Alva Ansdotter Kärves rapport

Den gedanska diplomaten Alva Ansdotter Kärve begav sig under vintern 1142 till Furstendömet för att i största hemlighet sammanträffa med ledarna för den margholiska motståndsrörelsen, Drakfåglarna, och diskutera möjligt samarbete. Det här är brevet hon sände till sin uppdragsgivare, Gedaniens riksmarsk friherre Peder Silvertuna, efter mötet.

Stenkärna slott den 8 februari i Ljusets År 1142 

Bäste Herr Peder,

Under beskydd av de som kallade sig Åke och ”Bryggaren” från Strandroten nådde vi den bestämda mötesplatsen dagen innan mötets början.

Arna Lagkvinna, Fru Drakfågels efterträdare, hade samlat anförarna för de olika rotar som Drakfåglarna består av. Hon inledde med att förklara att det bland de församlade fanns en förrädare. Någon kunde ha avslöjat inte bara vår mötesplats utan även att diplomater från Alliansen skulle närvara, och därför kunde vi ha ett bakhåll att vänta. Redan det oroande hotet var illa nog för våra förhandlingsmöjligheter, men värre blev det av att vi inte kunde föra några samtal i större grupp. Det berodde dels på den misstänkte förrädarens närvaro, men även på att extra vakt sattes ut så att de vi talade med ständigt byttes av. Sålunda kan vi inte helt lita på vem som idag vet vad, och vad värre är, vi vet heller inte förrädarens namn eller nuvarande belägenhet.

De mest öppet alliansfientliga bland Drakfåglarna var Björnarnas rote under Enar Svartskägg. De oroades främst av tanken på att ett Furstligt förtryck skulle bytas i ett gedanskt – eller högmarkskt. Å andra sidan talade Illrarnas rotemästare Malva öppet väl för samarbete, och även Strandroten tycktes vänligt inställda. Flera talade om att hellre samarbeta med Alliansen i stort än enbart med Gedanien.

Disciplinen Drakfåglarna emellan tycks oss dålig. Svartskägg och Malva talade med höjd röst i munnen på varandra och åtlydde Arna först efter flera åthutelser, varvid de tystnade endast för en kort stund.

Utfallet av mötet blev dock ett enhälligt ja till delaktighet i och samarbete med Alliansen. Villkoren behöver finslipas något men lyder på det hela taget som följer:

• Allt samarbete är på villkor att det inte mellan Gedanien och Högmark finns något gällande avtal enligt vilket Margholien helt eller delvis faller under Högmarks styre. Detta är möjligen den allvarligaste punkten. Skall ett samarbete med Drakfåglarna komma till stånd måste Vitehögsfördraget rivas upp.
• Aliansen förser Drakfåglarna med vad utrustning de behöver och vi kan avvara. Vissa margholier tycks tro att vi har mer än vad vi har, medan andra menar att vi inget har att erbjuda dem. (Här blev avtalet tyvärr något mer till deras fördel än vad Alliansen helst önskat.) Med utrustning avses främst vapen och pengar men även, om än i ytterligt liten skala, eventuellt också mat.
• Drakfåglarna ses som en legitim gruppering inom Alliansen. (Detta argument tycktes bita endast på de av dem vilka redan insett att gedansk ockupation inte är att vänta. De övriga tycktes inte riktigt förstå att legitimiteten innebär just att vi inte kommer att anfalla dem. Kanske kan vidare tyngd läggas på innebörden av detta argument vid senare förhandlingar.)
• Efter det att vi vunnit kriget kommer förhållandena att återgå till att vara så lika de som rådde just innan krigsutbrottet som möjligt är.
• Om någon eller några Drakfåglar, nära gränsen till de Allierade rikena, attackeras eller förföljs av de Furstliga kan de söka en fristad på den Allierade sidan om gränsen, söka upp allierade styrkor för beskydd och, om möjligt och görligt, stöd i strid mot de Furstliga.
• Efter det att kriget vunnits kommer de margholiska bönder som så önskar att i möjligaste mån erbjudas att till ett lågt arrende bruka den jord vilken nu ligga för fäfot sedan de gedanska bönderna dödas eller förjagats av de Furstliga (detta ungefär på samma sätt som Örikes bönder ibland säsongsarbeta i Gedanien ).
• Eventuell avskrivning av vissa brott begånget före och underkriget. (Detta krävdes som extra lockbete för den synnerligen motsträvige Svartskägg, vilken gjort sig känd som något av en ogärningsman.)
• Utbyte av information kommer att ske främst mellan Illrarna under rotmäster Malva, vilka redan etablerat kontakt med såväl de gedanska bönderna som den Gedanska underrättelsetjänsten. Mötesplats kommer att vara värdshuset ”Sjöhästen”, två mil söder om den margholisk-gedanska gränsen, längst den stora norr – söder gående handelsvägen. Inget kodord finns ännu avtalat, då förrädaren fanns bland oss. Efter vad vi vet känna dock endast Illrarna, Lova och jag själv hittills om var platsen för informationsutbyte ligger.

Margholierna var mycket intresserade av vad vi kunde tänkas ha ut av ett samarbete med dem. Vårt svar var att vi inte har deras kunnande på margholiska områden samt att vi inte kan komma de Furstliga så nära och således inte vet så mycket om dem. På frågan om vad de skulle kunna få ut av att samarbeta med oss svarade vi ”Intet, men om ni inte samarbetar med oss förlorar ni allt det ni har. På samma sätt handlar det för Gedanien och Alliansen inte om att vinna något - detta för att lugna de margholier som tro att Gedanien har anspråk på Margholien) utan om att inte förlora det vi har samt om en vilja att återgå till det som var innan kriget. Med andra ord står vi tillsammans med dem och vi faller tillsammans med dem.

Vi måste påpeka att grupperingarna tycks splittrade i fler frågor än Alliansfrågan. Det vore därför klokt att även i framtiden noga vakta på förhållandet till Drakfåglarna.

Mitt under mötet dök en ung man, kallad Valdemar, upp på mötesplatsen. Valdemar påstod sig vara den Furstlige prisjägare som tillfångatagit Fru Drakfågel. Denne Valdemar påstod sig att efter att ha sett hur de Furstliga for fram på Grapahus ha bytt sida. Nu kom han med information till oss.

Till Lova och mig själv sade han:

• Att de Furstliga har en komplett karta över Geda .
• Att något, förmodligen ett anfall eller något magiskt kommer att ske snart” på en plats, – Världens ände - kallad
• Att någon ämnar döda Kronprinsessan Adriana, samt att denne/a någon är henne nära stående och som hon litar på.
• Att de Furstliga är på väg mot Högmark.

Eftersom Valdemar sade sig vara född gedanier, som pojke förvisad ur riket då hans far anklagades för att konspirera mot kungens liv, kunde vi inte gärna låta margholierna döda honom där och då utan tog honom med oss hit till Stenkärna som vår fånge, för att så snart tillfälle ges föra honom vidare till Er, låta gedansk rättvisa skipas samt ge Er en chans att förhöra honom själv. Här finns han för ögonblicket omhändertagen av greve Peder Orms gårdshird.

Strandroten eskorterade oss till gränsen, varifrån vi kunde sätta oss i säkerhet vid Stenkärna. De gav oss ytterligare en viktig upplysning: en stark Furstlig härstyrka under Voorlaugrs korpbanér, kanske två tusenden stark, ligger sedan kort tid tillbaka samlad vid Strand.

Må den Förste och allsmäktiges ljus leda Er väg!

Fru Alva Ansdotter Kärve

Lova Sigurdsdotter

Rapport efter lajvet Fienden ibland oss, skrivet av Evelina Kjellberg och redigerad av Theo Axner.