Oknytt
Oknytt i Thule
Theo Axner och Henrik Hoffström, 1999, 2003''''''
Oknyttens natur
Det vaga begreppet "oknytt" innefattar en rad mycket olika varelser, men de har det gemensamt att de inte är helt och hållet av kött och blod. Oknytt föds och dör normalt inte heller som människor och djur, och de åldras inte.
Enligt somliga tolkningar av Ljusets Lära är oknytten från början halvgudomliga varelser, avatarer, som i begynnelsen ställde sig neutrala i Mörkrets uppror mot Ljuset. De störtades inte ut i Tomrummet men fick inte heller bli kvar i Empyréen utan hamnade i ett ingenmansland mellan Ljuset och Mörkret och fick ta sin tillflykt till jorden. Här skulle de ha förvandlats och till största delen glömt sitt ursprung. Oknytten speglar de samhällen de har runt sig varför de i Thule nu lever i något som påminner om ett Furstehov.
Hur mycket sanning som finns i detta vet inte ens oknytten själva. De kan inte minnas sitt eget ursprung.
Men legenden verkar kunna innehålla en del korn av sanning, för den svarar mot en del märkvärdiga punkter i oknyttens natur. Alla oknytt bär på en vag aning om att jorden inte är deras rätta hem. Tid och rum påverkar inte oknytt på samma sätt som skapade folk, den som tillbringar tid medoknytt kan märka att det gått en vecka under det som upplevdes som en dag och oknytten verkar också kunna förflytta sig långa sträckor på ingen tid alls. Något som för en människa är en vandring på många mil kan för ett oknytt vara en bekväm promenad på några kilometer Hur de förhåller sig till detta varierar kraftigt (se nedan).
Flödet
Oknytten är magiska varelser och starkt knutna till den kraft som människorna, i den mån de känner till den, brukar kalla Jordmagin eller Jordkraften. Oknytten själva föredrar benämningen Flödet. Den här kraften genomsyrar hela den fysiska världen och är det som "driver" oknyttens egna krafter. Ju starkare Flödet är, desto mäktigare blir oknytten. Den är starkast kring vissa knutpunkter;, och det är kring dessa som Hoven samlas
Oknyttens magiska natur gör att många av dem har anmärkningsvärda krafter, men alla har en svaghet: deras magiska kraft är bunden i ett eller flera föremål, Käril, som de bär med sig eller gömmer. Om någon annan får tag i ett Käril och vet hur man gör kan denne använda ägarens krafter eller till och med få makt över honom. Detta förhållande utgör en grundförutsättning för oknyttens "samhälle".
Flödet och jordmagin
Jordmagi, den trolldom som människor och skapade väsen utövar, kommer från samma källa som Flödet. Oknytt kan därför inte påverkas av jordmagi, utom om magikern besitter ett Käril som tillhör det.
Däremot kan oknytt påverkas av övernaturliga krafter från andra källor, t ex gudomliga eller demoniska krafter. Blodsmagi som de Furstliga använder kan också påverka oknytt.
Hög och låg
Oknytten skiljer sig mycket i makt och förmågor, och det avspeglas i deras "samhällssystem". Grundprincipen är att svagare väsen kan ställa sig under ett starkare väsens beskydd. De lämnar då ifrån sig en del av sin kraft till sin beskyddare. Den kraft som givits upp återhämtas gradvis, medan beskyddaren kan samla den kraft hon fått till en reserv hon antingen kan använda själv eller "låna ut" till sina underlydande. Det innebär att ju fler underlydande ett väsen har, desto starkare blir han. Å andra sidan är beskyddaren enligt oknyttens lagar ansvarig för sina underlydandes säkerhet.
Ett väsen som ställer sig under ett annat väsens beskydd kommer gradvis att påverkas mot att bli mer lik beskyddarens natur. Oknytten är märkvärdigt föränderliga i den meningen. Ett skogsrå som ställer sig under Älvkungens beskydd och blir en av hans folk kommer därför gradvis (och under lång tid) att förvandlas till en älva. När ett väsen förvandlats på det här viset tenderar det att glömma sin förra "identitet".
Sårbarhet
Oknytt kan i allmänhet inte ta permanent skada av vanliga vapen, och kan inte heller slås medvetslösa eller förgiftas. De flesta har dock något de är sårbara mot - järn/stål är vanligt (vilket ju inbegriper de flesta vanliga vapen), andra är sårbara mot silver eller heliga symboler. Inte heller detta kan normalt döda eller permanent skada ett oknytt men man kan driva det på flykten.
Oknyttens Hov
Oknyttens Hov - eller ibland Skogens Hov - är en samlande benämning för de olika oknyttssläktena i en region och deras "samhälle". Det finns många Hov runtom i världen. Oknyttens samhälle tenderar att spegla människornas, vilket gör att olika Hov skiljer sig starkt från varandra beroende av var de håller till. Varje Hovs område innehåller ett flertal kraftkällor, Hoven brukar hålla sina möten vid olika källor varje år. Det Hov som beskrivs i det följande är Sommarhovet vars område täcker en stor del av mellersta Thule.
Härskaren
Hovet styrs av en Härskare, som är ett av de mäktigaste väsendena – en av oknyttens ädlingar. Denne är ingen absolut självhärskare; de andra ädlingarna har betydande självständighet, men erkänner Härskarens överhöghet och ger henne sista ordet i alla beslut som rör hela Hovet.
En ny Härskare väljs om den gamle försvunnit eller abdikerat.. När en ny Härskare ska tillsättas sker det normalt så att den som kan har ett starkast stöd i kraft och underlydande väljs till ny Härskare. Därför samlar kandidaterna stöd från de mindre betydande oknytten och försöker få så många som möjligt på sin sida. När det sedan blir dags för val lånar de underlydande väsendena ut så mycket kraft de kan och vill avvara till sin kandidat, och den som kan visa upp mest kraft blir ny Härskare.
Den nuvarande härskaren över hovet söder om Högälven är Skogsfrun, som härskar över råväsendena. De andra tre främsta ädlingarna är Älvkungen, Trollpackan och Bergakungen.
|
| Skogsfrun |
Vid sidan om ädlingarna står Jägaren, en gåtfull och fruktad gestalt. Han har till uppgift att övervaka oknyttens lagar, som styr fr a hur de kan interagera med skapade varelser, och anklaga och straffa den som bryter mot dem. De som han anklagar prövas vid Hovet, och befinns de skyldiga stöts de ut ur dess gemenskap. Utstötta väsen är Jägarens lovliga villebråd, och de blir sällan långlivade.
Oknyttssläkten
Oknytten i Thule kan grovt delas in i fyra grupper eller "släkten", var och ett knutna till en av ädlingarna. Varje släkte brukar också traditionellt associeras med ett av de fyra elementen, men detta är möjligen mer av en lärd konstruktion än något med verklig innebörd. Här beskrivs de olika släktena kortfattat. Notera att oknytt till sin natur är instabila och tillhörighet till ett visst släkte inte är någon konstant. Om ett oknytt börjar uppföra sig på ett sätt mer typiskt för ett annat släkte kommer det med tid likna dem mer och mer för att till sist bli en av dem. Ett skogsrå som blir allt för förtjust i att sprida skräck kommer alltså med tiden förändras och verkligen bli ett nattväsen. (Det här gör naturligtvis också att attribut som utseende eller kön inte heller alltid är stabila över tid)
Råväsen
Detta är den mest heterogena gruppen (möjligen med undantag för nattväsendena) av väsen. Den innefattar allehanda väsen med anknytning till djur, växter eller vatten. De är på många sätt de mest människolika av oknytten.
Element: Vatten.
Utseende: Varierar enormt. Ser för det mesta ut som en blandning av människa och det djur/växt varelsen har anknytning till: ett skogsrå kan ha rävsvans eller kanske rävöron; en ”satyr” kan ha ben och horn från en hjort eller bock; en trädande kan ha lövverk till hår och barkliknande hud eller kläder. För det mesta bär de eleganta kläder liknande människornas mode men smyckade i linje med sitt ”tema”. De färger som används mest är grönt, brunt, vitt, svart och blått. På de flesta av Skogsfruns folks kläder förekommer ett vågigt mönster, som kan se ut som antingen löv eller vågor. Detta mönster kan t ex förekomma på bårder eller liknande.
Karaktär: Djupt känslosamma. Skogsfruns skyddslingar är passionerade varelser som lever för stunden. Karaktären hos väsendena och deras känslor varierar starkt från individ till individ, men de är alltid starkt utpräglade och ganska extroverta. Det är de här väsendena som oftast trasslar in sig i kärleksaffärer med människor.
Ett annat särdrag hos råväsen är deras ibland drastiska sinne för humor. De gillar att driva med både människor och andra oknytt, särskilt allvarliga eller högfärdiga personer.
Namn: Nästan alla råväsen bär namn efter naturfenomen, vanligtvis de de själva lånat drag av. En trädande kan helt enkelt bära namn efter sitt träd eller ett som associerar till det.
Rån
Skogs- och sjörån är människoliknande väsen som råder över naturens rikedomar. De är sällskapliga av sig och tar gärna kontakt med ensamma skogsvandrare. De flesta rån har någon makt att ge lycka åt den som behagar dem och olycka åt den som misshagar dem.
Träd- och växtandar
Dessa väsen är knutna till någon växt, ofta ett visst träd. Som sagt liknar de ofta trädet ifråga till utseendet. De är ganska lika råna till karaktären, men kanske mindre sällskapliga. De håller sig ofta närmare "sitt" träd. Om deras träd dör försvinner de också.
Älvor
Älvorna är däremot ganska lika inbördes. De kan på sätt och vis betraktas som alvernas ”släktingar” bland oknytten, liksom råna är människornas.
Element: Luft.
Utseende: I stort sett mänskligt utseende. Ganska alvlika, men har inte spetsiga öron; vackra, eleganta, eteriska. De bär mestadels luftiga, svepande kläder i vitt och ljusa färger. Enstaka individer kan ha mer udda drag, t ex vingar.
Karaktär: Flyktiga, oberäkneliga och svårfångade. De söker ständigt nya förströelser men tröttnar fort på alla nöjen. Älvorna ser ner på de flesta andra varelser och håller en viss distans till allt.
Namn: Älvorna brukar inte bära talande namn utan oftast långa, lyriskt klingande namn.
Nattväsenden
Trollpackans folk förenas främst av det faktum att de är utstötta från övrig gemenskap, men de har ett par andra saker gemensamt. Nattväsendena hungrar efter livskraft. Deras egen ”ämnesbalans” är ofullständig och de måste därför ta kraft från andra varelser, oftast människor och djur. ”Kraft” i det här fallet kan syfta på många olika saker, men det har oftast att göra med starka känsloyttringar. Nattväsendena kan ses som orchernas och vättarnas ”släktingar” bland oknytten.
Element: Eld.
Utseende: Varierar kraftigt. Många har groteska eller monstruösa utseenden, medan andra kan se mänskliga ut.
Karaktär: Nattväsendena är inte direkt onda, men nästan alla är förbittrade, asociala och aggressiva.
Namn: De namn de flesta nattväsen använder är benämningar eller öknamn. De är oftast mindre smickrande och syftar gärna på dess utseende. Exempel: Enöga, Hängbuk, Dregel, Klösa.
Några exempel på typiska nattväsen:
Maror
Maror är människolika väsen som hemsöker och plågar djur och människor om nätterna. De kan suga i sig livskraft från sina offer och ge dem hemska mardrömmar på köpet. Vissa maror ser ut som vanliga människor (ofta med vildvuxet rött hår), andra ser ut som hemska, förtvinade häxor.
Lyktgubbar
Lyktgubbar är spöklika figurer som brukar stryka omkring kärr, träsk och farliga skogspartier med sina flackande lyktor. Somliga nöjer sig med att skrämma nattvandrare, andra mer illvilliga lockar dem att gå ned sig i kärren för att kunna suga i sig deras utslocknande livskraft.
Odjur
En samlande beteckning på olika mer eller mindre djurliknande bestar som också tjänar Trollpackan. De kan ha ett varulvsliknande yttre eller andra djuriska drag. De flesta av dessa kan bara vinna livskraft genom att äta kött eller blod av andra varelser, och de verkar bli mer och mer lika det de äter. Eftersom Lagen förbjöd att man ger sig på människor utanför de egna domänerna levde odjuren i första hand på djur och blev med tiden mer och mer djurlika. Under oredan de år Lagen var upphävd började vissa av dem leva på människor.
De Underjordiska
De Underjordiska är som namnet antyder berg- och jordväsen. De har visst släktskap med dvärgarna (liksom älvorna med alverna, råväsendena med människor och nattväsendena med nattfolk).
Element: Jord.
Utseende: Varierar mellan tomte-, dvärg- eller trolliknande utseenden, oftast en blandning. Ofta skrumpna eller knotiga ansikten; manliga Underjordiska har ofta skägg eller långa polisonger. "Tomtelik" klädsel: jackor, knälånga byxor, luvor. De vanliga Underjordiska bär mest grått och brunt (jordfärger); Bergakungens uppvaktning bär starka färger i mörka nyanser (mörkgrönt, -rött och -blått) med enstaka ljusa inslag som kontrast. De Underjordiska bär ofta ett kantigt kreneleringsmönster på bårder och liknande.
Karaktär: Envisa, trofasta, stabila men oftast inte okänsliga. Anses som tröga av andra väsen; kanske är de något lättlurade. Somliga är giriga, andra hämndlystna.
Namn: De Underjordiska bär liksom de flesta oknytt ofta talande namn, gärna med anknytning till sten, jord eller mineraler. Exempel: Glimma, Kvarts. Deras namn, talande eller ej, brukar vara korthuggna.
Oknyttens Lag
Sedan urminnes tid har Lagen varit ett fundamentalt faktum i oknyttens tillvaro. Oknyttens lagar är inte direkt lagar i mänsklig juridisk mening; de är en sorts “naturrätt” som alla normalt funtade väsen följer av sig själva. Om ett väsen bryter mot lagarna är det ett tecken på att dess natur förändrats eller förvridits.
Lagen upprätthålls, övervakas och personifieras av Jägaren.
Lagen lyder i stort sett som följer:
Inom Hovet
- Inget väsen får döda ett annat väsen. Normalt kan man inte döda andra oknytt. Undantaget är Jägaren.
- Ädlingarna är ansvariga för sina underlydandes säkerhet.
- Varje väsen måste leva enligt sin art och natur. Om det faller ifrån sin arts ideal måste det söka en ny beskyddare, varefter det så småningom kommer att förvandlas.
- Jägaren får domsrätt över ett väsen i det ögonblick dess beskyddare nekar att gå i god för dess handlande. Så länge beskyddaren ansvarar för sin skyddslings agerande går skyddslingen säker.
- Käril kan inte stjälas eller tas med våld av andra oknytt, de kan bara ges bort frivilligt. (Skapade varelser kan däremot stjäla dem.)
Skapade väsen
- (Längre) Kärleks- och andra förbindelser med människor är tillåtna så länge inte människan vet att man är ett oknytt. Får han reda på det måste förbindelsen avbrytas ofördröjligen och oknyttet återvända till sin herre. Alternativt måste det skapade väsendet gå ifrån sitt folk och leva med oknytten dvs bli bergtaget.
- Varje ädling är suverän i sin egen domän. Själva Hovet hålls på “neutral mark”.
- Inget väsen får ge bort sina Käril till människor, undantaget shamaner. Om ens Käril går förlorat till en människa måste man återta det. Käril i händerna på skapade varelser är ett hot mot Hovets säkerhet.
- Ett bortdrivet väsen tar ingen kontakt med skapade varelser på tolv timmars tid.
- All kontakt med de folk vars shamaner ingår förbund med oknytten ska i första hand ske genom deras shamaner. Shamanerna är inte skyddade av ovanstående regel; de har gett sig in på Hovets spelplan och får leken tåla.
Käril
Käril är ett oknytts "ande" som getts fysisk form de har därför ett utseende som på något sätt är representativt för sin ägares natur. Då oknytten i sig är en del av flödet är käril bokstavligen jordmagi i fysisk form, något som gjort dem eftersökta av magiker (som inte alltid är medvetna om kärilens verkliga natur) då de kan användas för att ge kraft åt och förstärka magiska ritualer
Hur många Käril ett oknytt har i sin ägo är ett mått på hur respekterad hen är vid Hovet. Ju fler Käril desto mer inflytande. Ett oknytt ställer sig under en Ädlings beskydd genom att överlämna ett eller flera Käril till denne. Om ett oknytt vill lämna sin beskyddare behöver det bara be om att återfå sitt Käril. Käril kan se ut nästan hur som helst, men de är vanligtvis små föremål med anknytning till ägarens natur - t ex ädelstenar för en Underjordisk. Käril som används på lajv bör ha ett egenartat utseende så de direkt kan kännas igen dem om de skulle komma på avvägar.
Ädlingar kan inte ge sina Käril till andra ädlingar och vanliga oknytt kan inte ge sina Käril till andra vanliga oknytt. Käril kan alltså bara lämnas vidare uppåt i "hierarkin". Ädlingar kan givetvis ge bort sina Käril till Härskaren när sådan finns.
Det som ett oknytt får ut av att ge sin kraft till en viss ädling är att arrangemanget fungerar delvis åt båda hållen. Innehav av någon annans Käril medför fördelarna som angetts ovan: mer kraft, makt att befalla Kärilets ägare samt givetvis mer inflytande vid Hovet. Baksidan av myntet är att den som anförtrotts med en annans Käril i gengäld är skyldig att beskydda Kärilets ursprungliga ägare.
Det är av den anledningen som det är förbjudet att låta Käril falla i skapade väsens händer. Att ett skapat väsen kommer över ett Käril innebär ju att kraft försvinner ur Flödet och Flödet är oknyttens livskraft.
För att göra det klart: det är fullt möjligt att frivilligt ge bort Käril till skapade väsen. Detta är något som också till och från har hänt då oknytt blivit häftigt förälskade eller velat ge en dödlig en gåva. Det är bara så att det inte är tillåtet. (Det här är en del av oknyttens lagar som är mindre djupt rotad i många väsens natur än andra - många av de lagbrott som sker har med det här att göra.)
Om ett skapat väsen (dvs någon som inte är ett oknytt, demon eller liknade) kommer över ett käril skyddar det bäraren mot oknyttet och kan användas för att till viss mån kontrollera kärilets ägare. En person som är i besittning av ett Käril och som vet vad det är kan också ta sig oinbjuden till Hovet. Något som normalt inte är möjligt då oinbjudna annars ofelbart kommer vilse på vägen.
Det händer att oknytt träder i tjänst hos en shaman. Detta fungerar precis som om det lämnat sitt Käril till en oknyttsädling, fast med en skillnad som lättast uttrycks 2-1=2. Det vill säga: om ett käril lämnas till en shaman så har oknyttet fortfarande lika många kvar som innan. Det är dock inte möjligt att ge mer en ett av sina Käril på det här sättet. Om ett Käril överlämnats på detta sätt övergår ansvaret för att hålla reda på det på shamanen som givetvis inte får lämna det vidare. Om en shaman slarvar bort ett Käril faller hen sålunda enligt lagarna under Jägarens domvärjo..
Den brutna och återställda Lagen
I början av kriget, 1139, försökte Nestor infiltrera Hovet genom att han lyckades korrumpera Jägaren. När Hovet mot Jägarens vilja valde Skogsfrun till sin nya Härskare lämnade han Hovet och försvann. I och med att han lämnade Hovet var Lagen bruten, och fastän oknytten på det hela taget fortfarande försökte följa den var den inte längre fast bindande som den var förr. Det visade sig också leda till att oknytten inte längre var lika väl skyddade för yttre påverkan, och Fursten kunde börja få makt över dem genom sin blodsmagi och förslavade många oknytt.
Efter tre år av denna oreda, sommaren 1142, återställdes Lagen (på Källan vid Världens Ände). Det skedde genom att Nyckelns Väktare förmådde den gamle Jägaren, som till sist insåg att Nestor lurat honom, att frivilligt lägga ned sitt ämbete och lämna över till en ny; valet föll på en ung vildman av Björnstammen. I och med detta var Lagen återställd, men en lös ände finns kvar i och med att den forne Jägaren behållit sina krafter. Det sägs att han nu söker en väg att hämnas på Nestor.
Vinterhovet
Det hov som styrde norr om högälven kallas Vinterhovet. Högälvens ande Strömkarlen fungerade som gränsväktare mellan hoven. Vinterkungen, härskaren norr om älven är dock försvunnen och hovets oknytt har antingen fallit under Furstlig kontroll eller håller sig gömda
Talviska oknytt
Haltia är ett samlingsnamn för lägre väsen, de som i Thule skulle kallas för oknytt. På många sätt liknar de oknytten i Thule, men mycket är också annorlunda. Av allt att döma lyder till exempel de talviska oknytten inte under någon Lag som den som håller deras kusiner i Thule åtskilda från människor, utan de kan roa sig med de dödliga som de behagar. Man brukar skilja på olika slag av haltia:
- Metshan-haltiat - skogsandar. De motsvarar ungefär de djur- och växtliknande råväsendena i Thule.
- Maan-haltiat - jord- och stenandar. De påminner om de Underjordiska i Thule.
- Veden-haltiat - vattenandar. De påminner om de vattenbesläktade råväsendena i Thule.
- Ilman-haltiat - luftandar. De motsvarar älvorna i Thule, men liknar dem inte nödvändigtvis.
- Piru - Hiisis tjänare; skräckväsen, mörkrets och köldens andar. De motsvarar nattväsendena i Thule.
Mytiska oknytt
Det har hänt att oknytt från en annan tid gått i dvala och inte förändrats utan vaknat efter många år och då med en natur som speglade det samhälle de senast levde bredvid. Mest känt är Nidvinter. Det köldväsen som de Furstliga hittade och väckte upp under Månhella men det finns andra. Något ska till exempel nyligen vaknat och sedan besegrats vid Gravberget i Margholien.