Vildfågeln

"Jag passar ej i dina fjädrar av guld,

ej heller de pärlor att bära.

Din furste haver förbannat mig,

skilt mig ifrån mina kära.

"Mig skapte han till en vildfågel,

att ut i världen flyga.

Min broder skapte han till en ulv,

bad honom i skogen utsmyga."

"Hör på mig, du vildfågel,

ett bud jag beder dig höra.

I vinter kan du få bo i min bur,

om sommaren åter flyga."

Vildfågeln stod och tänkte sig om:

"Jag aktar ej jarlens vilja."

Då grep han henne i foten,

så som hon ej hava ville.

Så tog han henne hem till sin bur,

tillstängde luckor och dörrar

Hon blev till månget underligt djur,

ville den jarlen förgöra.

Först skapte hon sig till räv och till järv,

sedan till andra små illrar,

Sist skapte hon sig till en björn så stor,

ville den jarlen förgöra.

Då högg han hennes huvud utav,

så blodet på golvet det strömma.

Men där hon föll ned, stod två upp igen,

faller en, flera må komma.

"Jag passar ej i din bur av guld,

ej dina kedjor att bära.

Jag flyger fritt som en vildfågel

och aldrig kan du mig äga."