| Utskriftsvänlig sida |
2006, 2009-04-02
Ny text 2009-04-02 i grönt!
Själva grunden för talviskt tänkande är att världen inte är lika uppdelad som i Thule. Ingen större skillnad görs mellan ande och kropp (henki betyder såväl människa som ande), män och kvinnor, människor, djur och oknytt. Hamnbytare är såväl skurkar som hjältar i sagorna. Kraftfulla schamaner kan byta skepnad och Talvalas oknytt har aldrig hört talas om någon lag om att lämna människorna i fred.
Folken i Talvala är stolta. Idealmänniskan är den som tapper, listig, gästfri och seg klarar sig själv i alla situationer. Klimat, miljö och natur är dock för hårda för att leva upp till detta vilket lätt leder till viss kluvenhet.
Då allt har fötts ur Havet har delar alla varelser frändskap. Det finns dock de som försöker tillintetgöra den här världen. Den starkaste och farligaste av dem är Hiisi, en demon som försöker framkalla en vinter utan slut. De olika elementen har också varsitt väsen som än så länge lyckas slå tillbaka Hiisi varje år.
Varje människa har sitt eget totemdjur som i stor utsträckning bestämmer levnadsöde. Örn väljer hövdingar, Björn kämpar, Spindels valda blir särskilt skickliga på textilt arbete, o.s.v. Alla schamaner väljs av Orm som vandrar mellan världarna, ömsar skinn och ser allt. Ljustroende saknar totem.
Läs mer: Andar, gudar och väsen i talvisk tro
Allt skapat kommer från Havet och bör gå tillbaka dit för att berätta det som händer för Hav. Alla begravs om möjligt till havs med passande gravgåvor eftersom de fortsätter sitt liv därnere. Ett sista bastubad ingår också i ritualen. De som inte begravs på detta sätt kan bli fruktansvärda gengångare, i synnerhet de som tas av Hiisi genom att frysa ihjäl. Ljustroende begravs på samma sätt, för säkerhets skull.
Förfäderskult är ett viktigt inslag i den talviska kulturen. Kultplatser helgade åt förfäderna finns vid varje gård, vid vattendrag om det går (då vatten är en länk till Taumos Gårdar under havet där förfäderna nu lever), men om det inte finns något lämpligt vattendrag i närheten får man klara sig med att en kultplats där man alltid håller ett kärl med salt vatten. Shamanerna kan vid dessa kultplatser kontakta vissa av förfäderna. Havets brus gör dock att bara de som utmärkt sig mest i livet och därför har störtst plats i Taumos gårdar kan höras. Detta är en stor kraftansträngning för shamanen så det görs bara när det verkligen behövs.
På liknande grunder bör man födas på rätt sätt också. Nyfödda är begärliga byten för oknytt och än ondare andar för att kunna vandra bland människorna utan att väcka uppmärksamhet. Gravida bör därför inte lämna byn och månvarvet efter födseln (innan Människa har fastnat ordentligt i kroppen) bör barnet och föräldrarna helst inte ens lämna huset. När ett månvarv gått ges barnet ett namn och välkomnas till byn av Hövdingen. Schamanen är naturligtvis närvarande under födseln. OBS! Fadern till ett barn anses vara lika gravid som kvinnan och går igenom en skenfödsel (couvade) för att locka bort onda andar från den riktiga förlossningen.
Äktenskap i vår mening är en nyligen importerad sedvänja. Man föds in i en ätt via den mest högättade och tillhör den tills man dör. Parbildning, ibland livslångt, är vanligt men officiellt bor man fortfarande kvar i släktgården där man föddes. Dessa släktgårdar kan ibland växa ut till hela byar om det går väl för ätten så dess numerär kan öka. Polygami (i avsaknad av bättre ord) är inte ovanligt för mäktiga personer. Barn, där ena föräldern kommer från någon annan by, räknas till den ätt som bor i byn oavsett status. Svionerna och ljustroende keri ingår äktenskap på samma sätt som i Thule.
Mycket få talvi kan läsa och skriva, De som kan skriva använder dock det vanliga. Vid sidan av det brukas dock en runskrift som är identisk med den äldre nordiskarunraden. Den används dock inte till vardags. Utöver detta finns också trollrunor som shamanerna använder men betydelsen av dem är det få som känner till.
|
Hövdingen är den som ansvarar för hela traktens väl och ve på alla plan. Det är hövdingen som ingår avtal med utomstående och som upprätthåller förbunden med andarna. Vid överflöd fyller hövdingen sina lador för att användas senare och under oår väljer vilka som måste skickas tillbaka till Havet. Till sin hjälp har hän schamanerna och andra sakkunniga. Hövdingen bör vara idealmänniskan i kubik och dessutom rundhänt med gåvor.
Schamanen är den som Orm lärt se. Hän sätter upp magiska skydd för att hindra farliga varelser att komma in i byn, kan bedöma sjukdomars orsak och bot. Hän kan också i viss mån se in i fram- och forntiden samt kommunicera med andar och läsa folks tankar. Schamanen assisterar även elementarväsendena i deras kamp mot Hiisi med bl.a. danser.
Ljuspräster fungerar i stort sett som schamaner m.a.p. uppsättande av skydd, skyddande av födslar, m.m. De kommunicerar dock inte med andar eller totem. Deras största styrka ligger i att de får nyheter från övriga länder och folk via ljustroende resenärer.
Jämfört med Thule är Talvala fattigt (en del av Thules rikedomar har ursprungligen kommit härifrån). Ett hårt klimat gör det inte lätt att ansamla några större rikedomar, heller. De enda som egentligen har råd med importvaror är hövdinga- och storbondesläkter. De stolta folken tillverkar istället det mesta de behöver av det landet erbjuder; trä, näver, järn, koppar och lera.
Smycken görs oftast i brons, mässing och/eller koppar. Importvarorna ger de som har råd med dem status, i synnerhet om de skänks bort. Att få dem av hövdingen ger också status då det är ett tecken på att man gjort ett gott arbete för området och dem som bor där.
Det kärva klimatet gör att kosten baseras på mjölkprodukter, fisk, samlade växter, bovete, korn, råg, kött och ett fåtal odlade grönsaker. På hösten är det tid att slakta av de djur som inte kommer att kunna födas under vintern så då finns ofta mycket nöt-, gris- och fårkött. Grönsakerna kan fortfarande användas färska, resten av året äts de syrade (typ surkål). Samlade växter inkluderar bl.a. nässlor, vildäpplen, olika sorters bär, granskott, ängssyra, kummin och svamp. Bovete kokas oftast till gröt medan korn och råg används till smakrika surdegsbröd. Till maten dricks öl och svagdricka, som övrig törstsläckare används en blandning av yoghurt och vatten. Vin dricks av de högättade vid festliga tillfällen. Mjöd är förbehållet ceremoniella fester.
Då Talvalas splittrade hövdingadömen varit för svaga för att freda sig har de blivit invaderade av än den ena än den andra främmande makten. De har då valt att böja sig för övermakten, säkra på att den inte blir långvarig p.g.a. de talviska vintrarna. Den gedanska ockupationen före det lilla mörkret varade längre, och var brutalare, än någon annan. Omvändelse under svärdet praktiserades flitigt. Mot slutet drevs också stora mängder livsmedel in för att försörja trupperna i Gedanien, vilket ledde till omfattande svältdöd för befolkningen här. Än i denna dag är kiitani (talviska för gedanier) ett grovt förolämpande skällsord i kustprovinserna. Det är också anledningen till att svionerna har så svårt att bli accepterade i samhället. OBS! Det finns inte någon direkt fiendskap med svionerna! De har gång efter annan stridit med talvi/suosti mot inkräktare från Thule. Man låter bara bli att umgås mer än nödvändigt.
Kainu och de talviska folken är av gammal hävd fientligt inställda till varandra trots månghundraåriga handelsförbindelser. Dels för att kainu mycket väl kan avsluta en handelsrunda med att plundra handelspartner som verkar svaga men även av religiösa orsaker. Kainu låter Hiisi ta alla sina döda och gör därmed demonen starkare för varje år som går. De bor nära Hiisis hemvist i Empyréen och är förmodligen allierad med hän. De brukar ändå tolereras i små grupper då deras pälsskinn är av yppersta kvalitet och de ibland för med sig än mer begärliga varor från fjärran länder.
Några enkla rollspelstips:
Tänk på att varje främling du möter kan vara något annat än människa och kan vilja dig eller din omgivning ont. Agera därefter tills hän fått Hövdingens erkännande. Särskilt misstänkta är de som inte vet hur man lever som människa utan frågar om allt.
De människor du växt upp med är ditt enda skydd mot svält, kyla, oknytt och död.
Hövdingens ord är lag. I möjligaste mån fattas beslut efter rådslag, men när det kniper bör Hövdingens ord åtlydas och ev. klagomål tas när det finns tid för sådant.
Använd ordet hän istället för han, hon, det (djuret). Den, det används om döda ting.
Det är lämpligt att bära sitt totemdjur i någon form (smycke, skinn, kroppsmålning)
Gå inte för långt bort från byn. Bortom schamanens gränsmärken är du oskyddad från oknytt m.m.
Använd i möjligaste mån mat- och förvaringskärl av trä, näver, horn och korgar. Keramik går också bra (i synnerhet i matlagningskärl) men metall bara i undantagsfall, helst enbart av rika roller. Fattiga roller bör hitta på en historia om hur ett metallkärl kommit i släktens eller personens ägo. OBS! Gäller inte knivar, redskap eller mindre smycken.
Gedanier är inte populära.