Utskriftsvänlig sida

Audvidrs kväde om huset Gadd


Hyllningskväde till det Furstetrogna margholiska frälsehuset Gadd. Inlajv diktat av skalden Audvidr efter att hon tagits i familjens tjänst på S:ta Beras afton, februari 1151.

Skrivet och framfört inlajv på Gravberget (2017).


Text: Elenaria Gydemo Östbom


Glädjes nu alla, åt Gadd
de med gästfriheten
sällskap stora kan de traktera.


Sankt Beras stora helgdag
samlade de i kylan
till glädje och gamman!


Furstliga försynen de vet
väl att förvalta
gruvan i Gravberget utgrävt.


Bjuder till borden nu
både frälse och allmän
middagar mäktiga att äta!


Rediga rätter bjudes
köket reder mästerligt
njut och nöjes, av maten!


Höjen så handen, klingen nu kruset,
för goda Gadd, säg er skål!


I glädje och till gamman
har Gadd samman bjudit oss
Rättvist och rådigt styr de här.


I milsvida Margholien
man gjort sig ett namn
skogar och gårdar väl sköter.


Järnrika berget djupa
goda jaktmarker stora
förvaltar fin tillgångar.


Nidmund har noggrannheten
natt såsom dag gör sitt värv
ställer och styr efter övat omdöme.


Lagar rätt läser Blanka
lögner ser hon igenom
Finner i fallen det lagriktiga.


Högt aktad är landgreven,
han förvaltar Furstens ord
Valdemar, bord’ kallas den vise!


Över mycken mark råder
herr Magnus, brukar och verkar
tager skickligt vart tillfälle!


Släkten den stora, ock kända,
ej räds spjutens parlamente
Vet att hålla stridsormar vassa!


Gör också alltid goda giften
givande blir livet för nya makar!
Förfäderna finner sig nöjda.


Släkter går nu samman
hög ställning har Blanka
flätar med de Foix fingrarna.


Nu ges Gadd ännu en guldkant
gåvor ska utväxlas
lyckligt lottad överstelöjtnanten.


Håller Gadd även högt
de som sköter deras hemman.
Trivsamt kan livet som sådan te sig!


Allting det som man administrerar
synes för ogin avundsvärt.
Med vis hand kommer välstånd.


Så ser ock släkten den stora
synnerligen väl på talang
händer dugliga har de många omkring sig.


Äro drivna in i döden
dömer och delegerar
för Margholien framåt.


Skalden det sagt nu
så ska ni minnas
goda, gästfria Gadd!