 |
 |
Dräktmodet i Högmark är mestadels inspirerat av nord- och västeuropeiskt dräktskick under 1200-talet och början av 1300-talet, med vissa inslag från både tidigare och senare epoker. Det liknar dessutom i stort sett modet i Arosia och Gedanien; det är bara vissa detaljer som skiljer.
Först kommer en översikt av vad som är relativt genomgående för dräktskicket i riket, oavsett samhällsklass.
Material: Tyger som används är främst ylle (för ytterplagg) och linne (underplagg). De finaste och dyraste tygerna är silke och sammet, och de är mycket sällsynta i det karga Högmark. Päls är populärt för fodringar och kanter.
Färger: Att färga tyger är dyrt; således bär man i allmänhet färggladare kläder ju rikare man är. Vanligt folks kläder kan ha många olika färger men genomgående dämpade nyanser. Billigast är jord- och naturfärger, olika nyanser av brunt och grått. De som har råd bär starka färger: rött (från scharlakan till purpur), blått, grönt, gyllenbrunt, rödbrunt, svart, osv. Tvåfärgade eller partikolorerade kläder, alltså plagg delade i två eller flera färgfält, förekommer av och till.
Tillverkning: Kläderna är på det hela taget enkelt utformade; skurna efter raka linjer. Nederkanten på en kjortel eller struthätta kan ibland skäras i "krenelering" eller liknande mönster för effekt.
Underkläder: Närmast kroppen bär man en skjorta eller särk, oftast av vitt linne; samt brokor, en sorts byxor som närmast påminner om boxershorts. Särken är hellång med långa, åtsittande ärmar; skjortan är ganska rymlig, långärmad och av höft- till knälängd. Skjorta, särk och brokor betraktas normalt som underkläder; vid hett sommararbete eller arbete i hemmet kan de bäras utan ytterplagg men normalt betraktas man som halvklädd i dem.
Skodon: De flesta bär mjuka, platta skor. Höga stövlar är främst för jakt-, rese- och stridsbruk, men också rätt vanliga. Bland finare folk förekommer spetsiga skor, men inte med lika långa spetsar som i Sunnanslätt.
Huvudbonad: Unga, ogifta män och kvinnor går ofta barhuvade men annars är det normala att man har något på huvudet. Kvinnor med långt hår har det ofta flätat, ibland i stora "kringlor" på sidorna av huvudet.
Det enkla folkets dräkt är sig ganska lik Thule igenom; mycket av det nedanstående gäller också i andra länder.
Bondkvinnan bär normalt en kjortel, en lång klänning eller tunika. Kjorteln är hellång och vid, med hel- eller trekvartslånga ärmar. Den hålls ihop med ett bälte. Är det kallt kan man bära flera kjortlar utanpå varandra.
Utanpå kjorteln, eller direkt över särken i somliga fall, kan man bära en surcot, en övertunika. Denna är hellång, ärmlös och kan vara slitsad i sidan ner till midjehöjd. Vid arbete bärs ofta ett förkläde.
Annars är manteln ett viktigt ytterplagg, oftast skuren som en halvcirkel.
Huvudbonad kan vara så enkelt som en duk svept om huvudet; hättor och dok av olika slag bärs också. Se bild för exempel. Den lätt toppiga hättan är typisk för högmarkskullorna.
Bonden bär normalt en kjortel eller tunika samt vida, säckiga långbyxor, ibland med benlindor. Kjorteln är oftast kort eller knälång, men äldre män kan bära den lång; den kan vara slitsad framtill eller i sidorna men är oftast försedd med kilar i stället. Ärmarna är oftast långa, men kan ibland vara halv- eller trekvartslånga; i så fall är de oftast en aning utvidgade.
Som ytterkläder bärs normalt en eller fler extra kjortlar om det är kallt. Ibland bärs också en lös, ärmlös eller kortärmad yttertunika. Manteln är också ett viktigt ytterplagg, speciellt för resor eller dåligt väder.
De typiska huvudbonaderna för högmarksbönderna är i första hand den lätt toppiga, vidbrättade slokhatten; i andra hand struthättan.
|
|
|
|
Även för frälsekvinnan är den hellånga, vida kjorteln normalt grundplagget. Den kan ofta sitta ganska snävt över överkroppen, men kan också sitta löst hela vägen; den senare modellen är i princip identisk med manskjorteln. Ärmarna är oftast långa, men halvlånga ärmar med "släp" och vida trekvartslånga ärmar förekommer ibland. De långa ärmarna kan vara åtsittande (det vanligaste) eller vida s k klockärmar.
Även frälsekvinnor kan dessutom bära surcot (se ovan), eller yttertunika. Liksom bondkvinnornas variant är den ärmlös och slitsad i sidan, oftast ned till höften; ärmhålen kan ibland vara lite djupare utskurna.
Annars är manteln även här ett viktigt ytterplagg, ofta skuren som en hel- eller halvcirkel.
Den mest karakteristiska modellen av huvudbonad är den lätt toppiga hättan, en finare variant av den modell även bondkvinnorna använder. Annars förekommer samma modeller som i Arosia: rund hatt med haklin eller enkla huvuddok, ibland i kombination med en hatt eller coronet (ett smalt "pannband", ofta av metall). Håret täcks dessutom ofta av hårnät av silkestråd.
Grundplagget är kjorteln, som i Högmark till skillnad från i grannrikena oftast bärs knälång; fotsid kjortel bärs av äldre män, höga ämbetsmän och andra mycket värdiga personer. Ärmarna är långa; underarmsdelarna kan dock ibland vara uppslitsade och hänga löst.
Ytterplagg som surcoter (tabard eller yttertunika) eller gardkors ("överrock" med vida ärmar) är inte fullt så populära som i Arosia, men de förekommer speciellt till de långa dräkterna. Det dominerande ytterplagget är den vanliga manteln.
Till detta bärs dessutom långbyxor eller hosor, ibland med benlindor.
Olika varianter av hattar och mössor förekommer; coif bärs ganska ofta, även i kombination med andra hattar eller mössor. Struthätta förekommer också relativt ofta. Små runda, baskerliknande mössor, gärna med pälsbårder, är mycket populära.
 |
 |
 |
Den borgerliga dräkten innefattar även annan "medelklassdräkt"; det kan också gälla för bergsmän, välbärgade bönder och de högt uppsattas tjänare.
4.1 Kvinnodräkt
I stort sett gäller detsamma som för frälsekvinnor (se ovan): hellång (eller någon gång trekvartslång) kjortel med långa åtsittande ärmar eller ibland kortare klockärmar. Surcot förekommer ibland, ibland vadlång men oftast fotsid. Även mantel i hel- eller halvcirkelform är vanligt.
Huvudbonaderna liknar frälsekvinnornas eller bondkvinnornas, beroende på hur välbärgad man är.
4.2 Mansdräkt
Grundplagget är även här kjorteln, som varierar från kort till vadlång; oftast når den till knäna, men äldre män kan bära lång kjortel. Ärmarna är för det mesta långa. Till kjorteln bärs vida långbyxor eller hosor, ibland med benlindor.
De ytterplagg som förekommer är oftast extra kjortlar samt den vanliga manteln. Manteln är vanligtvis av samma längd som kjorteln; till en knälång kjortel bärs alltså gärna en kort mantel.
Coif bärs ganska ofta, även i kombination med andra hattar eller mössor. Struthätta är också vanligt. I övrigt förekommer basker- eller kalottliknande mössor, enkla runda eller mjuka toppiga hattar. Den traditionella toppiga slokhatten bärs av många storbönder och bergsmän som inte skäms för sitt enkla ursprung.
 |
 |
Lärda män och kvinnor klär sig i långa, värdiga plagg; alltså fotsida, vida kjortlar med eller utan extra ytterplagg. Somliga huvudbonader associeras främst med lärda; t ex en rund eller lätt toppig basker eller kalott.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Else Marie Gutarp, Hurusom man sig klädde: en bok om medeltida dräkt (Visby, 1995)
Innehåller en handfull enkla mönster på bl a skjorta, knälång kjortel med korta kilar, hellång kjortel samt surcot.
Hans Käll, Levande rollspel - handbok (Stockholm, 1998)
Innehåller några historiska mönster till engelska dräkter från 1000-1200-talen. Mönstren på sidorna 76-89 ("1210", "1260" och "Peliçon") passar bra för högmarkska dräkter.
Jeffrey L. Singman & Will McLeod, Daily life in Chaucer’s England (Westport, 1995)
Historiska mönster till brokor, hosor, skjorta/särk, kjortel, struthätta, coif, huvuddok och haklin samt bältesväska.
Mary G. Houston, Medieval Costume in England & France: the 13th, 14th & 15th Centuries (London, 1939)
Dräkthistoria för England och Frankrike, 12- till 1400-talet. Inga färdiga mönster men gott om "planritningar" över dräkter.
Fëa Livia
Många äldre nummer av Livetidskriften Fëa Livia innehåller bra artiklar om dräkttillverkning. Här följer en lista över tillgängliga nummer och relevanta artiklar i dem.
Nr 14 (1996)
Nr 16 (1997)
Nr 17 (1997)
Nr 18 (1997)
Man beställer dem genom att sätta in 30:- per nummer på postgiro 639 95 16 - 1 Fëa Livia och ange vilka man vill ha.
Tillverkningstips & instruktioner: nätresurser
Länkarna kommer, om inget annat sägs, från Anna’s LARP craft links page och The Kingdom of Atlantias Clothing and Costume Links, två utmärkta sidor som bör kollas.
Dräkt i allmänhet; kompletta dräkter
Underplagg
Hosor och byxor
Livplagg: kjortlar, surcoter etc
Ytterplagg: mantlar etc
Huvudbonader
Accessoarer, dekoration
Från Levanderollspel.just.nu.