| Utskriftsvänlig sida |
Theo Axner och Petter Kraftling
En afton i Berghem den regniga sommaren 1104, när både kung Ragnvald med följe och tivedarnas flock gästade byn, hade de sistnämndas hövding, Sigurd Slemme av Bredebo bjudit konungen på gästabud i svearnas gård i byn. Inledningsvis ville gästabudsstämningen inte riktigt infinna sig, då förhållandet ofta varit spänt mellan de bådas följeslagare - året dessförinnan hade det varit nära att komma till strid. Nu satt de hirdkämpar som kung Ragnvald fört med sig på ena sidan av salen, och Tiveda och Valltuna hirder på den andra, och drack tappert under stel tystnad medan kungen och Sigurd dryftade allvarliga ting.
Efter en timme eller så av detta hade några av svearna börjat långledas märkbart. Två av dem, Ask Skarpe från Tiveden och Korst Egilsson av Valltuna, började muntra på öl hetsa varandra till lustiga ting för att råda bot på ledan. De kastade mat på varandra, tryckte i sig söta frukter tills de storknade, kastade ost så långt de kunde och munhöggs muntert, till dess att Ask - såvitt man kunnat förstå i efterhand - föreslog ett vad. Plötsligt lämnade Ask bänken och seglade över långbordet, över bänken på andra sidan, två alnar till och ut genom dörröppningen och dråsade i backen i mörkret utanför. I samma ögonblick seglade ett äpple tvärs över salen och träffade kung Ragnvald i huvudet.
Kungen själv tycktes för ett ögonblick ställd och såg sig förbryllat om, men hans hirdkämpar som sett vad som skett blev rasande över skymfen och flera av dem var på fötter ögonblicket därpå. När herr Sigurd fick klart för sig vad som hänt blev även han ilsken och krävde strängt att den skyldige skulle ge sig till känna. Det blev tyst. Blickar började söka efter svärd och en mycket hotfull stämning lägrade sig i salen.
Efter några mycket långa ögonblick av tystnad reste sig till slut den svartskäggige Korst, erkände att det var han som kastat äpplet och tillade, "Jag tänkte, att kungen är väl karl nog att stå pall för det..."
Kung Ragnvald drog på munnen och nickade. I nästa ögonblick tog han själv ett äpple ur korgen som en tivedare påpassligt räckt fram och slungade det i pannan på Korst, till samfällt jubel från de församlade - såväl hunalänningar som svear. Även Korst tog det hela godmodigt och förklarade att kungen stigit även i hans aktning.
Stämningen var avväpnad och efter detta började gästabudet på allvar. Och det var efter detta som kungen och de som var med honom skämtat om att vill man vinna en upplännings respekt är det bästa att kasta ett äpple på honom.