| Utskriftsvänlig sida |
De Norra Kungarikena har alla relativt ordnade om än primitiva rättsväsen, som till stora delar går tillbaka på urgamla traditioner. Här beskrivs hur det fungerar i Arosia.
Huvuddelen av lagverket är gammal, traditionell rätt som främst rör förhållanden om jordrättigheter, böndernas samarbete och de olika samhällsklassernas respektive förpliktelser. En del kyrklig och kunglig lagstiftning har tillkommit under senare sekler, främst bland dessa de s k edslagarna. I dessa förbinder sig kungen att upprätthålla fred, lag och ordning och bestraffa våldsmän och tjuvar. Dessa olika lagar finns samlade i den s k Arosialagen.
Rättsväsendet vilar till stor del på lagmännen, som är domare och lagkunniga. En sådan ska finnas i varje härad och är ansvarig för rättskipningen där. Av gammal tradition ska lagmännen vara av bondeätt, men det har blivit allt vanligare att frälsemän utnämns till lagmän. Den främste rättsvårdaren i riket näst efter kungen är drotsen, som även har plats i rådet.
Det främsta rättsliga organet är tinget, där lokalt viktiga frågor behandlas. Häradsting under ledning av lagmannen hålls regelbundet och tätt. Alla fria, bofasta män och kvinnor har rätt att närvara, men egendomslösa är uteslutna. Även landsting hålls några gånger per år. Kungen har alltid rätt att, om han skulle närvara, agera domare vid ett ting i lagmannens ställe. Kung Karl var känd för sitt stora intresse för lag och rätt och reste ofta runt för att bevista olika häradsting i riket.
Rättsfall prövas vanligtvis genom vittnesmål och i brist på sådana edgång; anklagelser bestyrks eller tillbakavisas genom att ett antal betrodda personer intygar endera partens oförvitlighet.
Den vanligaste strafformen är böter, ofta mycket dryga sådana. Dessa delas vanligtvis mellan målsägaren, kungen (eller länsherren, i förekommande fall) och häradet. För svårare, s k urbota brott, utdöms fredlöshet eller dödsstraff.