Utdrag ur Arosialagen, den lagsamling för kungariket Arosia som stadfästes av kung Karl. Lagen bygger dock till allra största delen på äldre sedvanerätt
Arosialagen har för ungefär tio år sedan nyredigerats och sammanställts i skrift på kung Karls initiativ. Den nuvarande Arosialagen är till största delen baserad på Magnus Erikssons landslag med en del lån från Västmannalagen.
Lagmannen är domare vid tinget. Han utses enligt en procedur som beskrivs i Rättegångsbalken. Vid särskilt allvarliga brott som t ex mord tar han hjälp av en "jury", häradsnämnden, som beskrivs nedan.
Böter döms ut i treskifte: 1/3 till målsäganden, 1/3 till drottningen och 1/3 till häradet, om inte annat sägs. Se artikeln om Mynt och pengar på hemsidan för att få en uppfattning om pengars värde. 40 mark är en mycket dryg summa, det är värdet på en god stridshäst (en ko kostar drygt 2 mark).
Nu skall man välja lagman. Då skall drotsen kalla till ting en månad förrän tinget skall hållas, på rätt tingsplats i detta härad. Då skall häradet utse tolv män eller kvinnor, som de vilja, och drotsen är den trettonde. Dessa tretton skola sätta tre i konungens val, av män eller kvinnor som bo i häradet. Av dem skall konungen, eller den som konungen förordnar därtill, taga en, den som han vill och som han vet vara fallen därtill. Sedan skall lagman svärja samma ed som drots.
Hurudan häradsnämnd skall vara: Då skall lagmannen nämna tolv män och kvinnor från häradet, hälften frälse och hälften bönder, som de tvistande och häradets bofasta samtycka till. Han skall välja rättrådiga män och kvinnor i nämnden och ej orättrådiga, och ej dem som äro partiska. Lagmannen skall själv vara i nämnden och ej en annan i hans ställe, utom om han har förfall. Nu nämnes en man eller kvinna i nämnd, som då är tillstädes på tinget; vägrar de och vill ej gå i nämnd, böte de tre marker.
Nu stjäl någon guld eller silver eller reda penningar, häst, kläder eller vapen, eller vad slags tjuvgods det än är, så mycket värt som en halv mark eller mera. Blir han gripen vid sin gärning och tjuvgodset taget i hans händer, skall man binda honom och höra honom till tinget och där låta vittna mot honom, såsom förut är sagt, och taga dom till att låta hänga honom. Han ligge sedan ogill för sin gärning.
Nu stjäl någon en örtug eller mindre än en örtug; böte han då tre öre eller miste huden.
Stjäl någon mindre än ett öre men mer än en örtug; böte han sex öre eller miste ett öra.
Mördar någon annan man eller kvinna, lägger å lönn och bär i gömställe, då skall de straffas till livet. Det skall häradsnämnden i det härad, där mordet begicks, pröva om han eller hon är skyldig eller oskyldig, och lagmannen förestave eden, och sedan skola de svärja för sig, som stå i eden.
Förgör någon annan man eller kvinna, med trolldom, gift eller andra förgörningar, så att han eller hon lider döden därav, de miste sitt liv för sådan ogärning. Och man skall pröva det genom häradsnämnd, såsom förut är sagt.
Blir någon huggen till fulla sår, men utan att där blir stympning; han blir huggen eller stucken med svärd, kniv eller spjut, så att ben komma loss eller kunna tagas ut, eller bliva armar eller ben sönderslagna eller sönderhuggna, detta är fulla sår. Böterna skola vara 20 marker till treskifte; där följer ej lytesbot med.
Bliva fyra framtänder i varje käke utslagna på någon, då är det lika som full lem; det skall vara 12 marker för lyte och 20 marker för sår. Bliva fyra tänder utslagna, då skall han böta sex marker för lytet och 12 marker till treskifte. Bliva två utslagna, böte han tre marker för lytet och sex marker för såret. Blir en utslagen, skall det vara 12 öre för lytet och tre marker för såret.
Alltid då det blir både sårbot och lytesbot, skall sårboten gå till treskifte: en lott tage målsäganden, den andra konungen, den tredjehäradet. Men lytesboten tage målsäganden, och varken konung eller härad.
Nu blir någon huggen med köttsår eller slagen med full skråma; den som högg både därför sex marker; målsäganden skall taga tre, och tre skola gå till treskifte. Blir någon slagen eller skuren med mindre sår, än nu är sagt, och det synes dock blått och blodigt, böte den som slog tre marker till treskifte.
Dräper någon en annan, och han blir gripen på färsk gärning vid liket, eller på flyende fot, den som gjorde gärningen skall giva liv för liv och icke hava fred någonstans utom i kyrka eller kloster, så framt de kan visas, att han gjorde gärningen med lust och utan all livsfara. Och det skall stå till häradsnämnden i det härad, där gärningen gjordes, innan man tager livet av honom.
Nu dräpes någon, och ingen vidgår dråpet, och icke heller blir någon lagligen bunden till det inom natt och år; då böte häradet 40 marker i mordgäld, om icke häradet kan visa den skyldige dråparen. Det kallas dulgadråp. Av dessa 40 marker tage konungen två lotter och en tredjedel arvingarna till den, som blev dräpt, om de äro inom riket. Varom icke, så delas dessa åtta örtugar och 13 marker så som säges om danaarv.
Dör bonde eller husfru och leva barn efter dem, då ärve son eller dotter var och en lika lott. Och tage sons eller dotters barn lika mycket av arvet som son eller dotter, även om någon lever av syskonen.
Nu vill en kvinna påbörda en man ett barn; han nekar och säger ”Det är icke mitt barn”. Då skall han med tolv mäns eller kvinnors ed neka både till barnet och till hävdandet, så att han aldrig hävdade henne under de 40 veckorna före det att hon födde barnet, eller ock böte han tre marker. Däri har varken karl eller konung någon del; det är kvinnans ensak.
Frillobarn skall ärva och ärvas så som alla andra arv. Men ej får det ärva mera än två marker efter sin fader och två marker efter sin moder. Får laggift hustrus barn arv till åtta marker, då tage frillobarn fulla tre marker, vare sig de äro flera eller färre. Är arvet mindre, tage de alls ingenting. Har han mera, tage dock icke mera än fyra marker.
Inlajv-dokument från Jakthornet, skrivet av Theo Axner (med frikostiga lån ur Magnus Erikssons landslag och Västmannalagen).