Värdshuset Lyktgubben

- en introduktion

Theo Axner, 2008, 2010

Henrik av Halbeck, en av Lyktgubbens ägare

Värdshuset Lyktgubben har varit skådeplats för lajven Väktarnattssagor, Skuggor i snönoch Vid vägens ände.

Lyktgubben är ett populärt ställe att stanna upp på för resande längs landsvägen till eller från Örnevall. Värdshuset består av en stor huvudbyggnad med serveringssal och sovsal samt ett antal uthus.

Lyktgubben har rykte om sig som mötesplats för Thules mer äventyrliga element ”på väg till klostret”. Lyktgubbens besökare utgörs alltså till en ovanligt stor del av resande med intressanta och fängslande livsöden - personer som har besökt flera av världens hörn och ägnat sig åt otaliga mer eller mindre rumsrena och ofta farliga sysselsättningar under sina liv. Även värdfolket själva lär till stor del vara män och kvinnor med brokiga och äventyrliga liv bakom sig.

Att det blivit så beror på att de som ägde värdshuset i början av 1130-talet kom väl överens med fader Laurentius, den dåvarande abboten för Örnevalls kloster. Abboten kom i sin tur väl överens med både den lokala ordningsmakten - närmast representerad av den dåvarande fogden på Örnevalls slott, den blivande riksmarsken Helwig Berndtsdotter Wige (som stupade vid Geda högar 1142) – och den nytillträdde patriark Henricus av Spegelhamn. Resultatet blev en överenskommelse där värdshusets gäster var fredade från ordningsmakten och det föll på värdshusets ägare att själva upprätthålla ordningen. Tanken med detta är att personer med ett inte helt fläckfritt förflutet ska ha en möjlighet att söka vägledning samt avge bikt i klostret utan att behöva riskera att gripas. Klostret utfärdar tom lejdbrev som ger de som behöver det rätt att fritt färdas den kortaste vägen mellan värdshuset och klostret utan att behöva riskera att bli gripna på vägen med undantag för om de tas på bar gärning för något brott.

Det här arrangemanget har gett värdshuset ett visst rykte i det närmaste grannskapet och en del närboende går därför omvägar runt värdshuset efter som de inte vill bli sedda med ”tvivelaktiga existenser”. Ryktet är dock oförtjänt. Visserligen händer det att skummare element uppehåller sig på värdshuset men stället är inte någon stökig krog efter som överenskommelsen med ordningsmakten och klostret hänger på att ägarna ser till att hålla strikt ordning. Det sägs att Elarka Arnvidae, klostrets nuvarande abbedissa, som kom till klostret i 1131 med ett brokigt förflutet ska ha haft en viss del i överenskommelsens tillkomst. Hennes för klosterfolk ovanliga bakgrund ska ha spelat en stor roll i det hela.

Läs mer: Mer om värdshuset Lyktgubben