Social status och etikett

i de Norra Kungarikena

Den här artikeln gäller i första hand för de svionska rikena i Thule: Gedanien, Arosia, Högmark och Sunnanslätt.

• Status och hierarki
• Tilltal
• Hälsning
• Etikett och god sed

Status och hierarki

De Norra Rikena är "feodala" och hierarkiska klassamhällen. Detta präglar även normerna för sällskapsliv och etikett. Den här tabellen visar hur statustrappan i rikena ungefär kan visualiseras. De som är på samma rad är ungefär jämbördiga i social status. Observera att social status inte är automatiskt liktydigt med makt; drotsen har t ex lägre social status än prins Imrar men mer makt i kraft av sitt ämbete i riksrådet. Status ges ett numerärt värde av rena åskådlighetsskäl; 0 är "normal" status.

Tilltal

• Vanligt folk tilltalas med förnamn, om namnet är känt. Man använder normalt “du”, alternativt “han” eller “hon”. Äldre personer kan också hälsas med “far” eller “mor”.

• Borgare, särskilt hantverksmästare, och yrkespersoner kan tituleras med "mäster (namn)". Det kan också användas som ett särskilt hedrande tilltal för en ofrälse som utmärkt sig eller är erkänt framstående på något område.

• Frälsemän och -kvinnor tituleras med “Herr / Fru (förnamn)”, alternativt bara “Herre” eller “min Fru”. Unga och ogifta adliga benämns “junker / jungfru (förnamn)”. Om man har en titel är det artigt men inte obligatoriskt att tilltala en med den. Friherre Arald Eldstierna kan alltså tituleras "Friherre Arald", "Herr Arald" eller bara "Herre".

• Vanliga präster tilltalas med “Fader” eller “Moder”, inbördes med “broder” respektive “syster”. Munkar och nunnor inom någon av ordnarna tilltalas “broder” / “syster”.

• Ärkematriarken och kungligheterna kan tilltalas med "Ers Nåd".

• Personer som har en titel tilltalas gärna med den.

Hälsning

• Den traditionella hälsningen bland Ljustrogna är orden ”Ljusets frid” i kombination med en bugning eller handslag (se nedan).

• Bugningen är den vanliga hälsningsrörelsen mot en jämbördig eller överordnad. Den kan variera från en kort nick till en djup bugning eller nigning.

• Handslag kan ske antingen med bara höger hand eller med fattning av båda varandras händer. Det kan vara en något familjär hälsning mellan ungefär jämbördiga personer (men är mindre vanligt än bugningen) eller en bekräftelse på en affär.

• Familj och nära vänner kan hälsas med en omfamning.

Etikett och god sed

Det ingår i normen för frälset att föra sig höviskt och artigt. Det är det dock inte alltid alla som lever upp till. Den höviska riddar- och hovkultur som råder i Gedanien och övriga Thule påminner inte särskilt mycket om nyare tidens allt stelare och mer komplicerade hovceremoniel med sin alltmer strikta, förfinade och invecklade etikett. Inte ens högfrälset är såfina i kanten. Tänk snarare Ivanhoe eller Arn-böckerna än Tudors eller Jane Austen.

Det viktigaste för att visa höviskt sätt är att visa respekt för de av samma status och även lägre, och vördnad för de med högre. Det finns inget nedsättande i att visa sig underordnad någon annan även om man själv har hög status men det hedrar den som man ”spelar upp”. Servilitet är däremot inte hedersamt. Idealet är att möta även socialt överordnade med rak rygg och se dem i ögonen.

Det anses förstås bra och hedersamt att vara belevad och artig, men det finns ingen allmän norm att man alltid måste hålla masken och iaktta ”stiffupper lip” och spelad nonchalans (även om många begagnar det som en strategi). Tvärtom är det vanligt och socialt accepterat att visa starka känslor, och även om t ex ett häftigt gräl i överordnades åsyn kan bli en pinsamhet är det inget socialt självmord. I slutändan finns mycket av arvet kvar från den äldre tid då det var upp till var och en att försvara sin egen och sin familjs heder. Gästfrihetens lagar kräver att även bittra fiender avstår från att agera mot varandra när de är under varandras eller samma värds tak, men de behöver inte låtsas vara vänner.

Det är inte hedersamt att baktala eller sprida skvaller om någon, men detta händer naturligtvis ofta ändå.