Regnbågsdagen är den största högtiden inom Ljusets lära och firas till minne av Ljusets makters seger över Mörkrets på Regnbågsberget. Här följer ett stycke ur de Heliga Skriftrullarna som beskriver händelserna.
I många mansåldrar var jorden i mörkrets våld. Marken var grå som aska, himlarna svarta som på natten. Människorna levde som slavar under mörkrets avatarer, som strövade fritt och härskade över skapelsen som storkungar. Människorna började glömma hur det var att leva i ljus och följa goda lagar utan förföll till att överleva som vilddjur, på allt och alla som var svagare än de själva livnärde de sig.
Då vandrade ur jorden upp två unga människor, tvillingar och kvinna man. Den Förste fanns i deras hjärtan och talade till dem med stark stämma. –Krossa det som plågar skapelsen. Släpp fri det goda som finns inom varje människa.
Kvinnan såg upp mot himlen och frågade hur.
- Samla vapen till att bekämpa mörkret. Så ska jag ge er styrkan att svinga dem.
Mannen såg upp mot himlen och frågade kommer vi segra.
- Var starka i er tro och fast i er övertygelse så ska segern bli er. Lyssna nu noga, för i vägen finns målet. Ert svärd ska ni få från den girige, er sköld av den fege och er båge av den fattige. Sök dem i landets djupa dalar.
Så vandrade tvillingarna kring i landet och fann en girig kvinna.
- Ge oss ditt svärd, kvinna.
- Varför skulle jag ge er mitt svärd? Det är min värdefullaste ägodel.
- Ge oss ditt svärd så ska vi ge dig frihet. Ge oss det du håller för värdefullt och vi ska ge dig hela världen.
Och kvinnan trodde deras ord, ty från deras ögon lyste sanningens ljus som ledsagade dem genom den mörka världen. Hon gav dem sitt svärd och följde dem sedan för kämpa vid deras sida.
Likaså träffade de den fege, som gömde sig för världens fasor bakom sin guldskimrande sköld, och den fattige som fick sina enda mål mat med hjälp av sin båge. Alla följde de tvillingarna och varhelst de gick fram följde allt fler människor i deras spår, ty ljuset som strålade från dem var som helande dryck för den sjuke och som en ledstjärna på ett mörkt hav för den vilsne.
Människorna flydde upp på ett närliggande berg och vände sig till tvillingarna i sin stund av rädsla.
- Hur ska vi, som hunsats av mörkret i generationer, kunna vinna över de mäktiga? Vi har inte mer än pinnar och stenar till vapen och inga murar att skydda oss bakom.
Tvillingarna svarade dem
- Ljuset har aldrig helt lämnat denna värld och kan vinna denna domän åter. Ljuset finns i sanning. Ljuset finns i de traditioner vi fått och för vidare. Och ljuset finns i styrkan, och styrkan i ljuset. Kämpa och var trogna det som är rätt, så ska segern givas er hur stark motståndet än är.
När Mörkrets avatarer så närmade sig, i en här som sträckte sig till horisonten, stod människorna sida vid sida, lika starka i sin tro som bräckliga i sin skepnad. Så öppnade sig himlen och ljus strålade ner över jorden. En här av Den Förstes ljusa avatarer trädde ner och stred mot mörkrets vidunder.
Klinga mot klinga stred de bägge härarna i tolv timmar tills mörkrets avatarer såg sig besegrade och resterna av den en gångs så väldiga hären gömde sig i underjorden. Den Förste skapade sedan regnbågen som sträckte sig från molnen ner till berget, som en påminnelse om hans trohet till människorna och det heliga band som finns mellan Den Förste och människorna.