Uppslagsdel över magiska ting

Från ThuleWiki
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Uppslagsdel om magi och det magiska kriget i Thule

Theo Axner, 2003, reviderad 2007, 2008, 2013

I turerna kring det magiska kriget i Thule har det börjat ackumuleras ett stort antal för den oinvigde kryptiska termer. Här följer ett försök till sammanställning och ordlista.

Observera att innehållet i nedanstående är långtifrån allmän kunskap i Thule. Läs alltså på egen risk.

Ahrik, S:t Thules främsta missionär och Gedaniens skyddshelgon (dog omkr LjÅ 630). Ett av hans många stordåd är segern över Nidvinter. S:t Ahriks attribut är en morgonstjärna.

Läs mer: [Legenden om S:t Ahrik och Nidvinter]

Alvernas Bane – ett annat namn för Gholan. Se även Dödens blomma.

Arcurisk magi – eller den Arcuriska konsten. Den dominerande magiska traditionen i den civiliserade världen. Bygger på traditioner från det arantiska imperiets tid. Arcurisk magi är ceremoniell och formelmässig, kraftfull men tidsödande. I den arcuriska konsten ingår förutom egentlig magi också vetenskaper som alkemi och astrologi.

Läs mer: Arcurisk magi

Atle - en forntida vikingahövding från Gedanien, bror till Brand, som drog i österled och slog sig ned i östra Talvala. Han besegrade bl a dödsbesvärjaren Kouta, tog dennes amulett som byte och begravdes med den trots att han lovat att återlämna amuletten till smeden Seppä som tillverkat den. Senare har han hemsökt sitt gravkummel som en gast, men fördrevs slutligen till de dödas rike i Naari vid midsommaren 1146.

Aurviotr - det fulländade kärlet, dvärgarnas heligaste föremål. Till det yttre ser den ut som en rätt vanlig bägare. Återfanns vid Vitehög och utgör nu Nyckelns fysiska kärl.

Bergets Hjärta – den ädelsten Bergakungen lämnade efter sig när han dog och som innehöll hans ande och krafter. Den smältes ned i Nyckeln då denna skapades.

Blodsmagi – en tidigare okänd, ceremoniell magi som används av Gholans tjänare och som tycks hämta sin kraft från honom själv. Den är generellt svagare än jordmagi men är svårare att försvara sig mot. Namnet kommer av att blod alltid ingår som en ingrediens i ritualerna.

Läs mer: Magi i Furstendömet

Brand - en forntida hövding, kanske en samtida och stridskamrat med Imrar den gode, som ligger begravd i Lindåkra socken i Sunnanslätt. Under Väktarnatten 1143 hemsökte hans vålnad värdshuset Lyktgubben innan några av Nyckelns Väktare till slut lyckades lägga honom till vila. Även känd som Olsten Unge, och bror till Atle.

Dödens Blomma – en vit blomma, dödligt giftig för alver. Den anses ha orakelkrafter, då den bara växer på platser där något viktigt för alvfolkets öde kommer att ske. Dödens blomma användes i skapandet av Nyckeln, och observerades sist nära Vitehög i samband med att Silcarindril uppfyllde sin ed till Imrars ättlingar. Också känd som Alvbane.

Den svarta nyckeln - Det magiska föremål i from av en dvärgsmidd svart kittel de Furstliga skapade med hjälp av de kunskaper de fick med sig från Naari. Detta tillåter dem att binda den blå elden i kristaller vilka sedan kan "planteras" i ett område.

Flödet – oknyttens namn på Jordkraften.

Fursten - Margholiens oinskränkte härskare, de Norra Kungarikenas fiende. Av allt att döma identisk med Gholan.

Gholan – den häxmästare och tyrann som förslavade Margholien och stora delar av Thule innan han besegrades av Imrar den Gode. Nu har han väckts till liv på nytt, gripit sig an sitt verk och hotar på nytt att uppsluka Thules riken under Furstendömet Margholien. Även känd som Gholan den Ogudaktige, den Trefaldigt Förtappade, Ljusets Förnekare, Herren till Svartstenstornet och Skugghjärta.

Halvtrollkarl – arcurisk term (vagt nedsättande) för en magiutövare som inte är arcuriskt skolad.

Imrar den Gode – hjälten som enade det splittrade folket i Thule, besegrade Gholan och grundade kungariket Gedanien omkring LjÅ 450.

Imrarskvädet – det episka kvädet om Imrar den Godes kamp mot Gholan. Det finns bara bevarat i fragment, men det har på senare tid visat sig innehålla värdefulla ledtrådar till hur Fursten kan besegras.

Jordmagi – magi som drar sin styrka från Jordkraften.

Läs mer: Jordmagin

Jordkraften – den kraft som tros genomsyra världen och som jordmagin drar sin styrka från.

Jägaren - ett mycket kraftfullt oknytt som har till uppgift att upprätthålla oknyttens Lag och straffa dem som bryter den. Han är en av mycket få varelser som har förmågan att dräpa oknytt och andra odödliga ting. Den gamle Jägaren blev korrumperad av Fursten och gav frivilligt, sedan han insett sakernas tillstånd, upp sitt ämbete. En människa av Björnstammen sägs ha blivit den nye Jägaren, men det sägs att den gamle fortfarande setts stryka omkring i Thule - han lär ha hämnd att utkräva.

Kouta - en forntida dödsbesvärjare i Österlandet, som sökte och tydligen fann hemligheten med att väcka de döda till liv. Han besegrades av Atle och försvagades för lång tid men återkom tidvis och hemsökte de levandes värld i spetsen för vandöda skaror. Han fördrevs slutgiltigt, jämte Atles vålnad, i Naari vid midsommaren 1146.

Kung Vite se Silcarindril.

Källa – en plats där Jordkraften är starkt koncentrerad och där jordmagi är lättare att använda. Gholan kan på något sätt dra kraft ur sådana Källor på avstånd.

Käril – ett fysiskt föremål där jordkraft finns bunden. Oknyttens livskraft och magiska styrka tycks förkroppsligas i sådana Käril, som de bär med sig och som de också kan ge bort. Den som har ett Käril kan få inflytande över dess ”ägare”.

Lagen – se Oknytt.

Månhella – stad i västra Gedanien, i forntiden hemvist för. Staden och fästningen föll i de Furstligas händer 1139 och blev sedan på nytt hemvist för Nidvinter. Runt Månhella rådde vinter året om fram till sommaren 1145 då staden återerövrades. Här skapade Furstens svartkonstnärer också en liten här av uppväckta döda, som inte förgjordes förrän vid stadens fall.

Naari - by i Suostila, i östra delarna av det som nu är det Furstliga Talvala. Här utkämpades vid midsommaren 1146 en märklig kamp mellan de dödas andar och de levande och mellan de döda inbördes, och både de Furstliga och Nyckelns väktare kom mer eller mindre synligt att blanda sig i det hela. Här satt Atle i hög och såväl han som hans gamle fiende Kouta hemsökte bygden innan de slutgiltigt lades till vila.

Náuglug – den drake som enligt Imrarskvädet tjänade Gholan och som Rana red i strid mot Imrar. De Furstliga lär ha funnit den sten som innehåller hans själ (jfr Bergets hjärta) vid Världens Ände.Med dess hjälp har de givit draken nytt liv och en konstgjord ny kropp i ett skal av järn. Draken, på nytt med Rana som ryttare, stred för Fursten vid Geda, men besegrades och drevs på flykten av vålnaden efter Silcarindril, som en gång dräpte honom, och hans krigare. Den här gången kom dock både Rana och draken undan med "livet".

Nidvinter – ett mäktigt och ondskefullt oknytt. Han dyrkades en gång som en gud av folket kring Månhella men besegrades av S:t Ahrik. Nidvinter väcktes till liv av De Furstliga. Han tycks ha drivits bort från Månhella av Nyckelns Väktare, men om man är kvitt honom för gott är okänt.

Nyckeln – det vapen mot Furstens magi som upptäcktes vid Vitehög. Nyckeln är ett kraftfullt föremål med en egen vilja, vars ursprung kanske inte ens är av denna världen. Dess fulla kraft är ännu inte känd, men det är tydligt att den går att bruka till att häva Furstens kontroll över en Källa. Den verkar dessutom vara användbar till att försvara sig mot alla typer av blodsmagi. Däremot verkar den svår att använda i offensiva syften - det enda försök som hittills gjorts tog en ände i förskräckelse. Nyckelns fysiska kärl är bägaren Aurviotr.

Nyckelns Väktare - en grupp lärda bland de allierade folken som samlats för att försöka förstå och bruka Nyckeln. Nyckelns Väktare utgör kärntruppen i den kamp som förs mot Furstens svartkonster på magisk väg.

Oknytt – magiska varelser, inte helt av kött och blod. De lever av och genom Jordkraften, som de kallar Flödet och som inte kan skada dem. Oknytten lever under en Lag som både begränsar och skyddar dem. Under en tid var Lagen upphävd, och under den tiden lyckades Gholan få makt över många oknytt. Flera av dem är fortfarande i hans våld, även om Lagen numera är återställd.

Rana - den första alv som såvitt man vet någonsin gått över till Gholan. Rana var en vän och lärjunge till Silcarindril men förrådde honom och många av alvernas hemligheter till Gholan. Tidigare var hennes ande fängslad i ett svärd, som erövrades från de Furstliga i slaget vid Månhella. Svärdet kom olyckligtvis att användas vid skapandet av Nyckeln, vilket gav den en mörk spricka – Ranas ande och onda vilja kom att få ett fotfäste i Nyckeln, tills hon fördrevs ur den vid Världens Ände sommaren 1142.

Rana har sedan försetts med en ny kropp och vistas vid Furstens sida. Hon red på nytt draken Náuglug vid Geda, men led nederlag mot Silcarindrils vålnad och räddades med knapp nöd av draken. Nu sägs det att hon knutit en liten men sakta växande grupp avfälliga alver omkring sig.

Silcarindril – en vis och trollkunnig alvfurste som blev Imrars allierade mot Gholan. I Imrarskvädet omtalas han som Kung Vite, och det lär vara han som dräpte draken Náuglug.. Han kom dock aldrig till Imrars hjälp i den sista striden. Vites vålnad uppenbarade sig vid Vitehög, där han ligger begravd, och bidrog till skapandet av Nyckeln. Han har sedan dess också visat sig vid Världens Ände och gett Väktarna råd om hur Nyckeln kunnat renas. När Väktarna återvände till Vitehög sommaren 1142 fann de hans jakthorn, Andune, och lyckades med det kalla honom och hans likaledes döda krigare till hjälp. De länge sedan döda alvkrigarna uppfyllde till slut sin ed genom att komma till Imrars ättlingars undsättning vid Geda och bekämpa draken Náuglug på nytt.

Skugghjärta - Vildfolkets namn på Gholan.

Talvalas alver - De försvunna alverna. På Imrar den Godes tid fanns ett alvrike i de Talviska skogarna men kort efter Imrars död försvann de Talviska alverna spårlöst. Under expeditionen till Naari kontaktades Nyckelns väktare av utsända från Talvalas alver som uppenbarligen levde dolda bakom någon typ av magisk port. Efter att ha klarat alvernas prövning erhöll väktarna en magisk kristall men ingen förklaring till hur den skulle brukas.

Trenne, de – tre mystiska orakelväsen som representerar Det förgångna, Nuet och Framtiden. De hjälpte Imrar den Gode i hans kamp mot Gholanoch påträffades på nytt av Nyckelns Väktare vid Världens Ände.

Vite, kung – se Silcarindril.

Vitehög - by i västra Arosia. Platsen där Nyckeln skapades; också plats för ett stort krigsråd mellan de folk som nu utgör Alliansen mot Fursten.

Världens Ände - det gamla namnet på en avsides plats i Västmarkerna, där vildfolket brukar hålla sina traditionella sommarriter. I närheten av platsen ligger också Älvkungens domäner, där Oknyttens Hov sägs samlas ibland.

Sommaren 1142 skickade både Fursten och de Norra Kungarikenas allians varsin expedition till Världens Ände. Det skedde mycket märkligt där: Lagen återställdes och Väktarna lyckades rena Nyckeln. Å andra sidan lyckades de Furstliga få med sig draken Náuglugs hjärta och Ranas vålnad.

Hämtad från "http://thulekampanjen.se/wiki/mediawiki/index.php?title=Uppslagsdel_över_magiska_ting&oldid=1935"