Drakfåglarna: Lag och rätt

Bakgrundstext inför Fristad.

Arna lagkvinna

Drakfåglarnas förhållande till lag och rätt har alltid varit komplicerat. Under hela sin tillvaro har de varit en olaglig organisation, fredlösa rebeller mot Fursten. Redan från början var också en del av deras rekryter fredlösa redan före Fursten, stigmän och stråtrövare. I den Furstliga propagandan beskrivs motståndskämparna också konsekvent som laglösa rövare, banditer och förbrytare.

Delvis som en reaktion på detta men också utifrån övertygelse har både den första Drakfågel och hennes efterträdare Arna Lagkvinna hållit strängt på att Drakfåglarna skall hålla sig till lag och rätt och stå för den verkliga rättvisan, i motsats till Furstens orättfärdiga välde. Detta har fått extra betydelse nu i och med de allierades erkännande av Drakfåglarna som Margholiens rättmätiga härskare.

Den lag de utgår från är främst den traditionella Margholerlagen, som i stort sett liknar lagarna i grannrikena men först under Fursten satts på pränt (Furstens högsta domare, Vigdis Grane, har också låtit samla de nya Furstliga lagarna i en särskild balk). (För exempel på hur de traditionella lagarna ser ut kan vi hänvisa till ett utdrag ur Arosialagen.

Arna har också i ett par omgångar utfärdat "krigslagar" om vad som gäller för Drakfåglar i fält. Bland dessa gäller t ex:

• Våld mot oskyldiga är förbjudet.
• Plundring av Furstens tjänare och institutioner är (förstås) tillåtet, men reglerat när det gäller civila undersåtar. Om man måste bemäktiga sig resurser från dem skall de i princip ersättas. I praktiken har det blivit ett standardförfarande att "betala" för sig med kvitton eller marker som ska kunna lösas in när Fursten är störtad. Även detta undviker man förstås i det längsta då det naturligt nog är impopulärt. Oavsett föremål får plundring bara ske på order.
• Man är inte skyldig att ta några fångar i strid, men har fångar väl tagits ska de hanteras anständigt och får inte dräpas utan att dömas (se nedan). Tortyr av fångar är också förbjudet. 

Dessa och liknande lagar följs inte alltid då mycket i fält är upp till den lokala befälhavarens godtycke och disciplin.

Ett uttryck för detta är sedvänjan att, när möjlighet ges, hålla rättegång med tagna fångar. Då får de som har anklagelser mot fången föra fram dem, liksom om fången själv eller någon annan vill tala för sig. De närvarande Drakfåglarna, eller en del av dem om de är många, bildar en nämnd som beslutar om fångens skuld eller oskuld utifrån vad som sägs och fäller domen. Enbart att tjäna Fursten döms inte som ett brott i sig men det är vanligt att Furstliga fångar summariskt döms till döden för mord eller plundring eller till dryga böter (utkvitterade in natura från vad de bär på och med sig) för misshandel, mindre stölder och liknande.

Den här proceduren är förstås tidsödande och alla grupper av Drakfåglar är inte så förtjusta i den, men de minst processvilliga löser det vanligtvis genom att helt enkelt inte ta fångar. Förfarandet har dock stärkt bilden av att Drakfåglarna trots sin fredlöshet håller fast vid lag och rätt.