Utdrag ur Liber Clavicus, en av de mer berömda böckerna om arcurisk magi.
Arcurus den Trefaldigt Hyllade, om vilken så många berättelser finns nedtecknade, avbildas oftast med olika verktyg. Dessa är symboler för Magusens makt och myndighet, och som Arcurus är mallen för adepten som söker sin väg till insikt och förståelse, så är verktygen mallen för olika sidor av den Stora Konsten och dess utövande. Verktygen fungerar som fysiska fästpunkter för magisk visualisering och fokusering av sådant som hör magikern själv till, snarare än det yttre på vilket utövarens vilja skall verka.
Endast ytterst sällan ser man på avbildningar – ett av de fåtaliga exemplen är i Etruskapellet i Alantir – hur alla fem verktyg brukas. Ett eller ett par är tillräckligt för de flesta magiska arbeten. De behöver inte vara fysiskt närvarande, men ritualen hjälps avsevärt om så är fallet.
Centralt för något, som skall vara en sinnets nyckel för att förstå högre principer, är att verktygen uppbär sin korrekta symbolik. I sig själva saknar de kraft, och endast genom att meditera över verktygen och vad de representerar kan de arcuriska redskapen fungera som nycklar till de kosmiska hemligheter vi närmar oss genom den Trefaldigt Hyllades lärdom.
Verktygens utformning blir därvid av högsta vikt, och om möjligt bör Magusen själv tillverka dem. Låter det sig inte göras bör hon vara närvarande vid varje steg av deras tillblivelse, och under alla omständigheter hantera dem så länge, att de känns som en naturlig avbildning av det högre jagets myndighet i varje aspekt av sin form.
När redskapen inte bärs av Magusen riskerar de att förlora sin laddning, att komma ur den svängning med Jordkraften de befinner sig i. Därför måste de förvaras i kärl som invigts och knutits till alla fyra elementen, och som placerats i fokus för två representationer av källor. De får aldrig användas för syften andra än magiska, emedan det bryter den associativa länk som knyter samman redskap och den Stora Konstens byggstenar med Magusen.
Oavsett hur stor nöd man än befinner sig i bör en adept aldrig försöka bruka en annan adepts redskap i magiskt arbete. Länken följer helt andra former av association, och kommer därför att ge upphov till oförutsägbara manifestationer. I nio fall av tio misslyckas det magiska värvet som följd av detta.
I de återstående fallen är de resulterande manifestationerna tillräckligt i linje med den främmande Magusens arbetsformer att vederbörande själv drabbas av bieffekterna, vilket med största sannolikhet innebär död och undergång för Magusen och alla närvarande.
De arcuriska redskapen måste, för att kunna brukas rätt, invigas i sin roll som nyckel. Ett redskap som besudlats kan återinvigas med samma ritual, liksom ett som förlorat sin laddning genom kontakt med vilda Jordkraftsflöden. Vidare måste redskapen helgas på nytt innan de kan brukas fullt ut när en utövare stigit i den Stora Konstens cirklar, eftersom den nya magiska självbilden måste få utlopp också i det som redskapen representerar,
Det arcuriska svärdet är förkroppsligandet av Magusens förmåga att skilja saker från varandra, att förstöra dem eller frånta dem egenskaper. Det representerar eldens element, aktivt, dynamiskt och skoningslöst. Svärdet är den snabba obevekligheten.
Den arcuriska staven är Magusens förmåga att bevara ett tillstånd eller förändra det, att omvandla ting till andra ting eller förhindra förändring. Den är användbar därför både för anfall och försvar, liksom för alla slags förvandlingar. Staven kan även vara en kanal för alla slags krafter och överföringar av krafter. Den representerar jordens element. Staven är den långsamma obevekligheten.
Den arcuriska ringen är en Magus förståelse för tingens förhållande till varandra, deras omgivningar och relationer sinsemellan. Ringen är essentiell i skådande arbete, liksom allt som rör tid och rum, eller förändringar av associativa mönster. Många ser den som det mäktigaste av redskapen. Den representerar luftens element.
Den arcuriska bägaren, eller kalken, är Magusens förståelse för sakers början och slut, död, liv och nyskapande. Den motsvarar cykliska förlopp likaväl som linjära. Alla magiska värv som innefattar styrning av ett naturligt flöde förstärks genom bägaren. Den är också nyckeln till alkemins lära. Bägaren representerar vattnets element.
Den arcuriska kronan representerar Magusens herravälde över kosmos och de fyra primära elementen. Däri representerar den det femte elementet, etherium, quinta essentia, ande. Kronan är nyckeln till alla de övriga arcuriska vetenskaperna utom alkemin, men den är också Magusens förmåga att göra val, sina egna och andras, och är därigenom viktig i magiskt arbete som syftar till kontroll över något.
De källor genom vilka jordkraft stiger in i världen via emanationerna har alla en geografisk position. Emellertid går det att nyttja en representation av en källa även utanför dess närhet, och därigenom dra kraft ur emanationerna var som helst i världen. Kraften blir givetvis inte jämförbar, men källan erbjuder likafullt en möjlig symbol för visualisering av kraftflödet, och därigenom nyttjande fullt ut av Jordkraften.
En cirkulär representation är det enklaste sätt på vilket en icke närvarande källa kan brukas. Den består av tre komponenter, spegel, sköld och pyramid.
Spegeln visualiseras av en mur runt den punkt som är fokus för representationen. Dess innersida är speglande, och dess funktion är att dölja representationen från yttre krafter som skulle kunna störa det magiska arbetet eller som önskar dra kraft ur källans representation. Den är cirkulär, och utgör den yttre cirkeln i symbolen för en cirkulär representation.
Skölden visualiseras av en hård mur innanför spegeln. Dess funktion är att hålla källans representation inom det område Magusen kontrollerar, liksom att skydda det magiska arbetet undan yttre angrepp. Den utgör den inre cirkeln i symbolen för en cirkulär representation.
Pyramiden består av tre punkter, elementarnoder, jämnt placerade längs sköldens omkrets, och en punkt ovanför Magusens huvud i representationens mitt. De tre punkterna motsvarar var ett element, de tre element som ger upphov till den källa som representeras. Den högre punkten motsvarar anden, Magusens kontroll över flödet genom källan.
Bäst är att fysiskt markera spegel och sköld med linjer på mark eller golv, liksom linjer som knyter samman de tre elementarnoderna. Mellan spegel och sköld bör elementens sanna namn skrivas, och vid varje elementarnod bör en fysisk representation av elementet placeras. Detta är inte en nödvändighet, men utan en fysisk representation blir det desto viktigare att visualisera linjerna.
Den cirkulära representationen används först och främst för att kalla fram Jordkraften inför godtyckligt magiskt arbete, men den kan även användas för att dra kraft ur en närvarande källa. Dessutom är det en användbar metod för att sätta upp ett magiskt försvar, eftersom sköld och spegel drivna av pyramid är svår att penetrera utifrån.
Under inga omständigheter bör man föra ett fysiskt föremål in i cirkeln eller ut ur cirkeln, lämna eller inträda i den under pågående ritual. Detta medför att sköld och spegel bryts, vilket kan medföra oförutsägbara urladdningar samt att arbetet blir föremål för kontakt utifrån, mot vilken det saknar skydd. Sådana steg vidtas endast när en magiker faktiskt söker nedkalla ett andeväsen, och i sådana fall är det tillrådligt att vidta andra skyddsåtgärder. En viktig detalj är därför att ha alla föremål och närvarande mål tillgängliga i cirkeln.
I somliga fall önskar en utövare av den Stora Konsten att fokusera fullt ut på ett närvarande mål som av någon anledning inte kan vara närvarande i den cirkel som representationen av källan utgör. Det är då möjligt att sätta upp en målcirkel utanför den cirkulära representationen, placerad så att elementarnoderna bildar en pil riktad mot den. En målcirkel representeras fysiskt av en cirkel med tre markeringar spegelvända mot elementarnoderna i den källrepresentation som används. Visualiseringen innefattar också en spegling av andenoden, rakt under målcirkelns mitt.
En målcirkel är motsatsen till en cirkulär källrepresentation. Istället för att kanalisera kraft är det ett mål för kraften, varför magiskt arbete riktat mot ett objekt i målcirkeln förenklas avsevärt.
Olika källor har olika egenskaper i viss mån, beroende på vilket av de fyra primära elementen som saknas och beroende på vilken av de tio emanationerna dess flöde stammar ur. Endast erfarenhet kan lära en Magus vilken källa som är mest användbar i ett givet arbete, men generellt är det alltid bättre ju närmare källan befinner sig fysiskt. Källans emanation är av underordnad vikt i de flesta fall, eftersom man oftast kan stega mellan emanationerna utan problem, men det är viktigt att veta vilken emanation man börjar i.
Symbolen för den cirkulära representationen riktas antingen upp eller ned. Upp motsvarar att andenoden pekar ur symbolen mot betraktaren, ned att den pekar vidare ut mot omvärlden. Detta motsvarar i tur och ordning den passiva och den aktiva principen, staven och svärdet. Den passiva principen är att bruka kontrollen över sitt eget själv, för försvar eller utveckling. Den aktiva är kontroll över yttervärlden och andras själv. Ibland omtalas den passiva principen som vit magi, den aktiva som svart. Sanningen är att en Magus alltid måste kunna bemästra båda principerna, som i den hexagonala representationen.
Två källor (av förklarliga skäl inte närvarande) kan brukas sammantagna i magiskt arbete, den ena enligt den passiva principen, den andra enligt den aktiva. Detta möjliggör betydligt mer kraftfulla magiska manifestationer än annars, men till priset av såväl svårare som farligare ritualprocedur.
Alla källor kan inte kombineras; det väsentliga kravet är att de skall stamma ur samma emanation. Däremot är källornas element generellt inte en begränsande faktor.
Kosmos stammar ur Jordkraften, som emanerar ur den Förste. I varje värld genom vilken den strålar – den yttersta ljusvärlden, den ideala ljusvärlden, den potentiella världen och den faktiska världen, liksom den spruckna världen – kanaliseras den genom de kärl som är de tio emanationerna. Varje emanation står i viss relation till de övriga, såsom beskrivs i Världsträdet. Ur emanationerna stammar de olika världarna, uppbyggda av de fyra primära elementen och det femte, andliga elementet.
Varje källa är en port mellan en emanation och världen, genom vilken Jordkraften kan strömma. Dessa strukturer – Jordflödet ur den Förste, emanationerna, elementen – är exempel på arcuriska former, genom vilka Jordkraften kan förstås och bemästras. Strukturerna är nästan obeskrivbara på mänskliga språk utan kan endast förstås genom meditation där anden direkt skådar kraftflödet. Men det finns ett språk utan mänskligt ursprung, vars struktur är identisk med Jordkraftens struktur, det Empyreiska Tungomålet. Det talas och förstås endast av andeväsen ur de båda högre världarna – elementarandar och avatarer – samt givetvis av de Fallna Avatarerna i den spruckna världen under oss. Emellertid är somliga ord kända, givna oss av Arcurus, som utgör de Empyreiska Namnen.
Namnen är nycklar såtillvida att de kan invokeras i ritualer och möjliggöra omedelbar kontakt mellan Magusen och den aktuella kraften. Det centrala blir alltså emanationernas och elementens namn, liksom i vissa fall himlakropparnas. Även Avatarer och andar har sanna namn på det Empyreiska Tungomålet, men dessa är hemligheter för alla utom den inre kretsens invigda.
De fem elementen – fyra primära, ett andligt – har namn på det Empyreiska Tungomålet som förts ned bland de invigda i form av det Kvadratiska Schemat:
| N | A | D | I | R |
| A | R | O | K | I |
| D | O | M | O | D |
| I | K | O | R | A |
| R | I | D | A | N |
Namnen från längst upp till längst ned motsvarar i tur och ordning Eld, Jord, Ande, Luft och Vatten. I det Kvadratiska Schemat illustreras elementens relation sinsemellan mycket tydligt, som hur de stammar ur varandra, hur de övergår i varandra, och hur de beror av varandra. Andes särställning är också tydlig ur schemat och motsvarar Magusens herravälde över världens byggstenar. De hemliga namnen brukas vid invokationer av elementen.
En Magus under andligt angrepp kan försvara sig på olika vis beroende på hur stor förvarning är tillgänglig.
Bäst är att bygga upp en cirkulär representation av en källa och sedan styra flödet till en emanation som kan hantera angreppet. Därefter kanaliseras kraften genom staven för att bygga upp en sfär runt magikern. Om källan innehåller det motsatta elementet till det som kännetecknar attacken kan det kallas fram ur den aktuella elementarpolen och riktas direkt mot angreppets ursprung.
Ibland är anfall bästa försvar, varvid det lämpliga är att kanalisera kraften på motsvarande sätt, men genom staven. Fokuset för attacken – en magisk riposte – är den punkt som fienden angriper. Detta kräver emellertid en passiv cirkulär representation, där pyramiden pekar nedåt.
Det magiska självets form är kroppens eterform och själens käril på resor på det astrala planet. Genom att fylla eterformen med Jordkraft av ett slag till vilket hon är anpassad kan en Magus iklä sig en rustning av astralt ljus, som i sig är tillräcklig för att bemöta många magiska angrepp. För varje attack den utstår försvagas rustningen som efter hand måste laddas på nytt. På samma sätt försvagas den med tiden.
En attack som nyttjar fler än ett element är svår att effektivt hantera med en cirkulär representation (däremot inte med ett hexagram där alla element finns representerade), men kan däremot bemötas med en form av sköld som bygger på att de fyra primära elementen finns samlade.
Inför magiskt arbete är det av stor vikt att nå andlig rening, eftersom okontrollerade känslor, drifter och tankar stör visualisering och fokus. Andlig rening sker genom fokus av koncentrationen på ett enda ting, mantra eller mandala, verbalt eller fysiskt, liksom genom den symbolik som fysisk rening utgör. Det är att föredra att bruka den magiska dräkten endast vid magiskt arbete, så att dess initiation blir ett slags andens ömsande av skinn.
När väl en given cirkulär representation skapats existerar den oberoende av magikern, men kan däremot inte enkelt nyttjas efter att hon lämnat cirkeln. Med tiden avtar den, men kommer under den period detta tar dels att bli alltmer oförutsägbar, dels alltmer synlig utifrån, något som sällan är av godo. En öppen representation gör Magusen känslig för angrepp via den källa den representerar. Det är därför viktigt att stänga den port en cirkulär representation av en källa utgör, så snart den inte längre används.
En källa är oförstörbar, men en representation kan fås att falla in i sig själv och i emanationen och därigenom förintas. Detta görs genom att initera dess implosion.
Inlajv-dokument från Källan vid Världens Ände, skrivet av Kristoffer Forslund.