Rapport

från landgreve Valdemar Gadd till förste minister Egil Örnklo från besöket på Hammargården, februari 1151 (Gravberget).

Ettingsjö, februari 1151

Herr Egil Örnklo, Förste minister

Herr Egil, jag har just återvänt till Ettingsjö från Hammargården, där vi å dina vägnar representerat Ministeriet och inspekterat gruvan, fynden och de rättigheter och skyldigheter som berör området och dess intressenter, och här någonstans lämnar vi utbroderingarna och går rakt på sak. Den rapport som ligger Ministeriet tillhanda innehåller i grova drag vad resultatet av St Beras helgdagsfirande blev, och de luckor som uppstått är luckor jag inte vågar fylla i, ifall någon av de många korrespondenter vid Upplysningsämbetet som läser texterna skulle få en för god bild av Ögats rörelser. Naturligtvis förstår jag att förste ministern själv är fullt införstådd med Ögat på ett mycket mer intimt plan än jag, och att jag därför inte ens till förste ministern behöver nämna några namn*.

Hell Fursten,

Valdemar

(*Annat än att säga att förhoppningsvis blir fru Cornelia desto mer nöjd med oss båda när hon ofrånkomligen läser det här.)

Händelserapport, inrikes

Händelse: Snart efter att vi anlänt Hammargården men innan vi välkomnats av herr Magnus Gadd själv visade prospektörerna, specifikt en individ vid namn Gregor (en kopia på de rekommendationsbrev och respass han begärde av ministeriet sänds med, se bilaga) upp sina fynd för ministeriets utsända, specifikt fru Renata Vråk, herr Arid Grane och sekreterare Ylva Sparvhök. Kort efteråt anlände Ulfgeir Vråk med sin ätts representanter och den fria medborgarfamiljen Hante, men också Kollegiets expedition ledd av maga Solaris och i sällskap med förstesekreterare Iasmina.

Under fredagen skedde mycket litet värt att sprida i övrigt, annat än att en dom levererades via kurir, med furstens sigill och fru Vigdis underskrift (kopia i bilaga). Domen verkställdes enligt order (se händelserapport i bilaga), och jag har informerat ätten Sparvhöks överhuvud via kurir om Ylvas bortgång, men också meddelat att detaljer om händelsen kommer henne tillhanda via Ministeriets tjänstemän. Bifogar förslag, se bilaga, men ärendet bör annars kunna hanteras som en prövning för någon fjolårskalv inom Upplysningsämbetet.

Kollegiets arbete inleddes med ett par mindre incidenter, vilka inte delgavs Ministeriet i mer detalj än vad som krävdes för att ge bergmäster Renata underlag till hennes beslut om gruvans förvaltning.

Lördagsförmiddagen förflöt händelselös fram tills strax innan lunch, då en skyddsritual utfördes av Kollegiet och prior Lidelle, varefter större delen av Kollegiets utsända samt båda de representerade frälseätterna, Skattkammarens utsända samt Transportbrigadens soldater inspekterade gruvan. Samtal fördes under tiden med en del av gårdsfolket (se bilaga), men mycket lades undan till Kollegiet att inspektera närmare (en av pigorna hade till exempel ‘alltid’ bott i socken och omkring Gravberget men visste nästintill ingenting om folket här, och anlände Hammargården i samband med att gruvan öppnades; med tanke på fyndens för Kollegiet uppenbara magiska koppling hanteras ärendet bäst internt hos Kollegiet, och ju mindre vi säger om saken utan deras insyn desto bättre).

Under dagen och kvällen skedde flera små och större sammandrabbningar med Drakfåglarna, som antingen måste ha anlänt trakten nyligen eller brutit sig in i furstendömet samtidigt som räden mot Griftedal. Tingslagsdomare Blanka Gadd har lovat att låna en av sina lagläsare eller klerker att nedteckna för överstelöjtnant Gerard de Foix räkning de exakta detaljerna, som därmed kommer vara Ministeriet tillhanda mycket snart. Något som skedde medan det ännu var ljust var att en av drakfåglarna greps, en herse Sofia, och togs i förhör (se bilaga). Ungefär samtidigt upphittades en av de förrädare som fru Ylva skyddat genom hennes brottsliga handlingar, närmare bestämt punkt tre i domen: Förvanskande av dokument. Den efterlysta Elin Hante hölls i familjen Vråks våld, och de har vittnat om hennes tjänst för Furstendömets räkning som informator och hennes instrumentala roll i gripandet av Sofia, samt insänt en begäran om hennes benådan till Rättsrådet (se bilaga). Senare under kvällen bjöds hon in till Ettingsjö i fru Rangela Vråks sällskap för att avlägga vittnesmål hos ståthållaren, bevittnat av en representant för Rättsrådet, för att ge underlag till ärendets hantering.

Den magiska malmen visade sig kunna ha en del olycklig påverkan på mänskliga sinnen, någonting Kollegiet kommer att berätta mer om, men en tragisk händelse inträffade då sekreterare Alva Magnusdotter påverkad av den gick vilse i skogen strax efter en av drakfåglarnas räder. Hon upphittades som tur är av hennes fars gårdsknektar, och avlade rapport (se bilaga) bevittnad av en medlem av Kollegiets expedition, en Harjo Ormsson.

Under tiden detta skedde tillfångatogs en av Kollegiets utsända, maga Gáddjá, av drakfåglarna, och överstelöjtnant Gerard valde att trots Ministeriets rekommendationer (se bilaga) utväxla fångarna mot varandra. Kollegiet bör här omskrivas än en gång i goda ordalag: att maga Solaris innan maga Gáddjá blev tillfångatagen lade fram en mycket övertygande plan (se bilaga) som skulle hjälpas av att låta herse Sofia löpa var lägligt för att undvika en konfrontation mellan krigsmakten och Ministeriet, och lät oss också tro på att maga Solaris var kapabel till att utföra planen snarare än talade av okaraktäristisk desperation. Att maga Gáddjá skulle ha låtit sig tillfångatas för att driva igenom maga Solaris djärva plan är inte en misstanke jag skulle rekommendera Upplysningsämbetet att plantera, men arkivera den enligt collegium-cirkuläret 19-f för framtida bruk vid behov.

En tragisk olycka skedde senare på kvällen i form av att sekreterare Alva Magnusdotter återigen måste ha kommit i kontakt med malmen, för hon gav sig ut med smeden Risto, som inte själv gått opåverkad (se bilaga) och en del av barnen, varefter hon blev tillfångatagen av drakfåglarna och nu förmodas avliden eller illa skadad. Bilagan saknar underskrifter från andra än ministeriet då vittnena var omyndiga och ännu inte läskunniga, men för Ministeriet har fru Renata Vråk skrivit under, vilket jag rekommenderar att vi ser som likvärdigt med en förmyndare i detta fall då båda barnen var Vråkar, se Undantagsorder 90.

Innan middagen sålde prospektören Gregor sina andelar i gruvan Gravberget till herr Magnus Gadd. Kopia på kontraktet finns bland bilagorna, men specifikt är att det är ett mycket generöst kontrakt då det gör herr Magnus skyldig att betala oavsett vem som bryter malmen i gruvan, och jag rekommenderar att om denna affär med denne Gregor (som sagt beskriven ingående i bilagor) ligger till grund för skrivelser apropå den senares framtida projekt bör den nämnas i enlighet med kap. 3 av ämbetets Codex Doctrina.

Under middagen, efter furstens skål (naturligtvis) avsade sig Ulfgeir Vråk formellt alla sina potentiella anspråk på gruvan (se bilaga för underskrift), och under efterrätten skrev också herr Magnus på ett liknande kontrakt. För att undvika någon förvirring och visa för de andra med bryträttigheter att fursten är dem välvillig och ger dem någon att vända sig till när nu herr Magnus inte längre kontrollerar gruvan direkt skrevs förstås exproprieringsorder 55-B också på (se bilaga). Efter att alla handlingar samlats in delgavs också herr Magnus maga Solaris vittnesmål angående gruvans numera drastiskt sänkta värde (se bilaga) iochmed bland annat de ras som inträffat.

Fru Renata utsåg också herr Nidmund Gadd till gruvfogde, se bilaga för kopia på det utfärdade ämbetsbrevet. Han förväntas utföra sin uppgift med stor nit och lojalitet till Ministeriet, särskilt Bergsämbetet, där han förutspås en lysande karriär förutsatt att han förvaltar sina tillgångar väl, och tydligt ser sin plats hos furstens tjänare.

Under kvällen var Transportbrigaden överstelöjtnant Gerard behjälplig med att förhöra en del vittnen på drakfåglarnas brott i trakten (se bilagor) och med att säkerställa att alla hans underlydande agerade i enlighet med sina licenser (se bilaga stämplad med Transportbrigadens sigill). Herr Gerard har också deklarerat sin trolovning med tingslagsdomare Blanka Gadd, vilket bör omnämnas i enlighet med kap. 5 i ämbetets Codex Doctrina vid behov, tillsammans med att han generöst lyfte skålen för sin nya ätt vid efterrätten; ett föredöme för furstendömet.

En kort stund gick även barnen vilse i skogen, möjligen förledda av gruvfrun (bergmäster Renata hänvisar till Bergsämbetet för mer direkt information än vi har i arkivet i Ettingsjö) eller någon annan magisk kraft, men Kollegiets rapporter kommer att delge mer information i ämnet. Bland de döda vid dagens slut (se bilaga) fanns i vart fall ingen omyndig, och inga fria medborgare eller frälsepersoner, utöver fru Alva.

Maga Solaris ämnar vidare undersöka de alviska forngravarna i syfte att ombesörja dess restaurering och/eller utgrävning, och har denna gång givit Ministeriet litet förvarning inför hennes nästa projekt (se bilaga). Skattkammaren i St Egils Hamns distrikt ombeds försäkra sig om att de har åtminstone ett exemplar av Cirkulär Sol (arkiverat under Undantagsorder 3 för Collegium Arcurum Principis) tillgängligt för att hålla reda på alla de speciella omständigheter som gäller vid kontakt med maga Solaris.

Plats: Hammargården, Mittforsens socken, Ettingsjö-distriktet

Tidpunkt: St Beras afton och St Beras dag

Bevittnad av: Landgreve Valdemar Gadd

Ytterligare vittnen: Bergmäster Renata Vråk, Skattmästare Arid Grane, korpral Gyrid Skalte

Mottages av: Herr Albert von Gerber

*Sedan 1149 ersätter denna rapport Händelserapport, Margholien och Händelserapport, Talvala, medan Olycksrapport, Ravnsmark används för alla skeenden inom det av Drakfåglarna ockuperade området.

Inlajvrapport skriven av John Barkestedt efter Gravberget.