Gråmark och Portarna
Gråmark
Gråmark är namnet den allierade sidan gett till en märklig, skugglik värld som inte verkar följa de vanliga naturlagarna vare sig vad gäller tid, rum eller magi. Gråmark verkar kunna öppnas via bestämda portar tillverkade i forntiden, oftast av alver men även dvärghantverk har upptäckts. Dock verkar det som att man kan ta sig ut från Gråmark även på andra sätt. Den allierade sidan hoppas på att kunna använda portarna i kriget mot Fursten, men är även rädda för att de furstliga ska upptäcka portarnas hemlighet först och använda dem i sin tur.
Portarna
Porten i Tuonela
Den första porten som upptäcktes i modern tid var en alvport i Tuonela i Talvala. Nyckelns Väktare skickade ut en expedition dit vid midsommar 1146, som upptäckte att en grupp alver gömt sig i en slags dimensionsficka på andra sidan porten. Det var det första genombrottet i den magiska forskningen kring portarna. Mer kunskap eftersöktes hos gamla alver i alvriket Ilyrana.
Porten i Ovanstig
Efter expeditionen till Naari i Österlandet beslöt Väktarna att det var tid att undersöka de alviska gravhögarna från det forna alvriket Oriani, belägna inte långt från Svartstenstornet. (Oriani krossades av Gholan i samband med att han tog sin boning i Margholerskogen) Expeditionen tog sig in i graven och upptäckte där en stängd port men fick aldrig möjlighet att genomföra några undersökningar då man överfölls av Nestor och Domedagsgardet som måste ha vetat att expeditionen var på väg. Några få lyckades fly men de flesta togs till fånga eller dödades.
Porten i Klippiga Skogen
1149 upptäcktes nästa port ha legat dold i Klippiga Skogen i västra Högmark. Furstliga styrkor arbetade med att försöka öppna den. Deras första försök misslyckades. Allierade anlände och försökte ta över området kring porten: det blev strid, och under den delvis magiska striden öppnades porten. En grupp av både furstliga och allierade försvann igenom den. Därefter stängdes porten och ingen lyckades öppna den igen.
Porten vid Unnsbacken
Nästan ett halvår senare upptäcktes en port vid Unnsbacken i Ravnsmark. Den var stängd, men vissa tecken tydde på att den skulle komma att öppnas. En liten grupp från Nyckelns Väktare begav sig dit. På vägen dit råkade de ut för en märklig händelse och kom i besittning av ett tidigare okänt magiskt föremål, en stjärna smidd i järn. Kvällen före Väktarnatten öppnades Ravnsmarksporten - i samband med att järnstjärnan användes - och sex av de åtta - fyra allierade och två Furstliga Rödkåpor - som försvunnit genom porten i Högmark kom ut. Det visade sig att de tillbringat de mellanliggande månaderna i en märklig skuggvärld de själva kallade Gråmark. Porten förseglades med jordmagiska verktyg.
Porten vid Högälven, Vinterporten
Den sista porten upptäcktes i norra Högmark, strax norr om Holenthon och Högälven. I december 1151 sände Nyckelns Väktare dit en expedition för att undersöka porten och dess eventuella kopplingar till oknytt. Även här blev det en kapplöpning för att lyckas öppna den så kallade Vinterporten innan de Furstliga i området säkrade den. Järnstjärnan som tidigare använts i Ravnsmark lyckades först inte öppna porten, men efter att en mystisk smed modifierat den kunde porten aktiveras. Större delen av expeditionen flydde genom porten från de furstliga som jagade dem. De splittrades i olika grupper, som alla till sist lämnade Gråmark, dock på olika sätt; vissa av dem genom portar, andra inte.
Obekräftade portar
- Rester av en port tros ha upptäckts i närheten av Edsätra gård i Gedanien, men om det var en port gick den i alla fall inte längre att öppna när Nyckelns Väktare undersökte den.
- Det bör finnas fler av alvernas portar i deras skogar i alvriket Ilyrana.
- En misstänkt port vid Henkintie i Talvala upptäcktes av de Furstliga 1144 men kunde inte öppnas.
- I ett dokument som hittades i Vitterstugan nära Vinterporten nämndes något som översatt från Alviska blir “det eviga tomrummets port”, Annon Oiakúma. Detta skulle kunna vara porten bakom vilken Imrar fängslade Gholan och som höll Fursten fången fram till att han oavsiktligt befriades 1134. I så fall är den belägen nära S:t Ahriks grav i södra Margholien.
Gråmark och oknytten
Vintern 1150 samlades schamaner från Solstammarna för en åkallanderitual i gränstrakterna mellan norra Högmark och Margholien. De lyckades locka flera margholiska oknytt, som bekräftade vad man länge trott sig veta om den lokala regionens oknyttshov, nämligen att Furstens makt över källorna i regionen norr om dem har satt sin prägel på oknytten där. De som inte samarbetar med Fursten ligger mycket lågt, då de är sårbara för blodsmagi. Gränsen för regionerna är Högälven, vars ande var en slags gränsväktare. De berättade att några mäktiga väsen helt betvingats av Fursten, eller på något sätt bannlysts. Kanske till och med spärrats in, fängslats. För oknytten, vana att kunna röra sig utan hinder, var det fruktansvärt obehagligt.
När Nyckelns Väktare fick veta detta fick bland annat adept Kari upp ögonen för att oknyttens beskrivningar av Högälvens fängelse påminde mycket om världen de kallar Gråmark", och hon bjöds med i en ritual där hon fick dela oknyttens syn på världen och ”kände igen sig” tillräckligt för att ana ett samband.
Nyckelns Väktare och Solstammarna tog kontakt med alverna via magikern och forskaren Helcaril. De begav sig till skogarna utanför alvstaden Laiquambo och utförde en ritual för att tala med de gamla och kraftfulla oknytt som slumrar där. I ritualen användes bland annat föremål som förts ut från Gråmark. Oknytten bekräftade att Högälvens ande hölls fången på en liknande plats eller åtminstone på andra sidan en liknande port. Det visade sig senare vara porten vid Högälven, Vinterporten.
När expeditionen förberedde sig inför resan till Vinterporten genomförde de en “generalrepetition” av den ritual som de skulle försöka använda för att öppna porten. Krafterna som användes vid ritualen väckte ett mäktigt oknytt vid namn Sommarstorm, som legat i dvala på platsen. Det verkar alltså finnas någon form av koppling mellan oknytten och världen på andra sidan portarna.
I Gråmark
Saker man hittills kunnat konstatera om Gråmark:
- Avstånd verkar inte räknas på samma sätt i Gråmark som i den verkliga världen. Hur långt man förflyttar sig där verkar inte korrelera till hur långt man förflyttar sig i den verkliga världen.
- Landskapet i Gråmark är konturlöst, det finns slätter, skogsdungar, låga kullar, vattendrag, vägar och enstaka objekt som skulpturer men den dominerande känslan är att det ser likadant ut överallt och att det är hopplöst att ha någon känsla för riktning utanför vägarna.
- Tid förflyter annorlunda i Gråmark. Portfararna som försvann in i porten i Klippiga Skogen och kom ut i Ravnsmark var borta i ungefär sex månader, verklig tid. De vittnade om att det känts som om det tagit som mest en tredjedel så länge. Det är troligt att man med rätt kunskap skulle kunna röra sig genom Gråmark och ha viss kontroll över när man skulle komma ut i den verkliga världen.
- Portfarare har vittnat om hur de inte behövt äta på hela tiden de befunnit sig i Gråmark, trots att det varit åtskilliga månader.
- Portfarare har vittnat om hur det aldrig blev riktigt ljust eller riktigt mörkt i deras del av Gråmark, endast ett ständigt stadigt ljus utan synbar källa.
- Magi verkar fungera på ett oberäkneligt sätt eller inte alls.**
- Det har funnits märkliga tvång, som till exempel att de som försvann genom porten i Klippiga Skogen inte kunde dra vapen och attackera varandra på Gråmarks-sidan av porten. Effekten upphörde dock när de rört sig bort från porten
- Det verkar finnas varelser som har Gråmark som sitt hem. Portfararna rapporterade om ett möte med en pansarbjörn och i Strömkarlens fängelse mötte man saker som påminde om oknytt. Frågan är om dessa verkligen hörde hemma där eller var fängslade även de.
- Saker i Strömkarlens del av Gråmark verkar ofta ha symboliska eller dubbeltydiga betydelser, vilket upptäcktes under resan från Vinterporten till de olika utgångarna.
- Hittills har ingen tagit sig in i Gråmark utan att göra det genom någon form av port. Däremot har delar av expeditionen till och från Vinterporten tagit sig ut ur Gråmark på ställen som inte verkar vara direkta portar. Vid dessa tillfällen har det funnits kopplingar till järnstjärnan.
Åskådaren
På sin väg genom Gråmark mötte Portfararen ett väsen som kallades sig Åskådaren vid ett förfallet torn prytt med ädelstenar i par. Portfararna beskrev Åskådaren som en man, svarthårig, blek, svartklädd och något under medellängd. Vad Åskådaren är eller vad han är ute efter är ännu okänt men han verkar höra hemma i Gråmark och ha en fascination av ögon då rödkåpan Fenri tvingades offra sina ögon, som då förvandlades till ädelstenar i utbyte mot en väg ut ur Gråmark. Åskådaren antas även vara den som sände Järnstjärnan till Väktarna.