Johan Käll, 2004
Det finns tre sätt för en gotmarit att gå i strid för sitt land. Antingen är denne uttagen till rusttjänst. Annars har den krigstjänst inskrivet som hyra för jord eller andra tjänster. Eller så har denne blivit utkallad ’man ur huse’.
Hären är en i första hand defensiv organisation som kallas ut för Gotmars försvar. Den består av två (eller tre) olika delar. Dels har vi den inkallade allmogen. Detta är de som utsetts till rusttjänst av byalaget och som ansetts ”hela och habla” av rustsynaren. Dessa skall då ställa upp med de vapen som det är bestämt att de skall medföra. Dessa vapen brukar för de flesta innebära: Pilbåge med ett tjog pilar, en sköld, en hjälm, ett spjut och ett svärd eller yxa. De flesta utom de fattigaste brukar dessutom ha någon sorts kroppsskydd, oftast en brynja eller åtminstone en gambeson. För vissa kan det även tillkomma en kärra och eller två oxar eller dyl. Vid kusten sätts skeppslag upp som är uppbyggda runt en båt (runt 20-25 soldater). En del skogshäraden är ålagda att ställa upp med ’stigfinnare och skogslöpare’ (spaningssoldater). Ett härads rustplikt fastställs av jarlen.
De som räknas som stormän (de som äger över 200 tunnland mark) skall ställa upp med sig själva ”gott rustade och med en stridshäst” samt ett visst antal soldater baserade på sin rustkvot. Gott rustade brukar innebära hel brynja med hosor samt hjälm och sköld. De skall dessutom ha lans, svärd och en stridshäst av ett visst värde (så att de inte ställer upp med gamla ök). Det antal soldater de skall ställa upp med baseras på deras landinnehav och de skall vara ”väl rustade med goda hästar och vapen”, de skall alltså vara beridna, men inte nödvändigtvis kapabla att slåss till häst. Dessa utgörs oftast av stormannens hird, hans fasta krigsfölje av yrkessoldater, men ibland kan även bönder med rustförpliktelser mot stormannen hamna här. Denna grupp rustsynas på varje härting (var fjärde år) för att kontrollera att de håller given standard. Det är också dessa som i första hand kallas ut.
Slutligen har vi borgarvärnet som det förväntas att städerna skall bidraga med. Vad dessa består av och hur många är något som städerna brukar förhandla fram med Jarlen. De har även möjlighet att istället för att skicka trupp ställa upp med ’sköldpeng’ om Jarlen är villig att godta detta.
Hären får endast kallas ut och användas till Gotmars försvar. Rätt till att kalla ut hären ges till kungen på ett härting.
När hären kallas ut så kallas väldigt sällan alla rustpliktiga ut. Till att börja med tas stormännen och deras hirder ut, sedan tas den allmoge i de områden som ligger närmast ut och om så behövs tas sedan resten ut. Om ett storskaligt krig ligger för dörren kan regenten eller jarlen beordra ”man ur huse” då skall alla mellan 15-55 taga de vapen de har och inställa sig till krigstjänst. Men eftersom den uttagna hären är gedigen så händer detta sällan.
Hären tjänstgör sedan i 200 dagar med rätt till ledighet under skördetid. Om bondens skörd förfars på grund av att denne inte hunnit hem har denna rätt till full ersättning av kungen. Under de dagar soldaterna tjänstgör har de rätt till en lön om 10 penningar om dagen (ungefär 50 skr). De har även rätt till plundring och ersättning för förlorade saker.
Om hären av någon anledning måste slåss i annat land (t.ex. om man förföljer en flyende här) har soldaten rätt till dubbel ersättning.
Av allt den plundrar, när plundring är tillåten, har soldaten rätt till 2/3, 1/3 lämnas till dennes befäl. Denne lämnar sedan 1/3 av allt denne får in till sitt befäl osv. uppåt i kedjan. Fusk med plundringsbyte är en av de vanligaste brotten i hären och något som är svårt att komma till rätta med.
Om nöden kräver att Gotmar måste kriga utomlands för att försvara sina intressen och sina invånare upprättar jarlen kontrakt med enskilda stormän om vilken trupp de kan deltaga med och hur länge de skall tjänstgöra med denna. De får sedan ersättning för sina tjänster enligt kontraktet. Denna utbetalas som regel efter krigets slut. Om kriget då gått dåligt så kan kungen ha dragit på sig stora skulder mot sina stormän....
Inkomster i krig beräknas att fås genom plundring, tagande av fångar och egendom mot lösen samt brandskattning. Oftast utgörs dessa härar om stormän, deras hirder samt bönder med rustklausuler i sina arrenden. Men även frivilliga ansluter sig om det verkar vara för en god sak eller om det finns chans för rikt plundringsbyte. Skeppslagen är av tradition de som oftast ställer upp som frivilliga eftersom sjökriget för det mesta består av att just uppbringa andra skepp och ta deras varor, av andra även kallat piratverksamhet. Stormännen äger rätt till ersättning för de utgifter de har under kriget.
Hären består av olika enheter som byggs ihop till större enheter enligt vanlig militär modell. Befälen för de olika enheterna utses oftast vid härens bildande. Hövitsmännen innehar dock sitt ämbete även i fredstid. Vad enheterna bär för motiv på sina flaggor bestämmer de oftast själva upp till fanenivå, där bestämmer jarlen eller regenten vad som förs. Detta bestäms inför varje kampanj då Gotmar inte har någon ’nationssymbol’ eller riksvapen som sådant.
Den militära terminologin i Gotmar skiljer sig en aning från den som är i bruk i de norra grannrikena. De olika enheterna brukar benämnas som följer:
Rustlag - består av några byalags rustkvot, oftast runt 10-15 man. De väljer sin egen ledare och motsvaras av roten i de Norra Kungarikena.
Skeppslag finns även på denna nivå. Deras storlek är beroende på den båt de bemannar.
Häradshop - Denna består av häradets rustlag och leds av häradshövdingen eller lagmannen (100-200 soldater). För oftast en trekantig flagga.
Flock/Banér - Stormännen och deras hirder är indelade i flock och banér. Banéret är den tunga beridna delen, flocken strider oftast till fots eller som lätt kavalleri. Storleken varierar men ligger oftast runt 100-200 soldater. Båda lyder under en banerförare eller banerherre och för en fyrkantig flagga.
Fana - Flera hopar/banér/flockar dars ihop till en fana. Man talar då om en allmogefana, hirdfana (eller flockfana, men det är mindre vanligt) eller om en banérfana. Dessa leds av en faneförare. De för en rektangulär fana.
Armé - Flera fanor dras ihop till en armé och leds av en hövitsman.
Hären - Består av all trupp och kan bestå av tre eller fler arméer, men oftast bara en. Dessa leds av rikets jarl.
När hären inte består av så mycket folk att arméorganisation är nödvändig kan den delas upp i tre bataljer, då har oftast en hövitsman befäl över en sådan.
Någon organiserad tross existerar inte mer än den oorganiserade skara av öltält, försäljare, skojare och prostituerade som följer i härens kölvatten. Varje trupp har dessutom ofta några klövjedjur och vid marsch buntas dessa ihop till en ’tross’. En tross/logistik-trupp i nutida mening existerar dock inte. Mat anskaffas av kvartermästaren som köper upp den i trakten ”till resonabla priser” och säljer sedan dessa på en marknad i härlägret till soldaterna. Alternativt bjuds köpmän in för att sälja mat till truppen om det är fördelaktigare. Om man befinner sig i fiendeland kan plundring av förnödenheter förkomma, beroende på vilket förhållande man har till dem, eller vill ha till befolkningen senare.
Vid mindre konflikter stormän emellan delas truppen oftast bara upp i hird och folksoldater (allmoge). Då dessa sällan överstiger 200 soldater i storlek brukas inte några större trupporganisationer. Vid större stridigheter (som mellan drakar och lejon) kan man ha större organisation dock. Då följs i regel härens terminologi.
Om hären är ställd i höjd beredskap, dvs. när rätt har getts att kalla ut hären bemannas fyrbåkarna vid rikets gränser dag som natt. När allmogen ser dessa tändas skall de själva ta sig till sin uppsyningsplats för att sedan dra vidare till samlingsplatserna. I annat fall blir de utkallade av en ryttare med order om var de skall samlas.