|
|
Ulf "Vemod" Lomme var en av de tre gedanskfödda prisjägarna - "Hundarna" kallade - som lyckats fånga in Drakfågel, ledare för den margholiska motståndsrörelsen, åt Fursten. |
Kvällen på Grapahus var en omvälvande upplevelse för Hundarna och inte minst för Vemod, som för första gången på tio år kände en annan känsla än likgiltighet. Drakfågels övertygande vädjan om att Hundarna skulle lämna över information som hon satt inne med till de allierade föll först till föga. När dagen fortskred blev det dock klart för dem att de Furstliga inte bara var brutala, utan att de bar på värre hemligheter.
Vemod, som hängt upp större delen av sin tillvaro på tron på frälsning av den Förste och Ende, fick nog efter den monumentala uppvisningen av ondska han fick bevittna. Detta ledde till att Drakfågel lyckades övertyga honom att lämna över informationen till Alliansen. Trots kadett Andrejs nyfikenhet och Odörts tjuvlyssnande lyckades Drakfågel få fram informationen till Vemod. Medveten om att de skulle ta ställning för de allierade i krigen samlade Vemod på sig den information han kunde om de Furstliga och försökte att inte väcka någon misstänksamhet.
Drakfågel försökte ty sig till Vemod då hennes mod föll mot slutet, men han var tvungen att skjuta bort henne för att inte väcka misstankar. Detta plågade honom svårt. När Svipdag ströp Drakfågel kände han för första gången på tio år hat och vrede; de Furstliga hade dödat den enda person som visat ett intresse för honom som människa på tio år och det var hans fel att de fick chansen. Eftersom hans liv varit en kall, känslolös öken sedan den där dagen i Victland och han nu började känna något, bestämde han sig för att hedra Drakfågels sista önskan. Han berättade om sitt beslut för Hundarnas anförare Valdemar Skymning, som var bestört över att han själv inte insett hur de Furstliga var. Hundarna grämdes mot slutet av kvällen över att de kommit till insikt för sent och fick kämpa för att behålla sin artighet mot sina nedriga värdar.
De informerade de Furstliga om sina planer att ta sig till Strand och kapten Bryte erbjöd sig att eskortera dem, något Hundarna accepterade. De har dock ingen avsikt att stå ut med hans sällskap utan tänker försöka få ut sin belöning så tidigt som möjligt (de avtalade hur den skulle överlämnas med Sparhavoc) och ta sig via Margholerskogen ner mot Gedanien, undvikande vägarna. De har ju ett lejdebrev från general Varja och borde kunna mygla sig förbi eventuella patruller de springer på (de har ju jagat folk i sex år så de borde vara bra på att undvika förföljare). De ämnar söka upp kronprinsessan och lämna över informationen som återfinns nedan.
Redan innan de Furstliga fattade misstankar om Hundarnas ändrade planer hade de kommit fram till att de nog utgjorde en säkerhetsrisk, och minst en "olyckshändelse" var redan planerad för resan till Strand. De lyckades fly men förföljdes hack i häl av Furstens spejare och vargryttare. Gruppen splittrades: Grim Hårdnacke tillfångatogs eller dödades av de Furstliga och Valdemar Skymning föll i händerna på Drakfåglarna - föga mer avundsvärt - men Vemod lyckades ta sig ur Margholien och fly till Geda, där han berättade allt han visste - se Nyhetsbrev IV.