Sånger, kväden och psalmer

Utskriftsvänlig sida

Här finns en del sånger som exempel på vad som kan höras i Ragnvalds hall. Det här är naturligtvis inte de enda sånger som passar att sjunga, men de kan tjäna som exempel på vad som passar. Dessutom är det naturligtvis bra om många kan samma sånger, som alla borde ha hört åtskilliga gånger.

Förutom sångtexter (inklusive uttalsanvisningar i förekommande fall) finns också länkar till noter och ljudfiler. Noterna är gjorda i notskrifts- och MIDI-programmet Noteworthy Composer, som kan laddas ned här.

Samlingen kommer naturligtvis att utökas kraftigt, det här är bara en början. Förslag och önskemål mottages.

Ballader och kväden

Ormen Långe
Staffan och Herodes
De fallnas minnesruna - ny!
Dan Assarssons eftermäle - ny!

Dryckes- och skämtvisor

Riddarna kring Runda Bordet
Den gråtande drängen
Älskaren i gluggen

Psalmer och hymner

Dona nobis pacem

En liten trestämmig kanon. "Dona nobis pacem" betyder "Giv oss frid".

Ursprung: Latin, okänd ålder
Uttal: 'O' uttalas som 'å', 'c' är ett tje-ljud ungefär som i italienska.
Noter, NWC
Melodi - MIDI
Trestämmig kanon - MIDI

Dona nobis pacem, pacem,
dona nobis pacem.
Dona nobis pacem,
dona nobis pacem.
Dona nobis pacem,
dona nobis pacem.

Edi beo thu

En ridderlig Mariahymn på fornengelska i två stämmor.

Ursprung, off: Engelsk, 1200-talet
Ursprung, in: En engelsk psalm som kung Ragnvald lärde sig på sina resor i västerled.
Uttal: Börja med att glömma det mesta du vet om engelskt uttal. I princip låter vokalerna mestadels som i svenska eller kanske snarare tyska. "Sake" osv i sista versen rimmar närmast på "tack" fast med ett lite längre a. Konsonanterna är det enda som egentligen låter som engelska; w-, th- och ch-ljuden är ungefär som i modern engelska. 'E' är 'e', ett långt 'e' som i 'quene' går dock mer mot 'ä'. 'eo' uttalas ungefär 'jo'. "ich" inuti ett ord (som i rimorden i andra versen) är som tyskans 'ich'.
Noter, NWC
Båda stämmor - MIDI
Melodi - MIDI

Understämma - MIDI

Text Fri översättning

1. Edi beo thu, hevene quene, 1. Välsignad vare du, himladrottning,

folkes frovre and engles blis, människors tröst och änglars glädje,

moder unwemmed and maiden clene, Obefläckade moder och rena jungfru,

swich in world none other nis. sådan ingen annan i världen är.

On the hit is weleh sene På dig kan man tydligt se

of alle wimmen thu havest thet pris. att bland alla kvinnor är du den främsta.

Mi swete levedi, her mi bene Min sköna Fru, hör min bön

and reu of me yif thi wille is. och ha medlidande med mig om du så vill.

2. Thu asteye so the daiy reowe 2. Du stod upp liksom dagen

the deleth from the deorke nicht. gryr från den mörka natt.

Of the sprong an leomme newe Från dig sprang en ny solstråle

that all this world haveth ilicht. som har lyst upp hela världen.

Nis non maide of thine heowe, Ingen annan jungfru har sådan hy,

so fair, so schene, so rudi, so bricht. så skön, så vacker, så rosenröd, så klar.

Mi swete levedi, of me thu reowe Min sköna Frun, ha medlidande med mig

and have merci of thin knicht. och förbarma dig över din riddare.

3. Tho Godes sune alichte worlde 3. När Gud önskade landstiga

on eorthe, al for ure sake, på jorden, allt för vår skull,

herre te yen he him nolde önskade han inget bättre

there that maide to beon his make. än att ta den jungfrun till maka.

Betere ne michte he thaiy he wolde Bättre kunde han inte ha valt,

ne sweture thing on eorthe take. inte tagit något skönare på jorden.

Mi levedi, bring us to thine bolde Min Fru, för oss till din sal

and schild us from helle wrake. och skydda oss från helvetets fasor.

In dulci jubilo

En "makaronisk" (tvåspråkig) julpsalm. Här arrangerad för fyrstämmig kör.

Ursprung, off: Troligen tysk, 13-1400-talet. Den svenska (svensk/latinska) versionen är av senare datum men finns med åtminstone i Karl XII:s psalmbok (det är därifrån den svenska delen av texten här är hämtad). En version finns f ö kvar i dagens psalmbok, dock har protestantiska versioner efter 1500-talet strukit den väldigt katolska tredje versen eller bytt ut den mot en justerad vers (där man i stället åberopar "O patri caritas / o nati letinas") som har attribuerats till ingen mindre än Martin Luther. But I digress... här har jag iaf återställt den medeltida Mariaversen.

Uttal: Latinska U låter mer som 'O'. 'Coelorum' uttalas med ett tje-ljud, "tjelorum". "ci"-ljud som i t ex "gracia" uttalas "tsi".

Noter, NWC

Alla stämmor - MIDI

Sopran - MIDI

Alt - MIDI

Tenor - MIDI

Bas - MIDI

1. In dulci jubilo 3. Mater et filia,

vi sjunga nu i tro: vår Jungfru Maria.

all vår hjärtans glädje Vi voro alle fördärvat

är in praesepio per nostra crimina;

och skin som solen vida du haver oss förvärvat

Matris in gremio. coelorum gaudia.

Alpha es et O! Quanta gracia!

Alpha es et O! Quanta gracia!

2. O Jesu parvule, 4. Ubi sunt gaudia?

låt mig din nåd få se. Uti den helga stad,

Ack, trösta du mitt sinne, där änglarna de sjunga

O puer optime. nova cantica,

Låt mig din godhet finne, och klockorna de klinga

O princeps gloriae! in Regis curia:

Trahe me post te, Eia, qualia!

trahe me post te! Eia, qualia!

Nu haver denna dag

En kvällspsalm på svenska.

Ursprung, off: Skriven av Samuel Columbos omkring 1674, finns med i 1695 års psalmbok och senare.

Melodi - MIDI - kommer!

1. Nu haver denna dag 4. Min' ögon slutas till:

allt efter Guds behag Din ängel, blid och mild,

sin ände även nått, förordna Du åstad

och natten, sömnens vän, att hålla trogen vård

har nu för oss igen och stänga fastan gård

i ljusets rum uppstått. omkring min vilostad.

2. O store Herre Gud, 5. Min' kläder klädas av:

vars röst och stränga bud min synd, o Gud, begrav

allt lyda måste här! i Kristi sidosår;

Du skapte dag och natt: så skall min skröplighet

när dagen gör mig natt, bli vänd i härlighet,

mig natten ro beskär. när jag av jord uppstår.

3. O Gud, mig ej försmå, 6. Hur gladligt skall jag då

låt mig Din nåde få, inför ditt anlet stå

ty jag är svag och trött uti en härlig skrud

men mörkrets makt är stor; och sjunga Dig med fröjd

dock Du, i höjden bor, uti Din himmels höjd,

gör att jag sover sött. min Herre och min Gud!

Ballader och kväden

Ormen Långe

Ursprung, off: Färöisk dansballad.

Ursprung, inlajv: Diktad av en okänd, troligen norsk, skald efter slaget vid Svolder år 1000. Sången är omtyckt i Ragnvalds hushåll, inte minst som en förfader till honom stred på kung Olavs sida i slaget.

Melodi - MIDI

Video med den färöiska folkmetalgruppen Tyr - texten på färöiska (tror jag) men samma melodi

1. Lyssnen här till kvädet mitt, 6. Högväxt man från berget sprang

orden äro sanna, med båge utan like.

om kung Olav Tryggvason! "Jarlen min har sänt mig hit

Den dansen sent skall stanna. till dig från Ringerike."

(Omkväde)

(Omkväde)

Dansen glimmar i sal. 7. Kungen talte svennen till

Dansom i ring! med glädje i sin stämma:

Glada rida Norges män till Hildurs ting. "Gosse, du må säga mig:

vad namns gav dig där hemma?"

2. Byggdes så på kungens bud (Omkväde)

ett mäktigt skepp på stranden.

Ormen Långe, drake god, 8. "Einar skall du kalla mig.

väl bäst i Nordanlanden. Väl vet jag spänna bågen.

(Omkväde) Tambar nämnes bågen min,

dess pil far snabbt som lågan."

3. Gyllne skeno stävar två (Omkväde)

och blåa blänkte borden.

Skölden glimmade i topp, 9. Gå de så till havets strand,

så tälja sagoorden. väl väpnade och gäva.

(Omkväde) Skeppet skjuts ur skjulet ut

att träd och marken bäva.

4. Konungen i högsätsbänk (Omkväde)

han så till männen sade:

"Oss bär skepp på saltan sjö 10. Segel hissa de för vind

som i den dröm jag hade." att ut på havet gånga.

(Omkväde)
Så är sagt att kungen själv

tryggt styrde Ormen Långe.

5. Glada svarade hans män:

"Vi skola väl dig följa. (Omkväde)

Med dig rädas vi ej strid, Dansen glimmar i sal.

ej heller havets bölja." Dansom i ring!

(Omkväde) Glada rida Norges män till Hildurs ting.

Staffan och Herodes

Ursprung, off: Legendballad med möjligen medeltida ursprung. Den här versionen bygger huvudsakligen på Folk & Rackares inspelning, som i sin tur om jag minns rätt är baserad på en finlandssvensk uppteckning från 1800-talet.

Ursprung, inlajv: En helgonvisa som blivit särskilt populär bland kristna i Hunaland, Hälsingland och Jämtland, kanske pga helgonets namnlikhet med den Staffan eller Stenfinn som missionerade och blev martyr i norr för en generation sedan.

Noter, NWC

Melodi - MIDI

1. Staffan han vattnade fålarna fem. 9. "Hugg av Staffan hand och fot!"

- Troen så väl uppå han - Det välsignade barnet råder honom bot.

Herodes, konungen, råder över dem.

- Ty vår Staffan vare vår styre- och rådeman. 10. "Slå Staffans knän och fingrar ur led!"

Och det var Sankte Staffan! Det välsignade barnet råder honom hel.

2. Staffan han gick sig till källan en natt. 11. Herodes han gick sig den vägen fram.

Tre ljusa stjärnor i källan satt. Där möter han Staffan, en liten man.

3. Staffan gick in för Herodes att stå: 12. Staffan han satte sig uppå en sten.

"Det sitter tre stjärnor i källan vår!" Stjärnor och månar sköljde honom ren.

4. "Säg, vad betyder den stjärnan nu?" 13. Herodes han satte sig uppå en stock.

"I år är det född en bättre kung än du." Ormar och drakar runno där opp.

5. Så var där en hane, både stekter och sjuden,
14. Och får vi int' Staffansbullan full,

och inför Herodes, konungen, buren. så ska vi slå bondens skorsten omkull.

6. "Och är det nu sant som Staffan säger, 15. Och kan vi inte göra bonden värre till men,

så flyg upp, hane, med alla dina fjädrar!" så ska vi bära ut varenda sten.

7. Hanen han spände fjädrarna blå, 16. Men får vi en sup, slå honom väl full,

så flög han upp både hel och god. - Troen så väl uppå han -

så skattar vi dig för en husbonde huld.

8. Hanen flög upp både hel och god. - Ty vår Staffan vare vår styre- och rådeman.

Herodes han satte sig i sorgestol. Och det var Sankte Staffan!

De fallnas minnesruna

Ursprung, off: Text av Susanne Vejdemo efter förlagor av Gustav Jönsson, Theo Axner, m fl.

Ursprung, inlajv: Ett kväde diktat till minne av de som dött i kung Ragnvalds hushåll under år 1107. Det framfördes vid en minnesstund på kung Ragnvalds julgille på Ulvhammar.

Minns så Eskil, son av Vidar från Sorkmon kommen
Ättling av Rindsdöttrars linje, höljd liksom de i ära
Stupad i strid för nidingars svärd vid konungens sida
Sköldlös i kungshall med svärdsarmen slagen föll han i Berghem.

Minns så Leif Svarte, son av Lena och Ingvar från Närgö
Trogen make till Tyra, fader, herse och stridsman
Främst emot fienden, främst vid skrattet och modet
I kamp med rövare, räddandes vänner, föll han vid koll.

Minns så Agnes, Toves dotter, född invid Tångvalla
Tjänade troget som träl sina herrar vid elden och ladan
Godhjärtad, rättrådig fann hon så korset och Kristi kärlek
Född i träldom av konungen frisläppt, i vänners famnar dog hon i Berghem.

Minns så Magnus, från Takene kommen
From, därtill vittberest, kunnig och ärlig
från östliga sjöar till västliga hav var han
trogen sin tro sina vänner och hird
Fälld av fiender föll han i Berghem

Minns så Tormod MacDoanie
Från Mairofrends kloster kallad
Som gudsman, storman, gav han sanning
Från Alaba till höga nord
För Nidingars svärd, föll han i Berghem

Minns så Cineat MacDoanie
Från Mairofrends kloster kallad
Stolt i sin gärning, sann med sin gåva
att reda och stödja Guds vilsnaste barn
För Nidingars svärd, föll han i Berghem

Minns så Djerack MacDoanie
Från Mairofrends kloster kallad
Som trogen gudsman, svärdsman, gav han
Skydd på sin Dominas färd över vattnen
För Nidingars svärd, föll han i Berghem

Minns så Randulf, som till Robert och Alvdis, från England kommen
Sänd av Gud från Jorviks strand till Jerusalems stad
Därefter till norden, vid konungens sida han döpte och ledde
hans sista budskap till flocken trogen: segern är nära
Svärdet nedlägg och Kristi storhet i fred förkunna
Med tillit till tron och beendes bönder föll han i Berghem.

Dan Assarssons eftermäle

Ursprung, off: Text av Martina Jansson, melodi av Patriarkus.

Ursprung, inlajv: Hirdmannen Dan Assarssons kamrater diktade det här minneskvädet över honom sedan han stupat för nidingars svärd i Berghem.

1. Hör mig i Himlarna, högt över Huna

4. Stadig han stod där, skyddad av sköldmur

Kvädet om krigare fallen i kamp Såg han en blotta i fienders led

Dygderna många, armarna starka Motståndarmannen, mäktig i svärdsarm

Stred han mot nidingar, Dan var hans namn Yxhugget undvek, svarade skarpt

2. Hör mig, ni hirdmän som kände den fallne 5. Baneman dräptes av hämnande händer

Ni minns nu med klagan, med verop och sorg och lades i omärkt nidingagrav

Men vet att han väntar, att stopen står fyllda Hans namn är nu bortglömt, hans gärningar strukna

I döden vi mötas i himlarnas borg Men evigt vi kväder vårt minne av Dan

3. Hör nu hans kväde, Dan son av Assar

Avlad i Stenstorp, hans moder var Siv

Meldra, hans syster, som först föll av kämpar

Väntar på brodern som slutat sitt liv

Dryckes- och skämtvisor

Riddarna kring runda bordet

Ursprung, off: Närmast hämtad ur Gröna visboken, där visans ursprung anges som "gammal fransk chanson".

Ursprung, inlajv: Fri översättning av en dryckesvisa som Brand Torvaldsson, kung Ragnvalds farbror, lärde sig av normandiska riddare i Italien.

Melodi - MIDI

1. ./. Riddare ikring runda bordet, 6. Fötterna invid själva muren

drickom ur, ty vårt vin är gott. ./. och med käften in under kran.

Drickom ur, ja, ja, ja, Och med käft...

drickom ur, nej, nej, nej,

drickom ur, ty vårt vin är gott! 7. I denna ställning vill jag förbliva

Drickom ur, ja, ja, ja, tills dombasunen jag höra får.

drickom ur, nej, nej, nej,

drickom ur, ty vårt vin är gott! 8. När vid det ljudet jag en gång vaknar,

jag vrider genast ett varv på kran.

2. Igår drack jag fem, sex buteljer

med en kvinna uppå mitt knä. 9. Då får jag genast en ljuvlig försmak

Med en kvinn-, ja, ja, ja... av sjunde himmelens salighet.

Sjunde him-, ja, ja, ja,

3. Pang, pang, pang, några slag på dörren? sjunde him-, nej, nej, nej,

Vem var där? Det var hennes man. sjunde himmelens salighet!

Vem var där... Sjunde him-, ja, ja, ja,

sjunde him-, nej, nej, nej,

4. Men det blev ännu fler buteljer, sjunde himmelens salighet!

ty han var en kärvänlig själ.

Ty han var...

5. När jag dör vill jag bli begraven

i en källare där det finns vin.

I en käll-...

Text	Fri översättning
1. Edi beo thu, hevene quene,	1. Välsignad vare du, himladrottning,
folkes frovre and engles blis,	människors tröst och änglars glädje,
moder unwemmed and maiden clene,	Obefläckade moder och rena jungfru,
swich in world none other nis.	sådan ingen annan i världen är.
On the hit is weleh sene	På dig kan man tydligt se
of alle wimmen thu havest thet pris.	att bland alla kvinnor är du den främsta.
Mi swete levedi, her mi bene	Min sköna Fru, hör min bön
and reu of me yif thi wille is.	och ha medlidande med mig om du så vill.

2. Thu asteye so the daiy reowe	2. Du stod upp liksom dagen
the deleth from the deorke nicht.	gryr från den mörka natt.
Of the sprong an leomme newe	Från dig sprang en ny solstråle
that all this world haveth ilicht.	som har lyst upp hela världen.
Nis non maide of thine heowe,	Ingen annan jungfru har sådan hy,
so fair, so schene, so rudi, so bricht.	så skön, så vacker, så rosenröd, så klar.
Mi swete levedi, of me thu reowe	Min sköna Frun, ha medlidande med mig
and have merci of thin knicht.	och förbarma dig över din riddare.

3. Tho Godes sune alichte worlde	3. När Gud önskade landstiga
on eorthe, al for ure sake,	på jorden, allt för vår skull,
herre te yen he him nolde	önskade han inget bättre
there that maide to beon his make.	än att ta den jungfrun till maka.
Betere ne michte he thaiy he wolde	Bättre kunde han inte ha valt,
ne sweture thing on eorthe take.	inte tagit något skönare på jorden.
Mi levedi, bring us to thine bolde	Min Fru, för oss till din sal
and schild us from helle wrake.	och skydda oss från helvetets fasor.

1. In dulci jubilo	3. Mater et filia,
vi sjunga nu i tro:	vår Jungfru Maria.
all vår hjärtans glädje	Vi voro alle fördärvat
är in praesepio	per nostra crimina;
och skin som solen vida	du haver oss förvärvat
Matris in gremio.	coelorum gaudia.
Alpha es et O!	Quanta gracia!
Alpha es et O!	Quanta gracia!

2. O Jesu parvule,	4. Ubi sunt gaudia?
låt mig din nåd få se.	Uti den helga stad,
Ack, trösta du mitt sinne,	där änglarna de sjunga
O puer optime.	nova cantica,
Låt mig din godhet finne,	och klockorna de klinga
O princeps gloriae!	in Regis curia:
Trahe me post te,	Eia, qualia!
trahe me post te!	Eia, qualia!

1. Nu haver denna dag	4. Min' ögon slutas till:
allt efter Guds behag	Din ängel, blid och mild,
sin ände även nått,	förordna Du åstad
och natten, sömnens vän,	att hålla trogen vård
har nu för oss igen	och stänga fastan gård
i ljusets rum uppstått.	omkring min vilostad.

2. O store Herre Gud,	5. Min' kläder klädas av:
vars röst och stränga bud	min synd, o Gud, begrav
allt lyda måste här!	i Kristi sidosår;
Du skapte dag och natt:	så skall min skröplighet
när dagen gör mig natt,	bli vänd i härlighet,
mig natten ro beskär.	när jag av jord uppstår.

3. O Gud, mig ej försmå,	6. Hur gladligt skall jag då
låt mig Din nåde få,	inför ditt anlet stå
ty jag är svag och trött	uti en härlig skrud
men mörkrets makt är stor;	och sjunga Dig med fröjd
dock Du, i höjden bor,	uti Din himmels höjd,
gör att jag sover sött.	min Herre och min Gud!

1. Lyssnen här till kvädet mitt,	6. Högväxt man från berget sprang
orden äro sanna,	med båge utan like.
om kung Olav Tryggvason!	"Jarlen min har sänt mig hit
Den dansen sent skall stanna.	till dig från Ringerike."
	(Omkväde)
(Omkväde)
Dansen glimmar i sal.	7. Kungen talte svennen till
Dansom i ring!	med glädje i sin stämma:
Glada rida Norges män till Hildurs ting.	"Gosse, du må säga mig:
	vad namns gav dig där hemma?"
2. Byggdes så på kungens bud	(Omkväde)
ett mäktigt skepp på stranden.
Ormen Långe, drake god,	8. "Einar skall du kalla mig.
väl bäst i Nordanlanden.	Väl vet jag spänna bågen.
(Omkväde)	Tambar nämnes bågen min,
	dess pil far snabbt som lågan."
3. Gyllne skeno stävar två	(Omkväde)
och blåa blänkte borden.
Skölden glimmade i topp,	9. Gå de så till havets strand,
så tälja sagoorden.	väl väpnade och gäva.
(Omkväde)	Skeppet skjuts ur skjulet ut
	att träd och marken bäva.
4. Konungen i högsätsbänk	(Omkväde)
han så till männen sade:
"Oss bär skepp på saltan sjö	10. Segel hissa de för vind
som i den dröm jag hade."	att ut på havet gånga.
(Omkväde)	Så är sagt att kungen själv
	tryggt styrde Ormen Långe.
5. Glada svarade hans män:
"Vi skola väl dig följa.	(Omkväde)
Med dig rädas vi ej strid,	Dansen glimmar i sal.
ej heller havets bölja."	Dansom i ring!
(Omkväde)	Glada rida Norges män till Hildurs ting.

1. Staffan han vattnade fålarna fem.	9. "Hugg av Staffan hand och fot!"
- Troen så väl uppå han -	Det välsignade barnet råder honom bot.
Herodes, konungen, råder över dem.
- Ty vår Staffan vare vår styre- och rådeman.	10. "Slå Staffans knän och fingrar ur led!"
Och det var Sankte Staffan!	Det välsignade barnet råder honom hel.

2. Staffan han gick sig till källan en natt.	11. Herodes han gick sig den vägen fram.
Tre ljusa stjärnor i källan satt.	Där möter han Staffan, en liten man.

3. Staffan gick in för Herodes att stå:	12. Staffan han satte sig uppå en sten.
"Det sitter tre stjärnor i källan vår!"	Stjärnor och månar sköljde honom ren.

4. "Säg, vad betyder den stjärnan nu?"	13. Herodes han satte sig uppå en stock.
"I år är det född en bättre kung än du."	Ormar och drakar runno där opp.

5. Så var där en hane, både stekter och sjuden,	14. Och får vi int' Staffansbullan full,
och inför Herodes, konungen, buren.	så ska vi slå bondens skorsten omkull.

6. "Och är det nu sant som Staffan säger,	15. Och kan vi inte göra bonden värre till men,
så flyg upp, hane, med alla dina fjädrar!"	så ska vi bära ut varenda sten.

7. Hanen han spände fjädrarna blå,	16. Men får vi en sup, slå honom väl full,
så flög han upp både hel och god.	- Troen så väl uppå han -
	så skattar vi dig för en husbonde huld.
8. Hanen flög upp både hel och god.	- Ty vår Staffan vare vår styre- och rådeman.
Herodes han satte sig i sorgestol.	Och det var Sankte Staffan!

1. Hör mig i Himlarna, högt över Huna	4. Stadig han stod där, skyddad av sköldmur
Kvädet om krigare fallen i kamp	Såg han en blotta i fienders led
Dygderna många, armarna starka	Motståndarmannen, mäktig i svärdsarm
Stred han mot nidingar, Dan var hans namn	Yxhugget undvek, svarade skarpt

2. Hör mig, ni hirdmän som kände den fallne	5. Baneman dräptes av hämnande händer
Ni minns nu med klagan, med verop och sorg	och lades i omärkt nidingagrav
Men vet att han väntar, att stopen står fyllda	Hans namn är nu bortglömt, hans gärningar strukna
I döden vi mötas i himlarnas borg	Men evigt vi kväder vårt minne av Dan

3. Hör nu hans kväde, Dan son av Assar
Avlad i Stenstorp, hans moder var Siv
Meldra, hans syster, som först föll av kämpar
Väntar på brodern som slutat sitt liv

1. ./. Riddare ikring runda bordet,	6. Fötterna invid själva muren
drickom ur, ty vårt vin är gott. ./.	och med käften in under kran.
Drickom ur, ja, ja, ja,	Och med käft...
drickom ur, nej, nej, nej,
drickom ur, ty vårt vin är gott!	7. I denna ställning vill jag förbliva
Drickom ur, ja, ja, ja,	tills dombasunen jag höra får.
drickom ur, nej, nej, nej,
drickom ur, ty vårt vin är gott!	8. När vid det ljudet jag en gång vaknar,
	jag vrider genast ett varv på kran.
2. Igår drack jag fem, sex buteljer
med en kvinna uppå mitt knä.	9. Då får jag genast en ljuvlig försmak
Med en kvinn-, ja, ja, ja...	av sjunde himmelens salighet.
	Sjunde him-, ja, ja, ja,
3. Pang, pang, pang, några slag på dörren?	sjunde him-, nej, nej, nej,
Vem var där? Det var hennes man.	sjunde himmelens salighet!
Vem var där...	Sjunde him-, ja, ja, ja,
	sjunde him-, nej, nej, nej,
4. Men det blev ännu fler buteljer,	sjunde himmelens salighet!
ty han var en kärvänlig själ.
Ty han var...

5. När jag dör vill jag bli begraven
i en källare där det finns vin.
I en käll-...