Adept Gáddjá på Gravberget

Adept Gáddjá

Vad gjorde och upplevde din roll på Gravberget?

Kortaste svaret: Hemlängtan.

Betydligt längre svaret: Gáddjá kom och undersökte Gruvan. Olikte de andra magikerna lämnade hon inte ens ett märke i gruvgången. Hon undvek noga göra något som på minsta sätt kunde binda henne vid gruvan.

Gáddjá insåg Margholien är vansinnigt, och oavsett hur stora skygglappar det har så blir det jobbigt att undvika att se det etiskt jobbiga när man dras in i händelseförloppen centrum. (Istället för att sitta vid en kammare på kollegiet och studera i lugn och ro.) Att komma nära de förhör, avsrättningar, tortyr och krigsföring som förekom, plus en promad genom goda jaktmarker gav Gáddjá extrem hemlängtan. Så hon begärde ut ett respass och erkände att hon tänkte dra norrut av hemlängtan. Men hon har svårt att se att några av de andra rikerna "söderut" eller Drakfåglarna är ett dugg bättre. Även där verkar vettiga människor göra grymt oetiska saker utifrån att det är nödvändigt, det rätta, för allas bästa, för den egna gruppens bästa eller i självförsvar.

Hon samtalade med "Den oskyldiga spelemannen" Helmer/Harald på fredagkvällen. Eftersom hon kände igen honom sedan barndomen från när han hade en del kontakt med hennes familj i pälshandeln. Samtalet var varmt och peppigt.

Efter att ha mediterat på en synnerligen hög sten lite väl långt bort från huset blev hon stillsamt tillfångatagen av Drakfåglar. Hon informerade rätt omgående att det fanns en fånge och att ett fångutbyte nog skulle glädja alla inblandade. Hon svarade på frågor kring utredningen kring vad de visste om malmen (det som framkom under första gruvscenen), att de andra magikerna ville göra svärd eller nycklar av malmen, men att hon rent personligen mest ville bli klar och fara hem och att folk i huset mest ägnade sig att bråka om ägarrättigheterna.

När Drakåglarna omgrupperarde återsåg hon Helmer och även Hilja. Det var lite jobbigt och obekvämt, men ändå lugnande. Därefter inledde Helmer, Hilja och de andra drakfåglarn ett rekryteringsförsök. Hon omtalade att att hon inte var intresserad och att de verkade vara precis samma skrot och korn som gjorde att hon fick hemlängtan till att börja med. (Att de bränt ner flera kvarter i Griftedal kom upp)

Någonstans under de diskussionerna råkade hon när Hilja ville veta om man kunde veta om någon ljög att hon rent hypotetiskt med rätt förberedelser skulle s kunna förbereda ett magiskt föremål som under en timmes tid skulle kunna få den som bar det att vilja tala sanning. Hilja försökte få Gáddjá att tillverka ett sånt där och då, innan fångutväxlingen. Gáddjá påtala att hon inte kunde det på så kort varsel utan utrustning eller förberedelser.

Senare under kvällen levererade Drakfåglarnas allierade (Rikka) ett halsband till Gáddja med orden: "Från din vän i skogen. Öva på den här."

Gáddjá känner en del skuld över att behandla så väl av drakfåglarna när Sofia torterades så hon tänker försöka tillverka det där halsbandet. Men... Det är väl upp till Hilja att komma hämta det i norr om hon vill ha det. Är hon hemma i norr så är hon inte där som kollegiemagiker, och Hilja inte där som drakfågel. Utan det är nog bara en sak pälshandlare emellan. (Rättfädigar hon det mentalt)

Sen vet jag inte vad mer Gáddjá kan ha gjort som kan påverka andra roller på det sättet. Hetsat fram en "abstrakt trovloving"-blankett kanske?

Jag spelade också ut att hon helt tog ut sig magiskt när de försökte de binda de väsen som tog över smeden.