Nyckelns Väktare

Från ThuleWiki
Version från den 19 oktober 2019 kl. 09.14 av HuvudArr (diskussion | bidrag)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Om Nyckelns Väktare

Nivå 1

Henrik Hoffström och Theo Axner, med bidrag av Susanna Torstensson

2002, 2003, 2007, 2012, 2015

Nyckelns Väktare är ett löst sammanhållet nätverk av framför allt lärda från Thules alla folk som bekämpar Fursten på magisk väg. Ursprungligen bildades gruppen, som namnet antyder, för att försöka förstå och bruka Nyckeln, det verktyg för att upphäva Furstens svartkonster som upptäcktes vid Vitehög 1139. Dess verksamhet är dock bredare och inrymmer varjehanda studier av det övernaturliga kriget; namnet är således egentligen något missvisande.

 

Vilka är Väktarna?

Begreppet ’Nyckelns Väktare’ kan användas med lite olika betydelser. Strikt sett syftar det på de så kallade Svurna Väktarna. Dessa, en ganska liten grupp, har alla svurit en ed att, så länge kriget mot Fursten pågår, viga sina liv och sin tjänst åt den magiska kampen mot honom.

Begreppet används dock ofta i en vidare bemärkelse och innefattar då även de s k ’följeslagarna’; folk som för kortare eller längre tid arbetar med eller för Nyckelns Väktare men inte är edsvurna. Dessa innefattar dels folk med många olika egenskaper och talanger som agerar stöd och medhjälpare till de lärde, men också magiker och lärda som av ett eller annat skäl inte är redo att svära eden och viga sitt liv åt uppgiften. Många som redan är svurna till trohet till t ex en kung eller en orden har därför förblivit bland ’följeslagarna’. De edsvurna Väktarna bildar en mer permanent kärngrupp.

Väktarnas led befolkas av alla de slag, från äventyrare till dignitärer, bönder och köpmän, men det som skiljer en initierad Väktare från dem som stöder organisationen är var deras lojalitet i slutändan ligger. Det är sällsynt för riddare att svära sig till Väktarnas syfte, då deras ord och handlingar redan är svurna till jordiska herrar, först och främst sina kungar. Det finns därför självklart få som har helt svurit sig, men desto fler som med hjärta gärna hjälper de edsvurna med vad de än kan avvara av tid och resurser.

Läs mer:

Organisation

Nyckelns Väktare saknar en strikt hierarki och är en med Thules mått mätt ovanligt platt organisation. Det närmaste de har tydliga ledargestalter är dels moder Elarka, abbedissan vid Örnevalls kloster, som varit en organisatorisk och samordnande motor för gruppen, och dels änkedrottning Katarina av Arosia som är dess främsta ansikte utåt gentemot världsliga herrar och storheter.


Värderingar och ideal

Nyckelns Väktare lägger vikt vid att agera korrekt och moraliskt försvarbart. Man vet att man har som främsta ansvar att vara en motvikt mot Furstens svartkonster och man vet att källorna som jordmagin strömma ur är känsliga för påverkan, onda handlingar och övergrepp böjer flödet så att det blir lättare att utföra svart magi och nekromanti. Försök att möta Furstens med hans egna metoder leder till kortsiktiga vinster, man kan vinna slag på det sättet men i längden tror man att man kommer förlora kriget om man tillåter sig bli allt för lik det man bekämpar. Naturligtvis är detta inget som enskilda Väktare alltid klarar av att upprätthålla, avsteg kan göras om nöden så kräver men överlag försöker Väktarna som organisation att hålla sig på rätt sida om linjen mellan gott och ont. Man har därför anammat bitar av flera olika moralfilosofier som finns i Thule. Moder Sols väg från Solstammarna, Ljusets läras etik med flera. En sida av denna strävan efter att göra rätt är att Väktarna ibland och inte alltid utan viss rätta anklagas för överdriven försiktighet och senfärdighet.

Väktarna har flera gånger visat en klar tendens att prioritera långsamt och rätt över fort och riskabelt.


Nyckeln

Nyckeln är det föremål Väktarna är uppbyggda omkring. Fysiskt är det en bägare, ett dvärgtillverkat kärl vid namn Aurviotr. Den återskapades vid Vitehög 1139 och är ett vapen mot Furstens kontroll över de jordmagiska källorna. Nyckeln är ett kraftfullt föremål med en egen vilja, vars ursprung kanske inte ens är av denna världen. Dess fulla kraft är ännu inte känd, men det är tydligt att den går att bruka till att häva Furstens kontroll över en Källa eller rena andra föremål eller varelser från Furstens korruption. Den verkar dessutom vara användbar till att försvara sig mot alla typer av blodsmagi. Däremot verkar den svår att använda i offensiva syften - det enda försök som hittills gjorts tog en ände med förskräckelse. Nyckeln verkar inte heller kunna gå emot någons fria vilja, för att kunna renas av Nyckeln måste den/det som renas själv vilja detta.

Många Ljustrogna ser Nyckeln som en helig relik och kampen mot Fursten som en helig strid, men Nyckelns Väktare har åtskilliga medlemmar och följeslagare med annan tro; såväl Solstammarna som alver och dvärgar från Thule och mer långväga allierade som människorna från Ormandia.

I kriget mot Fursten har Nyckeln varit till stor hjälp, både med att bekämpa blodsmagin, och vid försök att rena magiska kraftkällor från hans kontroll, med varierande resultat. Den har varit en nyckfull resurs, en man inte alltid vetat hur man ska hantera eller nyttja, men det har visats sig att det artefakter som kan öppna Nyckeln till nya, oanade krafter. Om de kan hittas. Flertalet Väktarexpeditioner har skickats ut på uppdrag att finna dessa ting under åren sedan de kom till Väktarnas kännedom.

Nyckeln har även nyligen visat sig kunnat göra verkan mot den blå elden. Problemet är att detta kräver att Nyckeln kombineras med Käril från oknytt, det krävs alltså att ett oknytt frivilligt lämnar över en del av sin kraft till Väktarna och därmed försvagar sig för en tid. Rent praktiskt förtrollas kärilet med hjälp av nyckeln och sedan kan de användas för att rena ett litet område från den blå elden eller häva effekterna av blodsmagi. I och med det förbrukas kärilet och oknyttet som gav upp det kan börja återvinna sin förlorade kraft.

Läs mer:


Det övernaturliga kriget i stort

En viktig del i kriget mellan Furstendömet och de Norra kungarikena har varit kampen om de jordmagiska Källorna. Fursten har på något sätt förmågan att dra kraft ur Källorna på avstånd, och hans tjänare har lagt ned stor möda på att få kontrollen över så många Källor som möjligt. Han har dessutom lärt sina tjänare en ny och farlig sorts magi, som visserligen är svagare än jordmagin men saknar flera av dess begränsningar. Den brukar kallas blodsmagi eftersom blod är en ständig ingrediens i dess ritualer.

Nyckeln, som skapades under märkliga omständigheter vid Vitehög sommaren 1139, har visat sig vara ett effektivt motvapen då den kan brukas för att rena en kraftkälla från Furstens inflytande. Efter krigsrådet i Vitehög lade Nyckelns väktare mycket kraft på att spåra upp och rena av Fursten kontrollerade källor. Ansträngningarna mötte med framgång och förlusten av flera Källor gjorde att Fursten tvangs minska sin användning av magi och gå över till att förlita sig på mer konventionella stridskrafter. Snart lyckades dock de Furstliga anpassa sig till det nya hotet och försvara sina kontrollerade Källor bättre, och det har blivit betydligt svårare att komma åt och rena dem.

Nyckelns Väktares första triumf var som sagt att de lyckades riva upp det nätverk av Källor som Fursten byggt upp under sin kontroll – det blev ett avbräck i hans magiska resurser som han först flera år senare tycktes ha reparerat. Under de tre första åren därefter var den magiska konflikten i allmänhet mindre synlig. Väktarna hade återtagit några Källor men annars till stor del koncentrerat sina ansträngningar på efterforskningar, för att försöka förstå Nyckelns väsen och utnyttja den bättre. En del intressanta upptäckter och framgångar har uppnåtts; bl a har man lyckats kombinera Nyckelns krafter Käril och skapa talismaner som kan häva blodsmagi.

Ett annat problem har varit den mörka spricka som under de första åren gjorde Nyckeln oberäknelig. Ranas onda ande var fängslad i Nyckeln och gav den en personlighetsklyvning som vid ett par tillfällen fick katastrofala följder – främst vid Ljunga i norra Gedanien där Nyckeln tycktes vända sig mot sin bärare. Detta tycks dock ha fått en lösning då Rana fördrevs ur Nyckeln vid Världens Ände.

Efter detta har Nyckeln kunnat användas med större säkerhet, och den var till stor hjälp vid undsättningen av Geda. Men det är fortfarande mycket man inte vet om den och dess krafter, och efter Geda har Väktarnas ansträngningar fokuserat på att försöka finna ut mer om hur dessa skall utnyttjas. Det är helt klart att långt starkare krafter än de som man hittills har sett döljer sig i den, och det är bakom den gåtan man hoppas kunna finna vägen att slutgiltigt besegra Fursten.

Viktiga upptäckter och utmaningar som engagerat Nyckelns väktare de senaste åren är återupptäckten av de magiska portaler som alverna byggde i forntiden och de Furstligas bruk av den blå elden som kan väcka upp vandöda i ett område.

 

Den nya ordningen - nytt! 2016-07-24

Sedan det allierade regentrådet formaliserades hösten-vintern 1150 ansvarar Nyckelns väktare direkt inför detta råd. I december 1150 hölls ett regentmöte i Arosia stad där regentrådet formellt upprättades och tog emot Väktarnas trohetsed.

 

Läs mer:


Mer om det magiska kriget

För en utförlig kronologisk redogörelse, se:

Nyckelns Väktare och det magiska kriget: tidslinje och historik

 

Alvernas portar

Under de senaste åren har man börjat återupptäcka en serie magiska portar som alverna i forntiden byggde men som sedan fallit ur bruk och i glömska även bland alverna själva. Portarna tycks leda till en skugglik mellanvärld genom vilken den som känner vägen och målet kan färdas mycket snabbare än motsvarande sträcka i vår värld. För några år sedan i Österlandet hade några av Nyckelns väktares utsända funnit en grupp alver som gömt sig undan världen via en återupptäckt sådan port, och även de Furstliga var av allt att döma portarnas hemlighet på spåren. Ett fåtal äldre alver i Ilyrana, alvriket i Thule, troddes också veta mer än de berättat om de här portarna.

I samband med början av vårfälttåget mot alverna upptäcktes en ny sådan port i Klippiga skogen i västra Högmark, som dittills varit dold. Ett första försök av de Furstliga att öppna porten misslyckades; några veckor senare lyckades de, mitt under en rasande strid, men porten stängdes på nytt efter att några av de stridande försvunnit igenom den. Striden slutade med att de allierade tog porten i besittning men alla försök att öppna den på nytt var fruktlösa.

I vintras upptäcktes ytterligare en port i Ravnsmark, och kvällen före Väktarnatten öppnades den och sex av de åtta - fyra allierade och två Furstliga Rödkåpor - som försvunnit igenom porten i Högmark kom ut. Det visade sig att de tillbringat de mellanliggande månaderna i en märklig skuggvärld de själva kallade Gråmark. Resan hade svetsat gruppen hårt samman och de båda Rödkåporna - som tycktes villiga att bryta med Fursten - försvarades envist av sina allierade reskamrater. De nyanlända fördes med Nyckelns väktare till deras högkvarter i Sunnanslätt. Porten i Ravnsmark har tills vidare förseglats med jordiska verktyg.

De allierade fruktar att om Fursten skulle finna ut portarnas hemlighet skulle det vara extremt farligt. En sorts kapplöpning har redan påbörjats för att försöka upptäcka mer och hindra fienden från detsamma. Mot den bakgrunden var det inte märkligt att de som varit på andra sidan porten och återvänt väckt stort intresse. Och om de Furstliga skulle få tag i dem...

Fil:Fotogalleri/fristad/portfarare.jpg
Porten i Ravnsmark och de sex som återvände

 

Den blå elden och de vandöda

Under de senaste åren har Furstens nekromantiker utvecklat ett potentiellt dödligt magiskt verktyg: de kan förbanna ett område så att de som dör där spontant uppstår som vandöda. Huruvida effekten på området är permanent eller inte är ännu okänt.

Än så länge har detta verktyg - känt som "den Blå Elden", det verkar också innefatta en blåtonad alkemisk eld - använts ganska sparsamt, kanske för att man fruktar okontrollerbara konsekvenser. De vandöda som blir följden är inte utan vidare kontrollerade av de Furstliga utan har sin egen vilja. Det talviska ordet för kroppsliga vandrande döda, kalmo - talviska för "kadaver" - har fastnat även i Thule.

Fil:Teckningar/furstendomet/ranaonauglug.jpg

Rana och Náuglug

Två av Furstens mest fruktade allierade, som båda sägs ha väckts upp från de döda, är Rana, den främsta av de få alver som gått över på Furstens sida, och Náuglug, den drake som hon i forntiden tämjde. Draken har fått en ny kropp, byggd av de Furstetrogna dvärgarna av Kalins folk, delvis av kött och blod och till större delen av järn och stål. Den skadades svårt vid belägringen av Geda och syntes inte till på flera år.

Draken och dess ryttarinna visade sig först vid de första framstötarna mot alverna i våras, men de och Ranas andra anhängare drog sig sedan tillbaka från fälttåget och det ryktades att Rana sökt erbjuda alverna någon sorts överenskommelse.

Sedan Fursten segrat i Högmark och återupptagit angreppet mot alverna har dock Rana och draken åter anslutit sig till anfallet, och draken har spytt sin dödliga eld över de eviga träden.


Viktiga platser

 

Månhella

Väktarna har som sagt en mindre bas här för att kunna forska på Källan under slottet, resterna av det Furstliga nekromantilaboratoriet samt de resterna av frostväsendet Nidvinters hov.

 

Lejonnästet

Då Väktarna ursprungligen bildades runt drottning Katarina av Arosia blev det naturligt att Lejonnästet, det kungliga slottet i Arosia, blev deras första samlingsplats. Lejonnästet är fortfarande i händerna på huset Svärd och fortfarande Väktarnas säkraste samlingsplats.

Viktiga föremål och fångar som t.ex. magister Gabriel Magnamontanus, en kraftfull och högt betrodd magiker i Furstlig tjänst, tillfångatogs av Nyckelns Väktares utsända i Talvala hösten 1144 och följde mer eller mindre frivilligt med dem till Arosia. Där förklarade han sig villig att hjälpa de allierade med sina ansenliga kunskaper och insikter om Furstendömet och dess magi, och har tillbringat de senaste fem åren i husarrest på Lejonnästet.

 

Örnevalls kloster

Väktarna saknar ett permanent högkvarter, även om Örnevalls kloster i västra Sunnanslätt tidvis fungerat som ett sådant sedan 1142. Vintern 1145-46 drabbades klostret av en Furstlig räd i samband med det traditionella vintermötet där; sedan dess har man börjat hålla sina stora sammankomster vid mer oregelbundna tider och ofta på andra ställen.

 

Läs mer: Väktarnas baser


Väktarna och omvärlden

Väktarna har med tiden börjat etablera relationer till magikunniga i andra kulturer och delar av världen. Man har alver, dvärgar, shamaner i sina led och Ahriksriddare bland sina följeslagare, dock är det bara en minoritet av de trollkunniga (i vid bemärkelse) från andra länder och folk som är en del av Väktarna och därför har man den senaste tiden fått börja bygga upp diplomatiska relationer med andra sammanslutningar av ”trollkunniga” Det här har fungerat hittills bland annat för att man tack vara att man har täta band till världsliga makthavare, Änkedrottning Katarina tillhör väktarna och under kampen mot Fursten har man skapat band även till andra värdsliga makthavare.

'Läs mer: Nyckelns Väktare, deras status och roll i de Norra Kungarikena'


 

Hämtad från "http://thulekampanjen.se/wiki/mediawiki/index.php?title=Nyckelns_Väktare&oldid=1723"