Nyckelns Väktare
Om Nyckelns Väktare
Henrik Hoffström och Theo Axner, med bidrag av Susanna Torstensson
2002, 2003, 2007, 2012, 2015
Nyckelns Väktare är ett löst sammanhållet nätverk av framför allt lärda från Thules alla folk som bekämpar Fursten på magisk väg. Ursprungligen bildades gruppen, som namnet antyder, för att försöka förstå och bruka Nyckeln, det verktyg för att upphäva Furstens svartkonster som upptäcktes vid Vitehög 1139. Dess verksamhet är dock bredare och inrymmer varjehanda studier av det magiska kriget; namnet är således egentligen något missvisande.
Vilka är Väktarna?
Begreppet ’Nyckelns Väktare’ kan användas med lite olika betydelser. Strikt sett syftar det på de så kallade Svurna Väktarna. Dessa, en ganska liten grupp, har alla svurit en ed att, så länge kriget mot Fursten pågår, viga sina liv och sin tjänst åt den magiska kampen mot honom.
Begreppet används dock ofta i en vidare bemärkelse och innefattar då även de s k ’följeslagarna’; folk som för kortare eller längre tid arbetar med eller för Nyckelns Väktare men inte är edsvurna. Dessa innefattar dels folk med många olika egenskaper och talanger som agerar stöd och medhjälpare till de lärde, men också magiker och lärda som av ett eller annat skäl inte är redo att svära eden och viga sitt liv åt uppgiften. Många som redan är svurna till trohet till t ex en kung eller en orden har därför förblivit bland ’följeslagarna’. De edsvurna Väktarna bildar en mer permanent kärngrupp.
Väktarnas led befolkas av alla de slag, från äventyrare till dignitärer, bönder och köpmän, men det som skiljer en initierad Väktare från dem som stöder organisationen är var deras lojalitet i slutändan ligger. Det är sällsynt för riddare att svära sig till Väktarnas syfte, då deras ord och handlingar redan är svurna till jordiska herrar, först och främst sina kungar. Det finns därför självklart få som har helt svurit sig, men desto fler som med hjärta gärna hjälper de edsvurna med vad de än kan avvara av tid och resurser.
Organisation
Nyckelns Väktare saknar en strikt hierarki och är en med Thules mått mätt ovanligt platt organisation. Det närmaste de har tydliga ledargestalter är dels moder Elarka, abbedissan vid Örnevalls kloster, som varit en organisatorisk och samordnande motor för gruppen, och dels änkedrottning Katarina av Arosia som är dess främsta ansikte utåt gentemot världsliga herrar och storheter.
Svurna och följeslagare
Den mer permanenta kärngruppen i Nyckelns Väktare är de så kallade Svurna Väktarna. Dessa är ganska få och har alla svurit att så länge kriget mot Fursten pågår viga sina liv och sin tjänst åt den magiska kampen mot honom.
Till Väktarna räknas också den större och mer skiftande grupp av personer med många olika egenskaper och talanger som är mer eller mindre fast, eller åtminstone för en längre tid i taget, knutna till Väktarna i en stöttande roll. Dessa omtalas ibland med det samlande begreppet 'följeslagare'. Följeslagarna är inte edsvurna och många som redan är svurna till trohet till t ex en monark eller en orden återfinns därför bland dem.
Värderingar och ideal
Nyckelns Väktare lägger vikt vid att agera korrekt och moraliskt försvarbart. Man vet att man har som främsta ansvar att vara en motvikt mot Furstens svartkonster och man vet att källorna som jordmagin strömma ur är känsliga för påverkan, onda handlingar och övergrepp böjer flödet så att det blir lättare att utföra svart magi och nekromanti. Försök att möta Furstens med hans egna metoder leder till kortsiktiga vinster, man kan vinna slag på det sättet men i längden tror man att man kommer förlora kriget om man tillåter sig bli allt för lik det man bekämpar. Naturligtvis är detta inget som enskilda Väktare alltid klarar av att upprätthålla, avsteg kan göras om nöden så kräver men överlag försöker Väktarna som organisation att hålla sig på rätt sida om linjen mellan gott och ont. Man har därför anammat bitar av flera olika moralfilosofier som finns i Thule. Moder Sols väg från Solstammarna, Ljusets läras etik med flera. En sida av denna strävan efter att göra rätt är att Väktarna ibland och inte alltid utan viss rätta anklagas för överdriven försiktighet och senfärdighet.
Väktarna har flera gånger visat en klar tendens att prioritera långsamt och rätt över fort och riskabelt.
Nyckelns väktare och andra magikunniga
Nyckelns väktare är den enda större organiserade sammanslutningen av magikunniga (och andra, i Väktarnas fall) i Thule utanför Furstendömet Margholien, men alla magikunniga i de norra rikena är inte anslutna till Nyckelns väktare. Väktarna har i allmänhet sökt få kontakt med och om möjligt rekrytera de magikunniga de fått kännedom om, men av olika skäl har det inte varit aktuellt för alla. Till exempel:
- Somliga har andra lojaliteter som gör dem ovilliga att knyta sig hårt till Nyckelns Väktare.
- Somliga är ovilliga att acceptera de stränga principer och ”etiska regler” Nyckelns Väktare arbetar efter, eller är på andra sätt oense med Väktarnas metoder eller mål.
- Somliga är i personlig eller politisk konflikt med någon eller flera tongivande Väktare.
Flera av dessa ”icke-anslutna” har ändå samarbetat med Nyckelns väktare vid flera tillfällen och kan för utomstående antagligen ha uppfattats höra ihop med dem.
Mest iögonenfallande bland de allierades ”icke-anslutna” magikunniga är nog alvernas magiker och Solstammarnas shamaner. Några av dessa, som Helcaril av Laiquambo, är insvurna Väktare men de flesta har föredragit att förbli på sin kant men samarbeta.
 |
|
Baser
Nyckelns väktare har i nuläget tre huvudsakliga baser som kan tjäna som högkvarter.
Örnevalls kloster i västra Sunnanslätt har tidvis fungerat som väktarnas högkvarter sedan 1142. Vintern 1145-46 drabbades klostret av en Furstlig räd i samband med det traditionella vintermötet där; sedan dess har man börjat hålla sina stora sammankomster vid mer oregelbundna tider och ofta på andra ställen.
Lejonnästet, det kungliga slottet i Arosia, eller rättare sagt de kvarter i det som änkedrottning Katarina disponerar, är också en av Väktarnas baser. Här brukar själva Nyckeln förvaras då det är det starkaste fäste man har att tillgå. Då Väktarna ursprungligen bildades runt drottning Katarina av Arosia blev det naturligt att Lejonnästet blev deras första samlingsplats. Viktiga föremål och fångar förvaras här som t.ex. magister Gabriel Magnamontanus, en kraftfull och högt betrodd magiker i Furstlig tjänst, tillfångatogs av Nyckelns Väktares utsända i Talvala hösten 1144 och följde mer eller mindre frivilligt med dem till Arosia. Där förklarade han sig villig att hjälpa de allierade med sina ansenliga kunskaper och insikter om Furstendömet och dess magi, och har tillbringat de senaste fem åren i husarrest på Lejonnästet.
Månhella, nyligen har fru Miranda Örnklo, kronprinsessan Adrianas svägerska, förlänats ett mindre gods med underlydande gårdar utanför Månhella som även omfattar några mindre egendomar i staden. Här har ett tredje högkvarter börjat upprättas, nära till den kraftfulla Källan, resterna av frostväsendet Nidvinters hov samt klostret som grundats av S:t Ahrik själv.
Roll och status i de Norra Kungarikena
Nyckelns väktare är som framgått en löst strukturerad organisation vars syfte är att försöka förstå och bruka Nyckeln.
Väktarna har utvecklat en rätt tydlig ideologi och strävar att upprätthålla höga moraliska ideal. De ser konflikten mot Fursten som till stor del en moralisk sådan (och vars moraliska aspekter kan få handfast magisk betydelse).§
Nyckelns väktare och den världsliga makten
Väktarna strävar inte efter världslig makt eller status och har undvikit att som gruppering knyta sig alltför hårt till någon enskild härskare eller makthavare. De driver inte någon politisk agenda som sådan och håller en ödmjuk profil. Man kan närmast se dem som en kombination av experter och specialister med unik kompetens och ett frilansande special operations team - eller om man så vill som analoga med en superhjältegrupp. ;)
Nyckelns väktare utgör också, ovanligt för de grupperingar inom Alliansen mot Fursten som har central strategisk betydelse, på det hela taget inte någon världslig social eller politisk elit. Även om det finns viktiga undantag (se nedan) är de flesta Väktarna av enkelt ursprung och organisationen är inte uppbyggd efter social klass. Väktarna är huvudsakligen hjältar av folket.
Allt detta betyder inte att Nyckelns väktare som gruppering saknar all politisk betydelse eller inflytande. Följande faktorer spelar in för detta:
|
portfararna, inklusive två före detta Furstliga Rödkåpor |
Den nya ordningen
Efter mötet på Edsätra och rättegången mot broder Asulf i slutet av sommaren 1150 (Jägarna och bytet) enades det gedanska riksrådet om att råda bot på den oklara situationen kring Väktarnas rättsliga och organisatoriska status enligt följande:
- Ett regentråd ska upprättas, där regenten för varje rike eller folk, eller en representant för ledningen om det inte finns en enskild regent, ska ingå. Kronprinsessan Adriana är föreslagen att representera Gedanien i rådet.
- Nyckelns väktare ska fortsättningsvis ansvara direkt inför detta råd.
I december samma år hölls ett regentmöte i Arosia stad där regentrådet formellt upprättades och tog emot Väktarnas trohetsed.
Väktarna och omvärlden
Väktarna har med tiden börjat etablera relationer till magikunniga i andra kulturer och delar av världen. Man har alver, dvärgar, shamaner i sina led och Ahriksriddare bland sina följeslagare, dock är det bara en minoritet av de trollkunniga (i vid bemärkelse) från andra länder och folk som är en del av Väktarna och därför har man den senaste tiden fått börja bygga upp diplomatiska relationer med andra sammanslutningar av ”trollkunniga” Det här har fungerat hittills bland annat för att man tack vara att man har täta band till världsliga makthavare, Änkedrottning Katarina tillhör väktarna och under kampen mot Fursten har man skapat band även till andra värdsliga makthavare.