Frida Gamero , 2005
Härting beskrivs kort i artikeln Mer om Gotmar. Här följer lite mer om hur de brukar gå till i praktiken.
Redan innan tinget inleds brukar de stora frågorna vara ganska tydliga och diskuteras, om än inte vid öppna förhandlingar, fram tills de tas upp för att beslutas i. Under den inledande dagen brukar också andra frågor dyka upp som man allteftersom tar upp vid de öppna förhandlingarna och försöker lösa. De största frågorna brukar därför komma upp under sista dagen då alla haft gott om tid att sätta sig in i frågornas bakgrund, gå igenom med sina allierade vad de anser och slipat på sina argument.
Rikets sittande Jarl, sedan många år Sigmund Stenbjörnsson, som är värd för härtinget, fungerar också som förhandlingsledare. Han tar upp frågor, delar ut ordet till de som vill tala och har rätt att avbryta en förhandling ifall den börjar bli våldsam eller om man behöver ett uppehåll för mat el. dyl. Om man har frågor att ta upp bör man först vända sig till honom, så kan han ta upp frågan vid förhandlingarna eller, om man föredrar det, ge en ordet att själv ta upp frågan.
Förhandlingarna går till så att de som vill, talar till församlingen i frågan, uttrycker sin åsikt eller ställer frågor. När alla fått säga sitt, alla fått tillfälle att gå över till endera sidan och alla frågetecken retts ut (när det inte finns något att tillägga helt enkelt) brukar man ta ett kort uppehåll innan man går till beslut då jarlen frågar de närvarande representanterna om deras åsikt, och kommer fram till ett beslut genom att se hur många som tycker vad. Alla ätters röster har inte samma tyngd dock utan de större och mäktigare ätterna räknas som mer värda om det verkar bli en jämn fråga.
Varje fri gotmarit har egentligen rätt att tala vid ett ting, men endast de från de stora ätterna brukar vara de som närvarar eftersom endast de har makt nog att hävda sig där. Vid förhandlingarna, där representanterna vanligtvis har ett följe med sig av rådgivare och släktingar, brukar de flesta tala genom sitt ätteöverhuvud, eftersom det skulle ta åratal ifall alla närvarande skulle tala. Dock är det inte ovanligt att även andra talar, som har goda idéer eller är kända som goda talare.
Åtminstone en lagman behöver närvara vid ett härting, ibland händer det att flera finns närvarande och det brukar uppskattas men det är inget krav. Från början var det lagmannen som beslutade i de uppkomna frågorna utifrån lagen, men under århundraderna har lagmannens makt blivit liten i jämförelse med ätternas. Idag rådfrågas lagmannen i varje fråga och lagmannen är den som godkänner och befäster ett beslut, men det är ätternas representanter som beslutar och lagmannen har ingen reell möjlighet att på egen hand riva upp deras beslut.
På ett ting träffas fiender och allierade och ska försöka att gemensamt fatta beslut om framtiden. Ur de uppenbara problem det för med sig har några oskrivna regler uppkommit, de efterföljs inte slaviskt av alla, men anses vara hyfs och vuxet beteende. Först och främst så förtjänar alla din uppmärksamhet åtminstone en liten stund. Det är lämpligt att man åtminstone lyssnar på vad någon har att säga, vän eller dödsfiende. Om man sedan inte anser erbjudandet som något att ha eller nyheten som något intressant har man all rätt att gå därifrån eller komma med förolämpningar som svar.
Att förolämpa sina fiender är en naturlig del i det politiska spelet och inget man lägger allt för stor vikt vid. Det är ett sätt att visa var man står och inget som behöver tas alltför personligt. Vissa förolämpningar, som på ättens historia och heder, är dock så allvarliga att de kräver upprättelse eller envig. Att förolämpa någons ätt istället för den enskilda individen visar att man menar allvar och inte bara slänger käft.
Tingsfrid råder under hela härtinget, men betyder inte samma sak som i Thules andra länder. Under tinget är det helt tillåtet att bära vapen, det är ett tecken på bärarens makt och myndighet och inget personen kan tvingas lämna ifrån sig om inte personen tagits tillfånga. Våldsamheter är inte helt ovanliga vid härting, trots tingsfriden, men dödsfall är sällsynta. Överlag brukar man acceptera slagsmål med nävarna och eventuella tillhyggen fram till blodsvite utan att det följs av straff. Dock är det strängt förbjudet att dra sin klinga och hota eller hugga mot någon, påföljden kan bli allt ifrån varning till prygel eller förvisande från tinget. Om behovet för en uppgörelse blir för starkt kan man utmana på envig. En sådan behöver en lagmans tillstånd och vittne (vanligtvis lagmannen själv). Eftersom tingsfriden också är helgad av kyrkan behövs tillstånd från en kyrklig representant för att hålla envigen på tingets område, men man kan också välja att helt enkelt avlägsna sig från tingets närområde och hålla envigen borta från alla nyfikna blickar.
Jarlavalet hålls av tradition på tingets sista dag. När valet utlyses får eventuella kandidater tala till de församlade om hans eller hennes lämplighet (och även om motståndarens olämplighet). Innan den förste börjat tala måste alla kandidater visat sig och erkänt sin vilja att bli vald. Sedan får närvarande ätter kort tala för vilken kandidat de anser bäst och lägger samtidigt sin röst.
Jarlämbetet är visserligen också en fråga om duglighet som härförare men det krävs också politisk skicklighet för att bli jarl och inte minst behöver man ha uppbackning av en mängd stormän och –kvinnor.
Valet av jarl har under många år nu varit en formalitet då jarl Sigmund suttit tryggt på sin plats, hållen om ryggen av den mäktiga Bjärsjöätten. Inget tyder på att årets val kommer vara annorlunda, men överraskningar har kommit upp tidigare.