| Svein Griske, en av värdarna på Lyktgubben, bryter |
| upp ett slagsmål mellan två överförfriskade gäster |
| Utskriftsvänlig sida |
Daniel Staberg, 2010
Lyktgubben tillhandahåller sovplatser för trötta resenärer och därtill stallplats, vatten och foder för rid- och dragdjur.
De bästa sovplatserna är de som erbjuds i de två sovsalarna; här finns det både vägfasta sängar och sovplatser i govlhjöjd med stoppade madrasser. En del av personalen sover alltid i sovsal så att man kan raskt vara uppe om något händer.
Om det är många gäster på Lyktgubben eller om en gäst vill ha enklare och mindre kostsam logi så finns sovplatser på golvet i stora salen. Här kan resande bädda ner sig i värmen från den stora öppna spisen.
För de fattigaste erbjuds en plats i stallet, det luktar förvisso men mellan djuren och halmen och ett gott tak så är det bättre än att sova under bar himmel insvept i sin mantel.
En övernattning i bädd inklusive frukost kostar 1 örtug
En övernattning i salen kostar 5 penningar
En övernattning i stallet kostar 2 penningar
Kostnaden för foder och vatten beror på djuret ifråga och årstiden.
|
||
|
Även om Lyktgubben till vardags lämnas i fred av ordningsmakten så är Lyktgubben ingen lagslös plats. Värdfolket är skyldiga att upprätthålla lagen även om de har stor frihet att göra det efter eget huvud när det gäller småbrott och vardagsmål. Värdfolket har både rätt att gripa folk såväl som domsrätt enligt Sunnanlagen.
De allra flesta resenärer bär någon form av vapen med sig för att skydda sig mot rovdjur, rövare och andra onda ting som döljer sig i skogarna. Därför är väpnade gäster en vanlig syn på Lyktgubben. Däremot förväntas gästen lägga av vapnen vid sin bädd eller vid dörren. Det enda undantaget från denna regel är frälset och de knektar som patrullerar trakten. Den som glömmer vapnet vid sidan får en vänlig påminnelse, därefter så kan saker bli desto bryskare om det behövs.
Skulle gästerna hamna i bråk så ingriper värdfolket först och främst för att få ut dem ur salen. Ute på gården är man villiga att acceptera att folk gör upp med hederlig nävkamp och brottning om de kommit i luven på varandra. Oärlig kamp som flera mot en eller om en part går så långt att han eller hon slår lemmarna sönder eller håller på att banka livet ur motståndaren gör att värdfolket griper in med kraft för att avbryta bråket.
Att dra blankt stål eller gripa till andra eggjärn för att göra upp är strängt förbjudet och den som bryter mot den regeln riskerar att få sova utomhus och förlora all gästrätt på Lyktgubben. Än allvarligare ser man på om klingor faktiskt korsas eller om de spiller blod. I sådan fall griper man oftast i med hårdhanskarna och överlämnar de som förbrutit sig till den världsliga rättskipningen.
Mindre brott och övertramp såsom falskspel och dylik löser man på plats. Precis som på andra ställen i Thule ser man allvarligt på stöld och andra egendomsbrott särskilt som sådana kan ge Lyktgubben dåligt rykte. I de fallen kan straffen bli desto hårdare.
Då Sunnanslätt är i krig så är högmålsbrott inget man ser mellan fingrarna på, särskilt som värdfolket fick vänner dräpta och sårade när man angreps av Furstliga trupper vintern 1144-45. Personer som misstänks vara rikets fiender grips obönhörligen för att ställas inför rätta.
Att skriva utförligt om matvanorna i Thule skulle ta upp en hel bok så därför så begränsar vi oss till att skriva lite om mathållet på Lyktgubben.
Brödet är som överallt annat i Thule en viktig del av kosten och hårt bröd lagrat på stång eller i tunna samt färskt bröd serveras till varje måltid. Till vardags serveras oftast köttet ovanpå en tjock skiva bröd eller en delad brödkaka som suger upp köttets safter och ger god bukfylla därtill. Hårt bröd att doppa eller bryta ner i sopporna är nästan alltid en del av kvällsvarden.
Frukosten på Lyktgubben är enkel men stadig, gröt, bröd och ost och om det finns fläsk och ägg kan ställas fram på bordet. Det är mat som resenären står sig på en bra del av dagen. Frukosten är också det mål mat som man får på köpet tillsammans med sovplatsen.
Förutom frukost serveras även ett middagsmål och en kvällsvard och för gäster som fördriver tiden med dryck och samtal finns oftast en tallrik med tilltugg så som krov ost och bröd att beställa.
Kött serveras efter tillgång; vilt, fågel, fisk och vanlig nöt och fläsk står på menyn allt efter säsong och tillgång. I allmänhet serveras sällan mer än en kötträtt varje dag; gäster som kan betala för sig kan dock beställa egna rätter till måltiderna om det görs i tid och råvarorna finns.
Soppor är den vanligaste kvällsvarden på Lyktgubben, ett varmt och mustigt mål vid dagens slut. Ofta så finns det extra tilltugg att beställa för den som vill och har råd.
För gäster som arbetar för sitt uppehälle så är föda oftast enkel men riklig: bröd eller gröt till frukosten, bröd med kött mitt på dagen och soppa till kvällvarden.
På Väktarnatten serverar alltid värdfolket den bästa mat man kan och till ringa eller inget pris. Det är en afton då de vandrare, resenärer och äventyrliga personer som stannat till vid värdshuset är mer familj än gäster.
Vin odlas inte i Thule utan måste importeras ifrån kontinenten. De vanligaste vinerna är de almandiska, men även meroviska och eberiska viner förekommer.
Vin är dyrt och därför förbehållet de mer välbärgade stånden och det är bara de rikaste av dessa som har råd att unna sig vin varje dag.
Man kryddar och smaksätter gärna vinet, det gäller särskilt de sträva almandiska vinerna som utgör en stor del av importen. Kryddvin smaksätts med ingefära, nejlikor och muskot. Klaret får sin smak av socker, honung, kanel, ingefära, kardemumma och nejlikor. Lutendrank är kryddat vin som blandas ut med mjölk.
Lyktgubben serverar vin då och då men det är inte en dryck man alltid har tillgänglig. Till Väktarnatten brukar dock värdfolket försöka hålla några flaskor på lager så att de med gott om penningar kan låta druvan väl smaka.
Ölet är en viktig del av måltiden i Thule och man har en lång tradition av att brygga öl av olika smak och sort. Även importerade ölsorter är populära bland de som har råd att betala därför
Det inhemska ölet delas i olika klasser beroende på hur mycket malt och humle man använt vid bryggningen.
Frälseöl är öl av den högsta kvaliten och bryggs vanligen på frälsegårdar och slott. På grund av sin kostnad så är ölet förbehållet de endast de rikaste och bara högfrälset har råd att dricka detta öl året runt. Hos de lågfrälse och knaparna så dricker man enklare öl till vardags.
Fogdeöl får sitt namn av att det är ett s.k ”skatteöl” dvs ett öl som används för att betala delar av skatten med. Ölet av denna sort är även populärt hos den övre borgarklassen. Öl bryggt med denna styrka av humle och malt brukas även som festöl hos de mest välbärgade delarna av allmogen.
Svenneöl får sitt namn av att det av traditon är öl av dennna kvaliten som ingår i hirdsvennernas kost. Det är det andra av de två ”skatteölen” som används för att betala en del av allmogens skattebörda. Svenneöl är också det öl som allmogen servera till högtider och fest.
Skeppsöl är den kvalite som brukas till sjöss, kosten som ofta består av skeppsskorpor, hårt saltat kött och om man har tur bönor eller ärtor är enformig och då behövs ett gott och näringsrikt öl att skölja ner maten med. Ohederliga skeppare tummar dock på kvaliten och kan mycket väl servera besättningen spiseöl istället.
Spiseöl är det öl som vanligt folk dricker till maten, det är också det öl som kan variera mest i kvaliten då det kan bryggas till denna styrkan från början eller så spär man ut finare öl med vatten. Sämre krogar slår t o m vatten i spiseölet, det tunna och vattniga öl som blir resultatet gör få gäster glada…
På Lyktgubben serveras vanligen spiseöl (ej utspätt sådant) till maten men ofta finns det även öl av de bättre kvaliteterna att tillgå. För den som kan betala går det att dricka grannen till i både skeppsöl och fogdeöl. Kriget har dock gjort att det är dyrtid och även om ölet inte sinat på Lyktgubben så flödar det finare ölet inte lika ofta och billigt som det än gång gjorde.
Det är inte alla som är begivna på vin och öl, och det finns även tillfällen då även det rätt svaga spiseölet är för starkt för att dricka. Då gör man bruka det som i folkmun kallas för ”dricka”.
En av de vanligaste ”drickorna” är svagdrickan som släcker törsten i skördetidens hårda slit, svagdricka brukas även när man reser hus och andra liknande hårda värv.
Andra drickor är gjorda på bär eller frukt. Cider gjord på jäst saft av äpplen är populärt både som en svag dryck likt svagdrickan och som en starkare dryck med en styrka likt ölets.
På Lyktgubben finns det oftast någon sorts dricka för den som så önskar.
Ett varmt mål mat med tilltugg kostar 3 eller 4 penningar
Soppa utan tilltugg kostar 2 penningar
Bröd och en mindre portion kött kostar 1 penning
En taffeltallrik kostar 1-3 penningar beroende på innehåll.
(Den som vill beställa mat efter eget tycke och smak får förhandla med värdfolket om den saken.)
”Dricka” kostar 1 penning per bägare
Öl & Cider kostar 2 penningar per bägare
Vin kostar 4 penningar för en liten bägare
Den som vill fylla en ovanligt stor bägare får betala extra.