Audvidrs kväde över Fuchs' kompani

Låna du så örat ditt

att detta kväde höra

och riktigt minnas Rävars kompani!

Först vill jag framföra

många var deras framgångar,

på stridsbordet slogo de väl.

Sedan vill jag säga

den sagans ände

väl är den värd att besjunga!

Kommen från Halbeck, kaptenen

kunnig ledare samlade skickligt

svälldes rankerna med många rader.

Krigs-sätet kände de ofta

korpar och örnar gödde

sökte villigt spjutens parlamente!

Av Ordo Allemandi betalades

arm-eld och arm-is vunno,

nog för att njugg avund orsaka.

Krossade med klubban hjälmlanden,

Yrmgard, kunde fälla stridsträden

visade som vicekapten [visdom]

Kastade Jürge knivarna flinkt,

Kazia lät blodsormen dansa,

skyddades ryggarna av Konrads skräddarsköld.

Lade Ilse till stridens larm

från långväga, befjädrade hagel.

Och starkaste Pawel med sköldbitaren.

Kommo utmärkt till undsättning

understödde ordensriddare

fällde frodiga riddarrågen.

Men ljust kastar sorglig skugga,

snart skulle sagan sluta

trots tågandet mellan segrar.

Med Ordon mot Ingridsborgen

marscherade Rävkompaniet

sattes att göra första stöten.

Fram slog de sig, mot fortet,

flydde motståndarna då hastigt

drog sig bakom djupa muren.

Gallret föll med gäll klang!

Gruvlig fälla hade gillrats

fångade i flygande spetsars regn.

Rustningars resliga bärare

rycktes från Ljuset, en efter en.

Gack då den starke till gallret.

Med yxgrenarna greppade mäktigt

muskelkraften som Pawel ägde

öppnade borgens grymma bett.

Kunde då likt viga vesslor

legosoldater vända mot utgång.

Men lämnades gjorde Pawel, lidande.

Offret nu ej längre obesjunget

obestridligt deras hjältemod.

Lät sig sedan inte mer lejas.

Så har jag skaldat, länge ni lyssnat,

må ni dem minnas, Rävars rediga kompani!