| Utskriftsvänlig sida |
Blodsmagi är en typ av magi som till skillnad från jordmagin (som har sitt ursprung i källorna) har Fursten själv som ursprung. Teorin bland de Furstliga magikerna är att Fursten på något sätt omvandlar kraft han drar ur källorna till blodsmagi. De främsta, men inte de enda, utövarna av blodsmagi är ordenssällskapet Consangvinei Principis (Furstens blodsfränder), i folkmun kända som Rödkåporna.
Vem som helst kan lära sig blodsmagi, men vissa är mer lämpade än andra. Lämplighetsgraden handlar om hur mycket av furstens kraft man kan kanalisera, vissa personer har en förmåga att kanalisera extra mycket kraft, dessa kallas arterioler. Ca 20 % av de färdiga R ödkåporna är arterioler och i befolkningen i stort handlar det om mindre än 0,5 %.
Vad detta beror på är lite osäkert, Institutum Indagatoris har som uppgift att forska kring arterioler samt att leta rätt på lämpliga aspirantkandidater.
Genom träning kan man också förfina kraften man kanaliserar, så den blir ”renare” och på så sätt mer kraftig, det är en av de saker som gör en blodsmagiker mäktigare än en annan.
Blodsmagi är generellt hälften så svag som jordmagin. En blodsmagiker behöver alltså anstränga sig dubbelt så hårt som en jordmagiker för att få fram samma effekt. Dock kan flera blodmagiker länka sig samman och på så vis bli starkare. Då ökar styrkan exponentiellt. Två blodsmagiker är dubbelt så starka som en, och tre blodsmagiker är dubbelt så starka som två. Hur många blodsmagiker kan länka sig varierar kraftigt med magikernas skicklighet och hur mycket kraft var och än kan kanalisera.
Under Gedakampanjen länkades ibland så många som 15 blodsmagiker, men med följd av att många blev brända och några till och med avled.
Alla som lär sig blodsmagi får dock som konsekvens ett övernaturlig band till Fursten. Genom vilket, misstänker många, Fursten får en viss kontroll över blodsmagi utövaren.
De ritualer som en blodsmagiker utför för att få ta del av kraften en ritualiserad bön, som avslutas med ett offer; blodet. Ju finare offret är, ju mer behagad blir Fursten. Därför är människoblod alltid mer potent än djurblod. Alvblod är det största offret, och alltså det mest potenta.
Hur ritualen i praktiken utförs är ganska individuellt, utifrån vissa givna premisser, specifika fraser som är knutna till speciella ”önskemål”. Men sen är det upp till individen om fraserna mässas, skrivs i symboler eller dyl. En riktigt erfaren blodsmagiker borde i teorin bara kunna intensivt tänka på fraserna och tillsätta blodet för att en ritual ska ge frukt.
Tre rödkåpor skall utföra en ritual för att förstärka mur på en befästning: De tre placerar sig vid muren, runt det tilltänkta blodsoffret, i det här fallet en slavflicka. En av rödkåporna har blivit utsedd att leda ritualen. Oftast är det den med högst rang, om någon är en arteriol eller om en viss institution anses lämplig, som avgör vem som leder ritualen. I det här fallet finns en arteriol närvarande, därför leder Han ritualen. Arteriolen börjar med att tappa önskad mängd blod från slavflickan, ner i ett kärl. För att länka de andra två börjar han med att be en förbön; ”Hell Gholan sanningens, makten och kraftens härskare. Hör min bön. Genom tre, gör ett! Genom oss, din kraft”. Därefter stryker han blodet från kärlet på pannan/läpparna på de övriga två, och avslutar med att sig själv. De tre är nu länkade och ledaren tar sin plats bland de andra. Själva ritualen för att förstärka muren börjar nu. Tillsammans mässar de tre ”Gholan den odödlige, sanningens härskare. Genom oss din kraft. Låt din styrka skina över denna mur. Din kraft genom oss till blodet, livets vagga. Hell Gholan.” Blodet är nu ”laddat” och stryks över muren, i form av ett skydds tecken. Blodet har nu överfört sin kraft till muren. Blodsmagikerna tackar Gholan för ynesten. För att avsluta ritualen börjar ledaren att lösa de två övriga från länkningen genom att knacka tre gånger på var och än av dem. Sedan klappar han tre gånger i luften för att avsluta hela ritualen. |
Detta är som sagt ett exempel, en ritual kan se ut på många sätt och beror till stor del på hur Ledaren väljer att göra. Varje rödkåpa har sin personliga stil och det vanligaste är att den utsedde Ledaren ( när det är fråga om länkning) går igenom ritualen noggrant med övriga deltagarna innan ritualen. Det är väldigt viktigt att ritualen inte störs när den väl börjat, följderna kan bli ödestigra.
Vissa element är dock nästan alltid med. Då det är blodet som blir ”laddat” måste det vidröra det som skall ”förtrollas”/dem som skall länkas. Även avslutningen med tre knackningar/klappningar är nära nog norm, då det är väldigt viktigt att bryta/avsluta korrekt för att ritualen skall få laga kraft. Orden och symbolerna är mindre viktiga men det är viktigt att orden som mässas gör så unisont, ritualen förlorar annars all verkan.
Risker: Att bemästra blodsmagi är inte hel riskfritt, den största faran är att utövaren blir bränd, det vill säga försöker kanalisera mer kraft en den faktiskt klarar av. Detta leder i värsta fall till döden, eller permanent vansinne. Institutum Asylum är den institution som "tar hand om" brända medlemmar ur Orden och andra blodsmagiker.
Även om man inte blir bränd finns det alltid risk för en blodsmagikers mentala hälsa, att komma så nära furstens inre är i långa loppet lite påfrestande för sinnet.
Blodsmagiker lever också oftast kortare än vanliga människor, det är som om kroppen slits av att kanalisera kraften.