Det var tidigt en morgon

Furstetrogen visa från Margholien. Inlajv diktad av "Missan".

Text/musik: Karin Oswald, 2017

Inspelning här!

Det var tidigt en morgon och solen stod still
Jag gick ut för att möta min vän
Hela ängen låg doftande av kamomill
Blodet sjöng när vi sågs nu igen!
Men hans blick var av glas, slog vår framtid i kras
när han sa vart han tänkte sig sen:

”Häromkvällen en främling bjöd mig på sitt mjöd
och förtäljde mig om deras nöd!
De var fria och stolta och böjde sig ej,
ja precis så som dem vill jag bli!
Fast de hungrar och törstar så offrar de sig
liksom dem vill jag också bli fri.”

Mitt blod frös till is, framför ögonen dis
ur mitt bröst bröt sig fram som ett skri:
”Om du lämnar mig nu, när vår kärlek är spröd,
om du lämnar mig falnar dess glöd!”
Men han lyssnade inte, han gick för att slåss
mot den Furste som enat vårt land,
mot den mäktiga kraften som ljuset släppt loss
och som lyft oss till himmelens rand!

Varför göra revolt när man redan är stolt?
Varför sätta sin hembygd i brand?
Nej, jag lyssnade inte när stridsropet ljöd,
men i blodet min misströstan sjöd.
Och min oro var grundad, min vän blev förbytt
Han blev fiende till våran bygd
Alla hus stod i lågor när morgonen grytt
Alla jungfrur berövats sin dygd

Jag grät som en flod, tusen tårar av blod
Sedan började livet på nytt:
Jag ska skjuta den fågel som äter mitt bröd,
jag ger Fursten mitt fullaste stöd!
Nej, jag stillar mig ej förrän draken är död,
Jag ska skjuta tills himlen är röd!