Utskriftsvänlig sida |
Landgreve Valdemar Sebastiansson Gadd var ledare för Ministeriets delegation till Hammargården. Lajvrapport av John Barkestedt. |
|
|
|
a
Okej, så, vi tar det här punkt för punkt och börjar vid början. Här har ni inte allt som hände, men ni har de personliga motivationer som inte står med i händelserapporten:
Ylva avrättades för Alvas brott, och det är helt i sin ordning, men den personliga varningen från Volmar Råka gnagde Valdemar en hel del, och när korpral Gyrid Skalte kom och avslöjade att hon trodde på Sofia som anklagat Alva flaxade Valdemar iväg för att konfrontera Alva - som var så sjukt uppenbart skyldig. Han sade åt henne att hon snart skulle vara utan vänner här, och om hon hade vänner någon annan stans - besök dem. Omgående.
Alva flydde men misslyckades fly, blev inhämtad igen, och vi kom överens om att hon skulle låtsas vara påverkad av malmen och bara ha gått vilse. Magnus, Blanka och Valdemar tog Alva åt sidan i smedjan och förhörde henne kort - eller, Valdemar guilttrippade henne angående hennes hand i Lukas död bland annat, och fick henne att upprepa lögnen om malmen tills hon såg ut att tro på den.
Efter att han pratat om hur hon hjälpt till att mörda Lukas fnös Magnus argt och gick, och när han klappat henne på håret och sagt åt henne att hon slutar gråta snart, hon är ändå bra på att ljuga, så gick han därifrån och Blanka stannade kvar för att 'trösta' kusinen (dvs förhöra på ett ännu elakare, skuldbeläggande sätt, men det låtsades inte Valdemar om att veta - han ska ju inte ha koll på sådant officiellt).
Väl inne fick han Renata att fylla i en rapport om Alvas förvirring, så en Vråk stod på rapporten och inte en Gadd, och sedan när barnen kom för att berätta att Alva flytt till Drakfåglarna skickade han även dem till Renata så hon skulle ha skrivit på båda rapporterna och han därför inte kan anklagas för att ha hjälpt Alva. Renata upptäckte det här litet senare och vi hann inte spela ut konfrontationen helt och hållet, men att Blanka verkade arbeta för Ögat ger Valdemar allt alibi han behöver.
Eftersom han inte fick avslöja Alva för Blanka, och eftersom han inte heller fick klämma åt Magnus ordentligt (Magnus och Valdemar är såta ovänner på grund av Magnus historia med Asta, som inte kom fram på lajvet, men det gör ju inget) för Blanka och överstelöjtnant Gerard de Foix, som pratade allvar med Valdemar vid efterrätten när den enda underskriften som saknades på exproprieringsordern var Rangela Vråks, så fick han försöka ordna rättvisa på annat sätt.
Renata, som också vill klämma åt Magnus, såg till att skynda på (med
Valdemars hjälp) ett kontrakt mellan Magnus och Gregor som säljer Gregors
andelar i gruvan till Magnus för 100 mark, som han måste betala oavsett om
gruvan sedan nyttjas av familjen Gadd eller inte. Kontraktet är mycket vackert
skrivet, och när Valdemar samtidigt såg till att go all härskarteknik och
lojalitet till fursten mot Magnus samt hjälpte honom rädda ansiktet angående
gruvan, så kändes det för Valdemar ganska bra att också ha kostat Magnus en
massa pengar.
Att han också hade fått Gerard att gå med på att typ mörda sin
svärfar vid behov och dessutom komma på en plan om det (som Theo vet - Gerard
bad ju Igel ha papper och penna redo) såg han som väldigt viktig information att
ha, eftersom han då såg Gerards lojalitet mot fursten över lojaliteten till den
nya ätten. Till sist lovade han ju dem att go easy on Magnus för Blankas skull,
vilket gav samtliga roller ett sätt att rädda ansiktet i det samtalet... men
tillbaka till Magnus!
Valdemar väntar sig säkert en ganska otrevlig upplevelse nästa gång han träffar sin farbror, men ett annat resultat av den här historien är ju att Renata ändå utsåg Nidmund till gruvfogde över den nu furstliga men också ganska värdelösa (enligt Solaris) gruvan. Nidmund har med andra ord ett ämbete separat från Magnus, men också en tacksamhetsskuld till Bergsämbetet, och är litet tätare knuten till ministeriet än förr.
Vråkarna var däremot inte jättenöjda med att Magnus 'kommit undan', bara det att Valdemar ju tyckte att han varit jätteelak, så följande samtal utspelade sig:
Rangela: Jag hoppas att när någon ur min ätt måste visas
samma möjligheter så står herr Valdemar till tjänst. *menar 'är lika snäll'*
Valdemar: Men självklart gör jag det, fru Rangela! Jag skulle
inte drömma om annat. *Tror hon menade 'var lika elak'*
Ätten Vråk klarade sig ganska bra undan från ministeriets indignation, annat än att när de lämnat in en ansökan om benådan för Elin Hante (och jag off fick höra av Cajsa att hon tyckte det gått litet för bra för Elin) och ämnade ge henne en plats i familjen Vråk somehow så såg Valdemar till att hon blev medbjuden till Ettingsjö, för att förhöras hos Ståthållaren angående det här rättsfallet hon nu är inblandad i. Det vill säga, han fick Rangela Vråk att gå med på att göra dem sällskap tillsammans med Elin.
Rangela: Slår jag följe med er då?
Valdemar:
Fru Rangela representerar ju ståthållaren, och Fursten, så vi blir ju snarare
DINA gäster.
Rangela ville ha litet extra eskort av en legion eller en del av Svartstenlegionen, men jag vet inte om hon frågade Gerard. Valdemar sade att han inte gärna ville gå till sin blivande svåger för tjänster så snart, eller vad han nu använde för anledning. Summa summarum är i alla fall att Rangela ändå gör litet motsatsen till vad Ulfgeir ville, även om jag tror ingen av vråkarna skyller på någon annan än Valdemar i fallet >_>
Kollegiet lade jag mig inte jättemycket i bortsett från frierihistorien till maga Solaris, som ju är 50% trollning från båda rollerna. Jag såg som sagt barnintrigen på håll, och bestämde mig för att försöka hjälpa den på traven genom att inte stå ivägen och skjuta till information när jag hade den, typ, och när jag såg att någon var påverkad av järnet/vad det nu var så lät jag dem vara och kastade mig tillbaka i politiken. Det här var inte för att intrigen verkade tråkig, utan för att jag inte ville lägga mig i där jag inte hade koll. Detsamma gällde varför jag inte undersökte Rikka närmre, eller ryktena om att smeden var besatt, sådant.
Adept Gáddjás feghet gör att han rekommenderade ämbetet att hålla koll på
henne/spara all skit de kan hitta in case det behövs.
Valdemar såg att Ögat var på plats, var det var, och tyckte det var JÄTTEPRAKTISKT för när det behövs ett alibi eller två.
Nu glömmer jag säkert bort någonting viktigt... jo! Ryttmästare Jagan Subotai blir salamander. Sorgligt, mycket sorgligt.