De mest betydande stormannafamiljerna i Hunaland räknar sina anor från någon av landets legendariska hjältar: Knaphövde från Frösten Est, Sköld från Estrid Varghand Sköld, Krok från Holmger Krok, Ödis från Ödis Herse och Rind från Bure Rindson och Hedendis Fager Rindsdotter.
Hjältarnas historier beskrivs närmare i artikeln om Hunalands hjältar.
Kroksätten räknar sina anor till Holmger Krok Aslaksson, en av Hunalands främsta hjältar. Han stupade i Ranadal när vemdalingar anföll Hunaland, där hans hög hålls i gott skick av ättlingar och blotande asatroende. Hans efterlevande har fått ättenamnet ”Krok” och räknas till Hunalands fem hjälteätter.
Kroksättens huvudgård är Blia. Gården Holmger ärvde av sin far brann ned till grunden i en olycka år 792. Dagens Blia byggdes på platsen för den gamla gården, och det är den gård som fortfarande står kvar idag. Det påstås att man fortfarande kan hitta föremål från Holmgers tid under brandlagret.
Krokätten är vida utspridd över landet och in i Jämtland på större och mindre gårdar. Ätteöverhuvud är Ragnhild Alfivasdotter på Blia, som är gammaltroende. Ättens främste kämpe är Aslak Fotbitare Brynteson. På kungens julgille år 1101 drabbade han samman med hirdherse Holger Arneson efter att ha tagit ett fläskben från Holgers fat. De båda slagskämparna bogserades ut i snön där kampen till slut förklarades oavgjord. Aslak hade då försökt bita av Holger stortån och själv nästan blivit en ny Enöra på kuppen.
Ätten Krok har idag de bästa fiskeplatserna längs Fångan. Vid en tvist förlorade de en fiskeplats till Ödisätten, men ätten påstår att platserna för övrigt är de samma som på Holmger Kroks dagar. Genom sina kontakter kan ätten handla med vin, mjöd och frankiskt och brittiskt öl.
Tron delar Kroksätten. Kristna och gammaltroende fränder bevistar varandras bröllop, vattenösningar och begravningar, men inte alla är överens. Ranghild Alfivasdotters morbror, Sten Brynteson Krok, har kastat ut dem av sina barn som låtit döpa sig. Han har inte formellt förskjutit dem, men han har gjort mycket tydligt att de inte längre är välkomna. Både gammaltroende och kristna tycker det är att gå för långt. Den första Krok som lät döpa sig var Solfrid Sjursdotter från Skrekka vid jämtlandsgränsen öster om Sorkmon. Hon föddes för omkring 100 år sedan och som ung träffade hon en hälsing som tagit land vid Storsjön. Mannen var döpt, så när Solfrid friade till honom sade han att han gärna tog henne som hustru men på det villkoret att hon först lät kristna sig. Solfrid brottades med både sig själv och sin familj ett tag, men mannen hon friat till var mycket rik på land och boskap och dessutom vacker och hövisk så till slut tog hon dopet och flyttade till honom som hustru.
Efter Solrind Sjursdotter har det hänt att enskilda kroksättlingar och ibland hela familjer låtit döpa sig, men än är de flesta krokar gammaltroende. När kung Ragnvald kungjorde att han bara ville ha döpt folk i sin tjänst lämnade de två hirdhersarna Gaud Asbjörnsson Krok och Signe Svensdotter Krok sina platser hellre än att byta gudar. Tre av deras ättefränder stannade emellertid kvar i kunglig tjänst. Krigaren Erik Stensson Krok och gruvfogde Hasting Svensson Krok på Stortind (hirdherse Signes bror) lät döpa sig dagen efter kungen.
Ättens huvudgård är Yngheden, nedanför Renfjället. Rindarna har ägor längs med Hunalands västra gräns, däribland goda jaktområden samt fiskerättigheter i Gormströmmen. Ätten jagar silverjärv och björn, och fällarna är eftertraktade.
Kända Rindar:
Ödisättens huvudsäte är Västanbäcken, som hålls av gårdsfogden Vrång-Tumma och ägs av Sven lagmans och Elfrid Rinds söner Erik och Olof. Ättens boskap är välskött och ger ett kött av mycket hög kvalité. Ätten har stora ägor, främst i sydvästra Hunaland. På senare år har ätteöverhuvudet varit laggivare. Senaste laggivaren var Sven Lagman, som stupade i österled. Ödisätten väntar nu på att Svens äldste son ska ta över lagmannaskapet efter sin far.
Religionen delar Ödisätten. Många trodde att kristendomens tillväxt skulle splittra släkter, men som för att motbevisa olyckskorparna håller Ödisätten ihop ännu mer.
Berömda förfäder:
Sköldsätten är en av Hunalands äldsta ätter och räknar sin härkomst från Bergfast Ottarson och Ranghild forsa. Ätten har alltid haft en framträdande roll och sedan Estrid Varghand Hoddleifsdotters dagar har Hunaland, och Resedal i synnerhet, sett till Sköldsätten att leda traktens försvar.
Berömda förfäder:
Kända nu levande Sköldar:
Ätten Knaphövde härleder sin härkomst till Ragnhild forsa och Bergfast Ottarson, och är en av Hunalands äldsta ätter. Bergfast grundade Hunaland när han skidade runt Hunalands Resedal, Hunadal och Västerdal på en dag.
Någon bra förklaring till varför ätten fått namnet Knaphövde finns inte. Några av de populärast förklaringarna är att det har med en obskyr huvudbonad att göra (Knapphuva), att det härleds till skeppsknap eller att det ursprungligen varit ett öknamn. Oavsett förklaring bär dagens Knaphövden namn och härkomst med samma stolthet sina förfäder.
Berömda förfäder:
Kända nu levande Knaphövdar:
Ätten Ekehufvud är en förhållandevis "ung" ätt som började växa och föra väsen för bara några generationer sen. Från att ha varit en okänd liten bondesläkt i berghemstrakten har ekehufuvdarna snabbt gått framåt och är idag en av Hunalands rikaste ätter med influenser i många av landets gårdar. De sysslar idag mer med handel är odling, även om de liksom alla har marker som de odlar för sitt uppehälle. Huset i Berghem är idag ättens minsta gård men den fungerar som samlingsplats för ättens medlemmar som gärna reser dit för att besöka de gamla gravar somligger i närheten och träffa släktingar.
Ätten Ekehufvud är asatroende (även om några få medlemmar låtit döpa sig så tillhör de en mycket liten minoritet) och håller stora blot som många hunalänningar gästar. De har överlag inget emot kristna men det är känt att de har tagit till våld för att försvara sin tro.
Något som sticker ut i ett land som Hunaland är deras könssyn. De har genom influenser utifrån tagit till sig könsroller som inte finns i hunaland. Inom ätten Ekehufvud uppmuntras kvinnorna till att sköta hem och gård och männen till att strida för att försvara ätten i bråk och krig. Dock är det fullt uppenbart för alla som lär känna dem att det är en ätt som styrs av kvinnorna, framför allt några få matronor som styr och ställer och som ligger bakom det mesta som ätten tar sig för.
Ekehufvudsätten har de senaste åren knutit betydande förbindelser utomlands, t ex med den svealändska Bredeboätten i Närke.