Utskriftsvänlig sida |
Henrik Hoffström, 2006, 2009
Enligt den gamla talviska tron finns det bokstavligen oräkneliga väsen och andar. De mest kända presenteras nedan, men det finns åtskilliga fler med i många fall starkt begränsade "områden". Älvar eller stora sjöar och skogar, men även enskilda träd, tjärnar och bäckar kan ha sina egna andar. Det hela är inte heller konsekvent eller systematiskt ordnat på något uppenbart sätt; alla träd har inte egna andar, inte heller alla sjöar, skogar och berg. Det gör det omöjligt att i en text beskriva alla väsen som finns; följaktligen är det fritt fram att uppfinna mindre väsen och andar vid behov.
Då allt har fötts ur Havet har delar alla varelser frändskap. Det finns dock de som försöker tillintetgöra den här världen. Den starkaste och farligaste av dem är Hiisi, köldens och mörkrets demon. Hon strävar efter att kasta världen i evig vinter och evigt mörker. Hiisi håller hov långt norrut i Tuonela bortom kainus områden och har ett helt hov av underlydande skräckväsen. Alla piru anses vara hennes hantlangare. Alla döda som inte får en ordentlig begravning förs av piru till Hiisis frusna domäner, för varje död som förs till henne växer Hiisis styrka De olika elementen har också varsitt väsen som än så länge lyckas slå tillbaka Hiisi varje år. 'Hiisi' används också ibland som ett svepande begrepp för de väsen som lyder under henne, vilket kan verka något förvirrande för utomstående.
Taumo - Vattnets ande. Han råder över hav, sjöar, floder och allt som lever i dem. Han är också dödsrikets väktare, då allt skapat en gång åter går till honom. Taumo personifieras som en grubblande, tystlåten hövding över de dödas gårdar och boningar under havet. Ibland färdas han genom sina domäner i valhamn.
Ilma - Luftens ande. Han råder över vädret och alla flygande fåglar. Ilma personifieras som en krigarhövding som vakar över sina domäner. Han tar också ofta skepnad av en örn.
Paivatar - Eldens ande. Hon råder över solen och årstidsväxlingarna. Personifieras som en karismatisk hövding som inspirerar sitt folk till stordåd.
Rauni - Jordens ande. Hon råder över allt som lever på jorden och allt som växer i den. Står för fruktbarhet och även visdom. Hon karaktäriseras som en vis hövding som ser till sitt folks dagliga behov.
Ovanstående fem ses i princip som gudar även om talvifolken, kainu och skridfararna själva inte använder det begreppet. Det finns också otaliga mindre betydande andar. Dessa skulle i en formaliserad religion ses som halvgudar. Nedan presenteras några ur mängden.
Athi - en butter havsande, som vakar över djupen och fyller vattnet med fisk. Han är avundsjuk på andra andar som får mer uppmärksamhet av de levande medan han glömts nere i djupen.
Pekko - vakar över fält och växande gröda. Mycket förtjust i öl.
Tapio - vakar över skogen. Han tar formen av ett träd med skägg av lavar och ögonbryn av mossa. Tapio rör sig inte mycket, men vet allt som händer i skogen och kan viska sina nyheter genom lövverket till den som kan lyssna rätt.
Nyrikki - Tapios son. Råder över jakt och boskap.
Tullikki - Tapios dotter. Ser till att skogen alltid är välfylld med ätbart villebråd.
Jumala - himmelsguden. Jumala har ingen mänsklig skepnad utan är formlös som himlen själv. Talvi brukar identifiera Ljusets läras gudom, den Förste och Enda, med den lika osynliga Jumala - somliga lärda menar rentav att Jumala från början är en talvisk tolkning av de Ljustrognas berättelser om den Förste.
Leib-Olmai - ger jägare skydd och tur mot björnar. Han tar själv ofta björnhamn.
Kauko - en trickster, enligt somliga sägner son till Paivatar. Han var en gång en dödlig, en kraftfull men illrådig krigare, som dräptes, höggs i stycken och kastades i en flod. Hans mor fann honom, och med hjälp av Raunis magiska honung kunde Kauko fogas ihop och väckas till liv på nytt. Han har nu en förmåga att snärja och bedra med sött och fagert tal.
Ovda - ett ondskefullt skogsråliknande väsen. Det tar mänsklig gestalt för att locka till sig sina offer som det sedan slukar. Det sägs dock att Ovda blir förvirrat om det möter män och kvinnor samtidigt, och då kan man undkomma. Man kan också känna igen det på att fötterna pekar i fel riktning.
Loviatar, Vanmatar, Kipu-Tyytto - tre systrar som tillhör Hiisis hov och sprider lidande och plågor. Loviatar sprider farsoter, Vanmatar sprider själsligt lidande och Kipu-Tyytto fysisk smärta.
Haltia är ett samlingsnamn för lägre väsen, de som i Thule skulle kallas för oknytt. På många sätt liknar de oknytten i Thule, men mycket är också annorlunda. Av allt att döma lyder till exempel de talviska oknytten inte under någon Lag som den som håller deras kusiner i Thule åtskilda från människor, utan de kan roa sig med de dödliga som de behagar. Man brukar skilja på olika slag av haltia:
Metshan-haltiat - skogsandar. De motsvarar ungefär de djur- och växtliknande råväsendena i Thule.
Maan-haltiat - jord- och stenandar. De påminner om de Underjordiska i Thule.
Veden-haltiat - vattenandar. De påminner om de vattenbesläktade råväsendena i Thule.
Ilman-haltiat - luftandar. De motsvarar älvorna i Thule, men liknar dem inte nödvändigtvis.
Piru - Hiisis tjänare; skräckväsen, mörkrets och köldens andar. De motsvarar nattväsendena i Thule.
Varje människa har sitt eget totemdjur som i stor utsträckning bestämmer levnadsöde. Sin totem möter man någon gång under uppväxten. Ibland sker detta i drömmar, men det kan även hända att man plötsligt och oväntat möter sin totem när man befinner sig ensam någonstans. Det är mycket ovanligt att någon annan är i närheten när totemanden kommer. Om så skulle ske har totemanden i princip valt ut den andre närvarande till ens blodssyskon, och man kommer därefter att ha en nära länk till denna person.
När man mött sin totem söker man upp shamanen som bekräftar att så skett. Att ha valts ut av en totem är ett viktigt steg på vägen till vuxenblivande. Örn väljer hövdingar, Björn kämpar, Spindels valda blir särskilt skickliga på textilt arbete, o.s.v. Alla schamaner väljs av Orm som vandrar mellan världarna, ömsar skinn och ser allt. Ljustroende saknar totem.
Här är en lista på vanliga totemdjur och vad de kan (men inte måste) representera.
Björn - krigare
Bäver- byggare, träsnidare
Ekorre insamling av nötter, svamp, m.m.
Gris- har aldrig tomt i sitt visthus
Grävling- bonde
Hare/Svala- löpare, snabbhet
Hjort/Ren/Älg- stigfinnare
Hund- vaksamhet, skilja vän från fiende
Igelkotte- väderspådom
Katt/Lo- fruktsam, grymhet
Ko- eftertänksamhet, vishet
Koltrast- mytsångare
Korp- rådgivare, list
Labb- rövare
Lax- fiskare
Orre- övrig musik
Orm- schaman
Räv- garvare
Sidensvans/Tjäder- spelevinkar, suputer
Skata- handlare
Spindel- textila verk
Säl- jordemor, läkekunnig
Val- fiskare, styrka
Varg- jägare
Uggla- lättja, drönare
Örn- hövding
Talvala kallas inte utan rätt för "det förtrollade landet". Det finns ett stort antal mystiska platser spridda över landet. De flesta av dem är kultplatser för olika väsen, dessa kan lätt kännas igen. Runinskrifter, djurben, stenformationer, knotiga grenar och liknande utmärker dem. På en sådan plats bör man visa stor respekt på väsendet den är tillägnad och vet man inte vems platsen är ägnad till bör man hålla sig bort från den så man inte tilldra sig väsendet vrede genom någon oavsiktligt försumlig handling.
Det finns även andra underliga platser: gamla gravar från tiden igen minns, skogar där man förlorar alla känsla av riktning och alltid kommer vilse, och sjöar konstant täckta av dimma.