Kära Laurelin,
jag hoppas att allt är väl med dig och vårt barn. Jag sörjer varje dag över att jag inte kan vara med er, jag längtar efter att få se er hos mig och jag drömmer om en tid när jag kan stå vid er sida igen. Kanske kommer den aldrig. Jag har mycket att sona och har fått mycket att tänka på.
Jag har gjort mycket oklokt och orätt, och kastat bort mycket tid. Men det som mer än något annat hållit mig uppe och gett mig hopp är du. Min sorg över att vara ifrån dig vägs mot min beundran för din styrka och tapperhet. Allt du har genomlidit... strid, död, tortyr, fångenskap... allt ensam, på egen hand. Att höra om ditt mod och din styrka har fått mig att se mycket i ett nytt ljus. Ditt exempel inspirerar mig till att möta dagen.
Våra fränder misstror mig, och vem kan klandra dem? Jag har inte gjort mig förtjänt av tillit. Där återstår mycket. Men du har gett mig en gnista av tro åter, på mig själv och på min förmåga att vända ett nytt blad. Jag kommer att göra allt som står i min makt för att hjälpa dig och din sak. Just nu är min makt inte stor, men jag hoppas. Du och vårt barn är aldrig långt från mina tankar.
Guren níniatha n'i lû n'i a-govenitham.
Mitt hjärta gråter till dess vi möts igen.
T.
 |