Det magiska kriget
Det övernaturliga kriget i stort
En viktig del i kriget mellan Furstendömet och de Norra kungarikena har varit kampen om de jordmagiska Källorna. Fursten har på något sätt förmågan att dra kraft ur Källorna på avstånd, och hans tjänare har lagt ned stor möda på att få kontrollen över så många Källor som möjligt. Han har dessutom lärt sina tjänare en ny och farlig sorts magi, som visserligen är svagare än jordmagin men saknar flera av dess begränsningar. Den brukar kallas blodsmagi eftersom blod är en ständig ingrediens i dess ritualer.
Nyckeln, som skapades under märkliga omständigheter vid Vitehög sommaren 1139, har visat sig vara ett effektivt motvapen då den kan brukas för att rena en kraftkälla från Furstens inflytande. Efter krigsrådet i Vitehög lade Nyckelns väktare mycket kraft på att spåra upp och rena av Fursten kontrollerade källor. Ansträngningarna mötte med framgång och förlusten av flera Källor gjorde att Fursten tvangs minska sin användning av magi och gå över till att förlita sig på mer konventionella stridskrafter. Snart lyckades dock de Furstliga anpassa sig till det nya hotet och försvara sina kontrollerade Källor bättre, och det har blivit betydligt svårare att komma åt och rena dem.
Nyckelns Väktares första triumf var som sagt att de lyckades riva upp det nätverk av Källor som Fursten byggt upp under sin kontroll – det blev ett avbräck i hans magiska resurser som han först flera år senare tycktes ha reparerat. Under de tre första åren därefter var den magiska konflikten i allmänhet mindre synlig. Väktarna hade återtagit några Källor men annars till stor del koncentrerat sina ansträngningar på efterforskningar, för att försöka förstå Nyckelns väsen och utnyttja den bättre. En del intressanta upptäckter och framgångar har uppnåtts; bl a har man lyckats kombinera Nyckelns krafter Käril och skapa talismaner som kan häva blodsmagi.
Ett annat problem har varit den mörka spricka som under de första åren gjorde Nyckeln oberäknelig. Ranas onda ande var fängslad i Nyckeln och gav den en personlighetsklyvning som vid ett par tillfällen fick katastrofala följder – främst vid Ljunga i norra Gedanien där Nyckeln tycktes vända sig mot sin bärare. Detta tycks dock ha fått en lösning då Rana fördrevs ur Nyckeln vid Världens Ände.
Efter detta har Nyckeln kunnat användas med större säkerhet, och den var till stor hjälp vid undsättningen av Geda. Men det är fortfarande mycket man inte vet om den och dess krafter, och efter Geda har Väktarnas ansträngningar fokuserat på att försöka finna ut mer om hur dessa skall utnyttjas. Det är helt klart att långt starkare krafter än de som man hittills har sett döljer sig i den, och det är bakom den gåtan man hoppas kunna finna vägen att slutgiltigt besegra Fursten.
Viktiga upptäckter och utmaningar som engagerat Nyckelns väktare de senaste åren är återupptäckten av de magiska portaler som alverna byggde i forntiden och de Furstligas bruk av den blå elden som kan väcka upp vandöda i ett område.
Alvernas portar
Under de senaste åren har man börjat återupptäcka en serie magiska portar som alverna i forntiden byggde men som sedan fallit ur bruk och i glömska även bland alverna själva. Portarna tycks leda till en skugglik mellanvärld genom vilken den som känner vägen och målet kan färdas mycket snabbare än motsvarande sträcka i vår värld. För några år sedan i Österlandet hade några av Nyckelns väktares utsända funnit en grupp alver som gömt sig undan världen via en återupptäckt sådan port vid byn Naari, och även de Furstliga var av allt att döma portarnas hemlighet på spåren. Ett fåtal äldre alver i Ilyrana, alvriket i Thule, troddes också veta mer än de berättat om de här portarna.
I samband med början av vårfälttåget mot alverna upptäcktes en ny sådan port i Klippiga skogen i västra Högmark, som dittills varit dold. Ett första försök av de Furstliga att öppna porten misslyckades; några veckor senare lyckades de, mitt under en rasande strid, men porten stängdes på nytt efter att några av de stridande försvunnit igenom den. Striden slutade med att de allierade tog porten i besittning men alla försök att öppna den på nytt var fruktlösa.
I vintras upptäcktes ytterligare en port i Ravnsmark, och kvällen före Väktarnatten öppnades den och sex av de åtta - fyra allierade och två Furstliga Rödkåpor - som försvunnit igenom porten i Högmark kom ut. Det visade sig att de tillbringat de mellanliggande månaderna i en märklig skuggvärld de själva kallade Gråmark. Resan hade svetsat gruppen hårt samman och de båda Rödkåporna - som tycktes villiga att bryta med Fursten - försvarades envist av sina allierade reskamrater. De nyanlända fördes med Nyckelns Väktare till deras högkvarter i Sunnanslätt. Porten i Ravnsmark har tills vidare förseglats med jordmagiska verktyg.
De allierade fruktar att om Fursten skulle finna ut portarnas hemlighet skulle det vara extremt farligt. En sorts kapplöpning har redan påbörjats för att försöka upptäcka mer och hindra fienden från detsamma. Mot den bakgrunden var det inte märkligt att de som varit på andra sidan porten och återvänt väckt stort intresse. Och om de Furstliga skulle få tag i dem...
Den blå elden och de vandöda
Under de senaste åren har Furstens nekromantiker utvecklat ett potentiellt dödligt magiskt verktyg: de kan förbanna ett område så att de som dör där spontant uppstår som vandöda. Huruvida effekten på området är permanent eller inte är ännu okänt.
Än så länge har detta verktyg - känt som "den Blå Elden", det verkar också innefatta en blåtonad alkemisk eld - använts ganska sparsamt, kanske för att man fruktar okontrollerbara konsekvenser. De vandöda som blir följden är inte utan vidare kontrollerade av de Furstliga utan har sin egen vilja. Det talviska ordet för kroppsliga vandrande döda, kalmo - talviska för "kadaver" - har fastnat även i Thule.
Väktarna har även lyckats med oknyttens och Nyckelns hjälp skapa en sorts magiska talismaner som kan användas både för att motverka blodsmagi och för att släcka den blå elden. Dock krävs ett Käril från ett oknytt för att skapa en sådan vilket gör dem till en mycket begränsad resurs.
- Tidigare lajv:
- Läs mer:
Rana och Náuglug
Två av Furstens mest fruktade allierade, som båda sägs ha väckts upp från de döda, är Rana, den främsta av de få alver som gått över på Furstens sida, och Náuglug, den drake som hon i forntiden tämjde. Draken har fått en ny kropp, byggd av de Furstetrogna dvärgarna av Kalins folk, delvis av kött och blod och till större delen av järn och stål. Den skadades svårt vid belägringen av Geda och syntes inte till på flera år.
Draken och dess ryttarinna visade sig först vid de första framstötarna mot alverna i våras, men de och Ranas andra anhängare drog sig sedan tillbaka från fälttåget och det ryktades att Rana sökt erbjuda alverna någon sorts överenskommelse.
Sedan Fursten segrat i Högmark och återupptagit angreppet mot alverna har dock Rana och draken åter anslutit sig till anfallet, och draken har spytt sin dödliga eld över de eviga träden.