De ca 300 Drakfåglarna är uppdelade i 15-20 rotar, varav de flesta använder ett djur som kodnamn. Det exakta antalet Drakfåglar och rotar är känt endast av några få nyckelpersoner, de flesta drakfåglar känner själv enbart till sin egen rote och de 2-3 mest närastående rotarna (geografiskt eller uppdragsmässigt).
Här nedan beskrivs några av rotarna.
Rävarna var den första Drakfågels egen rote och är därmed nu under Arna Lagkvinnas, hennes efterträdares, befäl. Arna var rotens sekond under den ursprungliga Drakfågel. Rävarna är en mobil rote utan ett fast verksamhetsområde. Rotens främsta uppgift är snarare att samordna och stötta de andra roterna.
Rävarna är motståndsrörelsens äldsta gruppering. Många av dess medlemmar har varit med ända från början och i roten samlas en stor del av drakfåglarnas erfarenhet och kunskap. I enlighet med den föe detta Drakfågeln så är dom över lag positivt inställda till ett samarbete med alliansen.
Illrarna är Drakfåglarnas nyaste rote. För ett drygt halvår sedan bestämdes det att Drakfåglarna skulle vidga sitt verksamhetsområde in i det ockuperade Gedanien. Den nybildade truppen arbetar än så länge främst med att utforska området, skapa sig det nödvändiga skyddsnätet bland lokalbefolkningen samt med att finna öppningar där man kan slå till mot de Furstliga. Än så länge kan man rapportera endast små framsteg. De har hittat lämpliga gömställen för sin verksamhet, men befolkningen är skräckslagen efter de Furstliga truppernas framfart och vågar inte hjälpa drakfåglarna. Illrarna har endast funnit begränsade möjligheter att på egen hand slå till mot de Furstliga, legionärerna är misstänksamma och på sin vakt mot sabbotage och överfall. Drakfåglarna vill inte heller stöta sig med lokalbefolkningen som fruktar repressalier.
Illrarna är sammansatt av en blandning av erfarna, alliansvänliga Drakfåglar från Margholien och gedanier som valt att lämna sina hem för att bekämpa Fursten. Sammanhållningen inom roten är god, även om den ursprungliga optimism inför uppdraget börjar ersättas av missmod.
Denna rote skiljer sig i ett antal avseenden från de andra. De flesta drakfåglarna kommer från Margholiens bondestånd, medan dessa män och kvinnor har sin bas i själva Strand och är uttalade “stadsbor”. Strandgruppen har inte samma kunskap om hur man strider i skog och mark som de övriga drakfåglarna, deras specialisering är snarare lönnmord och spioneri. Man har t o m lyckats med att infiltrera legionen och dem furstliga legislationen, och har de senaste månaderna kunnat bidra med mycket information om vad som försiggår i den furstliga administrationen.
Strandgruppens medlemmar är överlevare. De tvekar inte att offra sina liv i kampen mot Fursten. De tvekar faktiskt inte att offra sina kamraters eller andra människor liv heller ifall det gagnar moståndskampen. De är snabba och skoningslösa och f f a misstänksama. Många av dem är fria medborgare som tjänstemän, hantverkare, akademiker. Det har hänt att de ansett sig själva som lite förmer än de andra drakfåglarna med sin bondebakgrund J.
Den största roten och en av de mest disciplinerade. Roten leds av den karismatiske Enar Svartskägg, en figur som till och med de Furstliga fruktar. Roten var instrumental i det första och enda större väpnade angrepp man gjorde mot de Furstliga år 1136 vid byn Mid. Detta anfall slutade i ett nederlag på grund av bristande kommunikation och rutin och sedan dess har man anpassat sig efter det man gör bäst; små räder mot utsatta posteringar eller angrepp mot mål med stor psykologisk effekt.
Alla rotens medlemmar har stridsvana och de flesta är grymt beslutsamma och disciplinerade. Det ligger ibland nära tillhands för Björnarna att se ner på övriga Drakfåglar som odisciplinerade idealister. De flesta av Björnarna är medvetna om att de antagligen kommer att dö i sin kamp för ett fritt Margholien. Något som Enar är bra på ÄR att vända förtvivlan och uppgivenhet till målmedvetenhet och beslutsamhet.
Eftersom roten är så pass stor är den i stort sett ständigt i rörelse men håller sig främst till Margholiens södra delar. En grupp på över fyrtio personer är svår att dölja och roten delar ofta upp sig i mindre operativa enheter som sammanstrålar vid givna tidpunkter. Detta leder även till att man kan täcka in ett större område.
Gemensamt är även att man anser att Drakfåglarna inte skall ingå ett förbund med alliansen, eftersom detta skulle korrumpera Drakfåglarnas syfte och reducera motståndsrörelsen till en potentiellt förverkningsbar infiltrationstropp. Man har kämpat för hårt för det man har uppnått för att släppa iväg det till utländskt adelspack.
Roten är verksam i centrala Margholien och är mer eller mindre stationär (i det territoriet).
Gruppen består till stor del av jägare och annat folk som levt av skogen i dessa territorier men drabbats hårt av de furstligas maktutövning. Man är en av de mer normala stationära rotarna och sysslar mest med att samla så mycket information man kan om de furstliga i området men har även genomfört små räder där målet varit att eliminera högt uppsatta furstliga och förstöra lagar, med varierande framgång.
Denna rote består till stor del av jägare och till en mindre del gruvarbetare som tagit upp kampen mot fursten. Man har stort stöd bland de mer avlägsna bosättningarna och eftersom området är glest befolkat och svårt att patrullera har de furstliga haft svårt att göra något åt rotens verksamhet. Denna har inriktats främst på att störa gruvdrift och transporter i området med god framgång. Tyvärr har detta lett till att roten på senare tid fått allt svårare att genomföra sina attentat då de furstliga ökat styrkan på eskorter och förläggningar vid gruvanläggningar. Man har ett gott underrättelsenät bland lojala bybor och arbetare vilket lett till att man ofta fått information om transporter, men på senare tid har detta varit till föga nytta då man helt enkelt inte haft tillräcklig styrka för att angripa dessa.
Situationen är nu ganska allvarlig. Utan att kunna påverka något har medlemmarna blivit uppgivna och det blir allt svårare att hålla ihop gruppen, som förutom de få gruvarbetarna är en grupp utpräglade individualister.
Roten är i princip emot ett samarbete med alliansen. Dels för att man misstänker att detta skulle splittra den redan ömtåliga balansen i gruppen, och dels av rent allmänt misstroende mot “folk söderifrån”.