Vapen, rustning och stridsdräkt i Thule

Här följer en kortfattad, jämförande översikt över hur den krigiska dräkten, inklusive rustning, i stora drag ser ut bland de olika folken och rikena i Thule med omnejd. För varje folk finns också en betydligt mer detaljerad artikel. Den här översikten ger mest jämförande referenser och förutsätter en viss grundläggande kunskap om medeltida dräkt- och rustningshistoria. En hel del information kommer att upprepas i flera av de detaljerade avsnitten, detta för att läsaren inte hela tiden ska behöva referera fram och tillbaka mellan olika avsnitt.

Gedanien, Arosia och Högmark

Liksom det civila dräktskicket liknar rustningsteknologin och vapendräkten i de här rikena närmast europeiskt 1200- och tidigt 1300-tal. Den dominerande rustningstypen är ringbrynjan. Den fullrustade riddaren bär heltäckande ringbrynja och hjälm, som bäst även kompletterat med vissa plåtdelar; arm- och benskenor samt vissa förstärkningar. Väpnare, svenner och välutrustade fotsoldater är i typiska fall “halvrustade“ med brynjeskjorta och hjälm; övrigt fotfolk klarar sig kanske med en gambeson, den tjocka vadderade jacka som bärs under brynja. Typiska hjälmtyper är kittelhatt, enkel öppen hjälm med eller utan nässkydd och tunnhjälm. Sköldar är vanligen trekantiga “riddarsköldar“ eller rundsköldar - det sista är vanligt bland enklare rustat fotfolk.

Rustningen bärs över de grundläggande vardagskläderna - skjorta, byxor/hosor, samt kjortel och ytterplagg om det är kallt. “Uniformer“ i modern mening, dvs kläder med fastlagt snitt och färg för en hel armé, förekommer inte, men olika igenkänningstecken är vanliga och vissa kontingenter kan vara förhållandevis enhetligt utrustade. Det är rätt vanligt att man bär en en ärmlös, löst sittande vapenskjorta över rustningen, och denna används ofta som en sorts “uniformsplagg“. Riddare och frälsemän bär oftast sitt heraldiska vapen på vapenskjortan, medan deras följessoldater ofta bär herrens färger i form av livréer - tvåfärgade vapenskjortor i de aktuella färgerna. Oftast bär ryttare, fr a frälsemän, långa vapenskjortor medan fotsoldater har kortare. Mindre permanenta styrkor, som bondesoldater, har ingen sådan enhetlig yttre dräkt utan begagnar vid behov enklare igenkänningstecken.

De vapen som är i allmänt bruk är främst svärd, yxor, spjut, pilbågar och armborst. Stångvapen förutom spjut är ovanliga men förekommer.

Läs mer: Vapen och härkläder i Gedanien, Arosia och Högmark

Sunnanslätt

Stridsdräkten i Sunnanslätt liknar europeiskt 1300-tal. Här bär den fullrustade riddaren en kombination av brynja och plåt med arm- och benskenor och olika former av harnesk. Enklare krigares utrustning påminner mer om motsvarigheterna i de norra grannrikena, men plåtdelar (främst arm- och benskydd) är vanligare. Karakteristiska hjälmtyper är främst bascinet (en toppig hjälm med eller utan visir) och kittelhatt. Tunnhjälmar används mest vid torneringar och andra ceremoniella tillfällen. Sköldar är oftast ganska små och trekantiga; större, runda eller ovala sköldar förekommer dock bland fotfolk.

Se ovan för generella anmärkningar om rustning, vardagskläder och uniformering. Vapenskjortor och andra överdragsplagg är vanliga även i Sunnanslätt i olika former; t ex åtsittande surcoter, löst sittande tabarder utan bälte eller tjocka, vadderade jackor. Liksom i grannrikena används ytterplaggen för heraldisk dekoration.

De vapen som är i allmänt bruk är ungefär samma som i grannrikena, men stångvapen och tvåhandsvapen av olika slag är vanligare, och armborst är mer utbredda.

Läs mer: Vapen och härkläder i Sunnanslätt

Gotmar

Liknar europeiskt 1100- och tidigt 1200-tal. Ryttaren bär lång ringbrynja, hjälm och sköld (oftast avlång och droppformad); som bäst också brynjehosor. Hjälmarna är öppna, ibland med nässkydd (klassiska normandiska hjälmar); de främsta stormännen kan ha tunnhjälmar. De bäst rustade fotsoldaterna är utrustade ungefär som ryttarna; allmogesoldaterna bär oftast enklare utrustning - oftast hjälm, sköld och gambeson, ibland också kort brynja.

Heraldiska vapen är ganska exklusiva i Gotmar, det är bara de framstående stormansätterna som för dem. Stormannens vapen bärs också av hans underlydande på sköldar och banér. Heraldiska vapenskjortor utanpå rustningen är inte heller i allmänt bruk i Gotmar; de bärs bara av stormannen själv och hans närmaste fränder, om alls. Hirdmän och andra soldater bär inget ytterplagg över eventuell rustning utan har den ytterst.

Gotmariterna använder svärd, spjut, yxor och bågar, däremot sällan armborst eller tvåhandsvapen förutom stridsyxor.

Gautrike

Liknar vikingatid och folkvandringstid med en del fantasy-inslag. Välutrustade krigare bär ringbrynjor eller olika former av läderrustningar med järnförstärkningar (fjällpansar, ringläder etc) och öppna hjälmar (ibland försedda med horn eller andra fantasifulla dekorationer). Läder- och pälsdekorationer är viktiga inslag i såväl den krigiska som den fredliga dräkten.

De vapen som används är ungefär som för Gotmar.

Talvala

Liknar vikingatid och tidig medeltid. De bäst utrustade krigarna bär ringbrynja eller ibland lamellpansar, öppna hjälmar och runda eller droppformade sköldar.

Vapnen i bruk liknar Gotmar. Bågen är ett särskilt viktigt vapen i Talvala, och tunga kastspjut är också populära.

Alver

Alver bär för det mesta inte mycket rustning för att inte förlora sin rörlighet, men lätta och smidiga gambesoner är vanliga. Korta ringbrynjor och ibland hjälmar, harnesk, knäkoppar eller armskenor i härdat läder är ovanliga men förekommer ibland.

Alverna är främst kända som dödliga bågskyttar, men de använder också olika närstridsvapen som svärd, spjut och yxor.

Dvärgar

Dvärgkrigare i Thule bär oftast korta eller långa ringbrynjor, ibland även med brynjehosor; hjälmar (oftast öppna, någon gång slutna) och runda eller droppformade sköldar. Ledare bär ibland hjälmar med fantasifullt utsmyckade visir eller andra dekorationer; de kan också ha mer avancerade plåtrustningar.

Dvärgarnas traditionella vapnet är stridsyxan, som förekommer både i en- och tvåhandsvarianter, men de använder också spjut, armborst och bågar. Svärd förekommer men är inte särskilt vanliga eller populära.

Andra mänskliga kungariken

De legoknektar från Storkungadömet Almad som syns till i Thule bär rustningar inspirerade av 1400- och tidigt 1500-tal. Riddare och andra fullrustade ryttare bär full gotisk rustning; fotsoldater är oftast lättare rustade med – som bäst – bröstplåt, arm- och lårskydd och hjälmar. De almadianska landsknektarna känns dock inte främst igen på sina rustningar utan på sina mångfärgade kläder, ofta puffade och slitsade för att visa foder och de lager som bärs under. Landsknektarnas mest karaktäristiska vapen är pikar, hillebarder och slagsvärd.

Stridsdräkts- och rustningsskicket i kungarikena Eormenland och Altirien liknar västeuropeiskt 1300-tal, alltså jämförbart med Sunnanslätt. I Lågländerna och Merovia liknar stilen sent 1300-tal till förra hälften av 1400-talet: riddarna har för det mesta riktiga plåtrustningar och även fotfolket kan ha tillgång till bröstplåtar och brigantiner.

Dräkt- och rustningsskicket i Volska har lånat drag från Polen under 1500- och tidigt 1600-tal. De tyngst rustade husarerna bär praktfullt utsirade plåtharnesk, medan många lättare rustade krigare håller till godo med ringbrynjor.

Furstendömet Margholien

Eftersom Furstens soldater kommer från alla möjliga länder i och utanför Thule företer de också en mycket brokig blandning av rustningar och stridsdräkt. Legionerna, Furstens huvudstyrka, har en viss uniformering (samtliga legionärer bär svarta vapenskjortor med Furstens märke och sitt legionsnummer) men utrustningen varierar ändå betydligt. De flesta fortsätter huvudsakligen att klä och rusta sig enligt modet i länderna de kommer ifrån, men med tiden uppstår en del blandningar. Vissa detaljer har också uppstått som typiska för margholiskt soldat- och officersmode: bl a svarta plymer och nitläderdetaljer.

Legionärernas huvudvapen är spjut och svärd, samt till mindre del armborst eller båge. De bär genomgående stora sköldar, oftast droppformade. Andra delar av Furstens härsmakt har annorlunda och varierande utrustning.

Läs mer: Uniformsreglemente för Furstens legioner, modell 1143