Det här är en översikt över mer eller mindre kända roller från olika delar av kungariket Högmark. I den mån de finns med på foton från tidigare lajv har vi länkat till dessa. En *-markering betyder att rollen inte har spelats eller för närvarande saknar spelare.
Kung Sigtrygg Olafsson Svartpil
|
|
|
|
Sigtrygg, ursprungligen en riddare, valdes till kung efter att ha hämnats sin företrädare Anund II:s död. Han är en framstående kämpe och jägare, men saknade under början av sin regering intresse för politiken. Under lång tid dominerades riket helt av riksdrots Sineus Stålblick.
Händelserna vid krigsrådet i Vitehög väckte nytt liv i kungen, som därpå begav sig hem för att samla sitt folk mot Fursten. Efter segern över Hammar och rikstinget 1140, då han formellt försonades med bönderna och bergsmännen, har han gripit tyglarna i riket med kraftigt förnyad energi.
 |
 |
Riddar Torleif Valtersson Silver, riksmarsk
Herr Torleif är en av de rikaste bergsmännen i Högmark och en gammal vän till kung Sigtrygg. I och med krigsutbrottet 1139 utsågs han till riksmarsk och riddarslogs senare under vintern.
 |
 |
Riddar Erik Grymme
Lågfrälseman i kunglig hirdtjänst. Han ingick i kungens följe till krigsrådet i Vitehög 1139 och har även sedan dess följt honom. Han fick riddarslaget efter segern över Hammars Furstliga hjälptrupper.
 |
Riddar Harald Valdemarsson Vinge
Högmarksk lågfrälseman, ende son till herr Valdemar Vinge och fru Birgitta Månsdotter Skära; kusin på mödernet till herr Torleif Valtersson Silver. Har sedan några år gjort hirdtjänst hos kung Sigtrygg och kommit att stå denne nära. Ingick i kungens följe till krigsrådet i Vitehög 1139 och har även sedan dess följt honom. Harald fick riddarslaget efter segern över Hammars Furstliga hjälptrupper.
 |
 |
Riddar Torvald Birgersson Frodenskiöld
Äldste son till riddaren och bergfrälsemannen Birger Frodensköld och Eivor Pedersdotter. Gick i unga år i tempelskolan i Röda Dalen, men har sedan dess tjänstgjort i kungens hird (riddarslogs 1132).
T. var under flera år en av riksdrots Sineus Stålblicks handgångna män, okunnig om dennes dubbelspel. I och med händelserna efter krigsrådet 1139 har T. dock förblivit vid kung Sigtryggs sida.
 |
Riddar Theodor Mannteufel
Herr Theodor tillhör en riefenthaalsk lågfrälseätt som länge tjänat kungarna av Sunnanslätt; han var en av kung Johann III:s husriddare vid dennes död 1131 men begick misstaget att därefter stödja riksmarsken Arild Hansson Ulvtand i dennes usurpationsförsök. Theodor fick lämna Sunnanslätt och söka lyckan på annat håll; så småningom fann han vägen till Högmark och engagerades av riksdrots Sineus Stålblick. Via denne fick han en tjänst vid kung Sigtryggs hird men även en del inofficiella “underrättelseuppdrag”. Herr Theodor förblev Stålblicks handgångne man under flera år (och deltog i den egenskapen vid förhandlingsmötet i Strand 1137 och krigsrådet i Vitehög 1139); efter händelserna hösten 1139 har han dock förblivit vid kungens sida.
 |
Herr Godvind Sporre
Yngre bror till bergfrälsemannen Gudmund Sporre i södra Högmark; syssling till kung Sigtrygg. Var ursprungligen ämnad att studera till präst, men kom att möta den naturvetenskapligt skolade latiliern Giovanni och följde med denne till södern, där han studerade vid något latiliskt universitet. Vid hemkomsten tog han tjänst vid kung Sigtryggs hov och följde som rådgivare med denne till krigsrådet i Vitehög.
Under kriget hade herr Godvind främst intresserat sig för införandet av ny teknologi, krigsmaskiner etc. Han har dock utvecklat ett större intresse för de magiska ärenden som visat sig spela en viktig roll.
 |
Fru Ulrika Strömstierna
En välbärgad bergfrälsekvinna och riksråd sedan ett antal år; hon var en av Sineus Stålblicks nära förtrogna under dennes tid som drots. Hon ingick i delegationen till det ökända mötet i Strand 1137 som rådets ögon och öron, då delegationen i övrigt mest bestod av vänner till herr Hammar Bryngilsson (som Stålblick inte litade på).
 |
Junker Sigvard Valdemarsson Dufwa
Tredje son till bergfrälsemannen Valdemar Dufwa, i kunglig hirdtjänst sedan våren 1139. Fadern är släkt på håll med den arosiske friherre Birger Dufwa.
 |
Junker Sven Hansson Rosenberg
Andre son till gruvfogden Hans Rosenberg i Brandhäll. Sven har tjänat som väpnare i flera stormäns följen, bl a herr Valdemar Emundsson. Sedan våren 1139 har han gjort hirdtjänst hos kung Sigtrygg. Sven ingick i dennes följe till krigsrådet i Vitehög och det följande befrielsekriget.
 |
Herta Skrivare
En skrivare som under flera perioder tjänstgjort vid hovet. Hon anlände försenad till krigsrådet i Vitehög med ett uppmärksammat bud: en hemlig order från Furstens general Varja till de orchhorder som plågat landet och som "drivits bort" av de Furstliga.
Rotmästare Karl Ruck
Rotmästare i kung Sigtryggs gårdshird. Karl var föräldralös och växte upp vid Järnforsa bergslag. Blev springpojke åt Järnforsas garnison och värvades som knekt 1128 (han deltog bl a i fälttåget till Aagran 1132). Några år senare erbjöds han tjänst i kung Sigtryggs gårdshird, där han förblivit sedan dess. Han befordrades tidigt 1139 till rotmästare och var med i kungens följe vid krigsrådet i Vitehög 1139.
 |
Kraka
Bågskytt i kung Sigtryggs gårdshird. Hon var med i kungens följe till krigsrådet i Vitehög 1139.
Hakvin "Hackan"
Fotsoldat i kung Sigtryggs gårdshird. Bondson, yngst av 16 syskon. Hakvin deltog i striderna vid orchinvasionen 1125, fick smak för krigarlivet och blev legoknekt. Som sådan ingick han bl a i den legohär den arosiske greve Angantyr Jäärnskiöld värvade till sitt fälttåg i Aagrans bergslag 1132. När riksdrots Sineus Stålblick företog omfattande nyvärvningar till kungens gårdshird 1137 var "Hackan" en av de som fick tjänst. Han var med i kungens följe vid krigsrådet i Vitehög 1139.
Per Hårfager
Fotsoldat i kung Sigtryggs gårdshird. Bondson; byn förstördes och familjen dödades under orchinvasionen 1125. Efter en kringflackande tillvaro lyckades Per få tjänst vid gårdshirden i och med Sineus Stålblicks nyvärvningar 1137. Han var med i kungens följe vid krigsrådet i Vitehög 1139.
"Rävarna" är namnet på en nyupprättad specialstyrka som både sysslat med underrättelseverksamhet och rena spaningsuppdrag mot Margholiens gränser.
 |
Riddar Erik Anghemsson Brante
Kung Sigtryggs kusin på mödernet och en barndomsvän till kungen och herr Godvind Sporre. Erik deltog vid kungens sida i befrielsekriget och riddarslogs i samband med detta. Sedan dess har han haft det främsta ansvaret för rikets säkerhets- och underrättelsefrågor och är också hövitsman för Rävarna.
 |
Herr Odd Erlingsson Brante
Kusin på fädernet till riddar Erik, väpnare och medlem i Rävarna.
 |
Herr Granmar Persson Karp
Yngre bror till fru Nora Persdotter Karp, väpnare och medlem i Rävarna.
 |
Junker Varg Sigvardsson Bergklint
Väpnare och medlem i Rävarna. Han har senaste året deltagit i flera uppdrag i grannrikena, bl a för Nyckelns Väktares räkning.
 |
Fader Ericus Ericini
Kaplan vid hovet. Född som Pers Erik Eriksson i södra Högmark; han studerade vid tempelskolan i Röda Dalen och lyckades trots sin ungdom via goda familjekontakter få tjänst vid kung Sigtryggs hov. Då kungens kaplan mystiskt förolyckades strax före resan till Vitehög 1139 fick Ericus följa med som dennes ersättare. Han kom även att fungera som kungens andlige rådgivare.
Fader Fredricus
Kaplan för kung Sigtryggs gårdshird. Lämnades som hittebarn i klostret i Röda Dalen, uppfostrades där och prästvigdes. Fick senare tjänst vid kung Sigtryggs hov som kaplan för gårdshirden. Han ingick i kungens följe till krigsrådet i Vitehög 1139.
Kanutus Ordinaris
Kanutus, eller "mäster Knut" är abbot för klostret i Röda Dalen och därtill Högmarks överkanik, dvs landets ledande präst. Riket lyder dock kyrkligt under Arosia. Mäster Knut residerar normalt i sitt kloster i Röda Dalen och lämnar det till synes sällan. Han spelade dock en viktig roll i kung Sigtryggs befrielsekrig genom att ge kungen och hans folk skydd.
Född: 1089
Herr Sineus Stålblick
 |
Sineus var fram till 1139 rikets drots och riksrådets obestridde ledare; han dominerade helt politiken under flera år. Under 1138-39 förföll han till att föra en undfallande politik mot Furstendömet som gränsade till förräderi. Efter krigsrådet i Vitehög avgick herr Sineus frivilligt som riksdrots och trädde i klostret i Röda dalen för att göra bot, där han fortfarande vistas som lekbroder.
 |
*Fru Nora Persdotter Karp
Bergfrälsekvinna från Järnforsa, en av de ur frälset som tidigast stödde bonde- och bergsmansupproret i början av 1139. Som ett led i försoningsgesterna utsåg kung Sigtrygg henne till ny gruvfogde efter den hatade Jan Berndt, och utnämningen bekräftades vid rikstinget året därpå.
Arendts Dyr i Stengård
En välbärgad bonde och bergsman från Järnforsa. Dyr blev tillsammans med sin hustru Lissa en av ledarna för det nätt och jämnt avstyrda bondeupproret i Högmark 1139. Paret förblev vid kungens hov för att bevaka böndernas och bergsmännens intressen, och följde i denna kapacitet med till krigsrådet i Vitehög. Efter rikstinget 1140 har de återvänt till sin syssla som bergsmän.
Lissa i Stengård
Dotter till en skrivare; gifte sig med bergsmannen Dyr i Stengård och blev jämte denna en av ledarna för det nätt och jämnt avstyrda bondeupproret i Högmark 1139. L. och maken förblev vid kungens hov för att bevaka böndernas och bergsmännens intressen, och följde i denna kapacitet med till krigsrådet i Vitehög. Efter rikstinget 1140 har de återvänt till sin syssla som bergsmän.
|
|
Herr Nils Hansson Rosenberg (D)
Gruvfogde i Brandhälls bergslag; bergfrälseman från trakten. Äldre bror till junker Sven Hansson Rosenberg. Herr Nils stupade vid de Furstligas stormning av Brandhäll i februari 1142.
 |
 |
Riddar Dag Rödklo
Riddare från nordöstra Högmark. Sedan hans gård ödelades och familjen dödades under orchernas härjningar 1139 har han befunnit sig i närapå permanent hirdtjänst. Sedan han fick kontakt med Ahriksriddare i samband med belägringen av Draakhem har han börjat umgås med planer på att söka sig till S:t Ahriks Orden.
 |
 |
Riddar Sigismund av Karleborg
Riddare från södra Högmark. Han följde med på fälttåget till Draakhem 1141, men vantrivdes med att vara hemifrån så länge - han hade föredragit att sköta om ägorna.
 |
*Riddar Astrid Kettilsdotter Jäärnek
Välbärgad frälsekvinna och riddare, husfru till godset Ekeholm i sydvästra Högmark. En begåvad krigare och strateg; slöt upp på kungens sida i befrielsekriget mot Hammar.
Fru Karin Knutsdotter
Nybliven lågfrälsekvinna. Fick sitt frälse av kung Sigtrygg som imponerats av hennes hjältemod vid stormningen av Draakhem, där hon deltog som ofrälse bondesoldat.
 |
Herr Valdemar Vinge
Högmarksk lågfrälseman; fogde och knekthövitsman under riddar Astrid Kettilsdotter Jäärnek till Ekeholm sedan många år. Gift med fru Birgitta Månsdotter Skära, far till junker Harald Vinge.
 |
*Riddar Pål Starködsson Sparvhök
Riddare med betydande gods i mellersta Högmark; hans marker angränsar till Röda dalen och Sindran. Riddar Pål är en kraftfull men också något skrupelfri herre.
 |
 |
Herr Ludvig Ekenblad
Frälseman och tidigare medlem av riksrådet. Han var en nära vän till Hammar Bryngilsson Svartpil och ingick bl a som dennes ersättare i Högmarks delegation till mötet i Strand 1137. Fastän han inte anklagats för delaktighet i Hammars förrädiska stämplingar blev han kvar i Ranheda under dennes tid, och efter Hammars flykt lämnade han sin plats i riksrådet och drog sig tillbaka.
 |
Fru Minna Löfvendahl
Kusin på mödernet till herr Hammar Bryngilsson Svartpil och en nära vän till denne. Hon ingick i delegationen till mötet i Strand 1137, där hon uppvaktades av den Furstlige diplomaten Vintersorg av Ek, som följde med dem tillbaka till Högmark och där friade till henne. De gifte sig senare samma år. Inledningsvis slog sig Vintersorg ned i Högmark, men 1138 flyttade paret till Furstendömet. Fru Minna har inte hörts av sedan dess.
 |
En helare, örtmästare och halvtrollkvinna från Högmark. Hon lär också ha vissa kunskaper i den, i det mer civiliserade Thule, nästan utdöda runmagin.
Herr Hammar Bryngilsson Svartpil
Kung Sigtryggs nu ökände kusin intog fram till krigsutbrottet en tämligen obemärkt plats i riksrådet. Han hade dessförinnan tillbringat flera år utomlands, bl a vid ett grevehov i södra Merovia och universitet i Capéthery, och återvänt med större ambitioner än vad som först skulle visa sig. När Furstendömet först utropades var det meningen att herr Hammar skulle ha lett Högmarks delegation till mötet i Strand, men han insjuknade och kunde inte företa resan. Delegationen kom dock att bestå av flera nära vänner till honom, däribland herr Ludvig Ekenblad och jungfru Minna Löfvendahl. Efter Strandsfördraget, då den Furstlige diplomaten Vintersorg av Ek tillbringade en längre tid i Högmark, blev de två till synes väl bekanta.
När orcherna från Nordanlanden överraskande intog Brandhäll och stod inför hjärtat av Högmark medan kung Sigtrygg befann sig vid krigsrådet i Vitehög sommaren 1139 tog Hammar överraskande ledningen av riksrådet och begärde militär hjälp från Fursten. När Furstliga trupper väl anlänt och jagat bort orcherna behöll han dem vid sin sida, lät sprida ut att kungen dödats under resan och utropade sig till riksföreståndare i Högmark.
Hammars tid som härskare i Högmark blev dock kort. Kung Sigtrygg återvände under sensommaren och samlade under hösten en mindre upprorsarmé bland bönderna i Högmark, som den kommande vintern med hjälp från dvärgarna i Steinheim besegrade Hammars Furstliga hjälpkohorter i ett bakhåll. De Furstliga övergav Hammar och utrymde Högmark. Hammar flydde ur landet och har inte setts till sedan dess.
 |
Miriam Johansdotter
En kringresande musikant från Högmark. De senaste åren har hon dock mest synts till söderöver, i Arosia och Sunnanslätt. Hon sågs senast på värdshuset Sjöormen i Arosia i våras.