Västanvinden på Draksådd

Västanvinden, ett kraftfullt oknytt som också gått under namn som Hauriel och Harjo Ormsson, hade sedan en tid gjort gemensam sak med Furstens ärkemagiker Nestor, men som alla väsen av sitt slag hade det sin egen agenda på sikt. Som det föll sig kom det att dyka upp i sällskap med Furstens utsända under expeditionen till Klippiga skogen. Lajvrapport av Kristoffer Forslund.

Aemilius	Liv
Blodsvann	Caelwen

Västanvinden kände närvaron av en kraftfull magiker utöver de Furstliga (Aemilius Clarus) och strök därför omkring stugan som var Väktarnas läger. Den identifierades ganska snabbt av den synska människan Liv som ett övernaturligt väsen men bedömdes inte som ett omedelbart hot, varför den spenderade en del tid där samtalande med shamaner, magiker och sjörået Blodsvann.

Den galna alv (Caelwen) som tycktes vaka över Porten fångades av Väktarna. Västanvinden hoppades att detta kunde utnyttjas av Rana som förhandlingshjälp i samtal med de neutrala alverna och återvände till lägret.

Västanvinden och Rödkåporna irrade bort sig i skogen ett slag (intentionen var att upprätta ett nytt basläger vid Källan, därifrån ta en adlig gisslan, och sedan använda hot om dess avrättning för att obehindrat kunna få genomföra portöppning meddelst offer av lämplig individ och blåeldsbrännande).

Mot slutet försöktes samma sak igen, mer framgångsrikt genom Ranas vägvisande. Rana tycktes mån om att inte framstå som den ansvariga för portöppnandet inför de neutrala alverna.

Porten visade sig vara bevakad. Västanvinden släppte lös sin fulla styrka för att försöka hålla porten länge nog för att Rödkåporna skulle hinna fram och utföra öppningsritualen. Det gick visserligen, men i slutänden var Väktarna för hängivna och för dugliga - de nedgjorde Rödkåporna, vilket innebar att ingen längre var villig/kapabel att öppna porten.

... eller? Någon av alverna försökte - kanske - pilar avlossades i vredesmod och Rana inträdde fylld av helig vrede. Stort tumult följde. Porten tycktes aktiveras om än inte öppnas, men därefter stängas ned igen. Liv drev bort Västanvinden genom en vision av empyrealisk godhet som visade den alltför tydligt vad den var utestängd från. Den återvände till Margholien för att jämra sig inför Nestor och rapportera - osammanhängande - allt vad som skett upp till den punkten.