| Markus som |
| kung Imrar |
| på S:t Ahriks gille |
| Kung |
| Angantyr |
Mars 1143. Arosia har hållit konungaval och greve Angantyr Egilsson Jäärnskiöld, fordom rikets marsk och segerherren vid Geda, har valts till kung.
|
|
|||
|
|||
|
|
|||
|
En liten tid efter sin kröning i Ljusets år 1143 kallade kung Angantyr till sig sina närmaste och högfrälsets släktöverhuvuden. Det var tid, meddelade han dem, att bege sig till Ale sten.
Vid gränsen mellan Aroisa och Gedanien, vilken trots många större och mindre krig genom historien legat relativt fast, fanns en gammal sten, på sina tre flata sidor prydd av gammal runskrift. Vid denna sten bjöd traditionen att nyblivna monarker i Gedanien och Arosia mötte sin granne och erkände densamme och dennes frälse. Bud hade nu kommit från konung Imrar i Geda att han emotsåg att möta sin gamle trätobroder enligt hävden, och så uppta honom i sin vänskap inte bara som härförare utan också som valkung av Aroisa. Mötet gick till helt enligt de traditioner som bevaras i de båda ländernas arkiv.
Om aftonen en kall marsdag hade de båda monarkernas följen slagit läger på
varsin sida om Ale sten, ett litet stycke in på den gedanska sidan om vad som
numera ansågs vara gränsen mellan länderna. När solen gick upp på en klar
ljusblå himmel nästa dag, gick de två kungarna varandra till mötes i det starka,
varmgula ljuset. Deras följen stannade
nedanför den lilla höjd på vilken stenen står, och de två männen gick varandra
till mötes vid stenen, vilken redan var varm av solen. Där fattade de varandras
händer och hälsade varandra mer broderligt än vad som dittills varit deras vana.
Det sägs att konung Imrar och konung Angantyr när den senare blott varit greve och härförare ofta varit meningsmotståndare, men att de under kriget mot den onde Fursten Gholan hade befunnit sig mer överens än tillförne och så hade en försiktig vänskap spirat. Nu log de mot varandra och hälsade som bröder. Efter att ha språkat några ord om resans förlopp så tog konung Imrar, vilken redan fordom övervarat denna ceremoni, sin yngre grannkonung Angantyr vid armen och ledde denne några steg i riktning mot sitt följe.
"Se konung Angantyr av Arosia!" utropade kungen, och hela det gedanska frälset och deras följen hov upp ett glatt rop av erkänsla. Därpå vände sig konungarna om och Angantyr förde Imrar inför sitt följe, där han på samma sätt utropade "Sen här Imrar, konung av Gedanien!" och den grånade men ännu rake konungen mottog arosiernas hälsning. När allt detta var gjort samlades följena till festligt och glatt lag, och de trotsade kylan till långt inpå natten varvid de satt runt en stor eld och i en festpaviljong där heta stenar lades i korgar, och så firade de att förbundet mellan länderna återupprättats som seden bjöd och även att den lede Fursten av Margholien slagits så grundligt vid Geda under det sistlidna året. Många vedermödor återstode dem än innan ländernas frihet vore vunnen helt åter, men denna natt lade de bort sina bekymmer och kunde glädjas åt vad redan vunnet var.