Berättelsen hitintills

Midsommar, Ljusets År 1146. Fyra år har gått sedan den mörke Furstens av Margholien nederlag vid Geda. Kriget mellan Fursten och de Norra Kungarikenas allians tycks ha kört fast i ett dödläge; ingendera sidan är stark nog för att kunna vinna en avgörande seger. Båda sidor försöker på varsitt håll bygga upp sina styrkor inför den kraftansträngning man hoppas ska leda till en slutgiltig seger; kraftsamlingen sker såväl i stål och silver som i mer ogripbara styrkor, för kriget har inte förts endast med jordiska medel.

En talvisk hövdings långhus

Den här gången befinner vi oss långt från vad som hittills varit händelsernas centrum. I de östra utkanterna av de delar av Talvala - landet öster om Innanhavet, fordom känt som "hedna Talvala" - som nu ligger under Furstens domvärjo, nära de ödemarker som utgör gränsen till Ahriksriddarnas domäner, ligger byn Naari. Byn utgör kärnan i en vidsträckt och gammal bygd östan om Tuoli, en biflod till Kyaliälven. Bygdens hövding hyllar sedan flera år formellt Fursten som sin herre men har vant sig vid att för det mesta få styra efter eget huvud - och att få vidmakthålla sin ställning med hårda nypor. Naaribygden är en orolig trakt som fordom ofta slitits av fejder och ofärd.

I anslutning till själva byn Naari ligger tingsplatsen där folk från den omkringliggande bygden regelbundet brukar samlas för att hålla just ting och marknad. Här brukar också vägfarande och resande från det övriga Talvala passera – såväl vanliga handelsresande och daglönare som mer udda besökare från nomadfolken i norr.

Också i närheten, men lite längre bort, ligger de gamla gravkumlen. Här vilar forntida hövdingar som en gång sägs ha härskat över stora områden och vars namn rentav ska vara kända på andra sidan havet. Ortsborna besöker sällan de gamla hövdingagravarna om de inte måste, för marken har dåligt rykte och det sägs att hövdingarna inte alltid vilar lugnt i sina högar.

* * *

Naaribygden är dock inte längre riktigt så långt från alla händelsers centrum som det brukat vara. Bygden ligger som nämnts nära gränsmarkerna mot Ahriksriddarnas norra territorier, och sedan i våras befinner sig S:t Ahriks riddare - skandalöst nog, ur de Ljustrognas synvinkel - i krig mot sina vapenbröder i kampen för Ljuset, den större, rikare och mäktigare Ordo Alemandi (i Thule mer känd under öknamnet Slagbjörnsorden). Ordo Alemandis nye stormästare har anklagat Ahriksriddarna för de nattsvartaste kätterier och avfall från den sanna tron, och står nu redo att lägga tyngd bakom sina anklagelser med vapenmakt. Och vad angår detta Naaribygdens folk? Mer än vad som kanske vid första påseende kan tyckas. Fursten av Margholien har nämligen låtit förstå att han tänker stödja Slagbjörnsriddarna i konflikten - hans östra gränsmarker mot Ahriksriddarnas land har nu mer direkt än tidigare blivit en krigszon. Än har inte mycket mer än enstaka räder och spaningsturer fram och tillbaka över gränsmarkerna inträffat här, men stormmolnen hopas tunga och svarta på horisonten.

Riddarbroder av Ordo Alemandi	Riddarbroder av S:t Ahriks Orden

* * *

Nu stundar sommarsolståndet och midsommar, en viktig högtid både i den gamla talviska tron och för de Ljustrogna nykomlingarna i landet. I Talvala anses midsommarnätterna förtrollade, och gränsen mellan de levandes och de dödas länder är som svagast vid solstånden. Ett talviskt uttryck för sommarsolståndet, då solen vänder och ljus går mot mörker, är just "Tuonelas port", porten till de dödas land.

Kanske går ljus mot mörker även på andra plan. Det ser i vilket fall ut som om Naaribygden kommer att få fler besökare än vanligt den här midsommaren. En manstark Furstlig expedition är på väg ända från Klippeport, officiellt med uppgift att inspektera gränsförsvaret och dess beredskap men tydligen med flera uppdrag att utföra i trakten. Somliga rykten gör gällande att de tänker undersöka de gamla gravkumlen, andra att de redan upptäckt något som kan skänka Fursten seger i kriget.

Hur det än må vara med den saken kommer de Furstligas ankomst inte att passera obemärkt i bygden. Invånarna kommer säkerligen att bli indragna i deras förehavanden, och deras blotta närvaro kommer att rubba jämvikten och vända på många stenar och röra upp mycket som legat dolt till ytan. Kanske kan hövdingen utnyttja Furstens stöd för att befästa sin makt, kanske kommer den nu att rubbas för gott. Fursten har än så länge varit en mild och avlägsen härskare för folket i Naari – kommer det att förbli så?

De Furstliga märks kanske mest, men många andra kommer att besöka bygden kring midsommardagarna. Bönder och andra från grannbygderna är här i tingsärenden och kommer också att dras in när lokalpolitiken korsas med omvärlden; andra är här för att handla eller med andra, mer ljusskygga ärenden. Alliansen, Furstens fiender, har också fått upp ögonen för vad som döljer sig i de här trakterna, och det är nog inte otroligt att de också har utsända i området.

Det är också mycket som rör sig i det fördolda. De döda tycks inte vila säkert, något som kanske eller kanske inte har att göra med de Furstligas ärende till de gamla gravarna. Och det rör sig andra onda ting i mörkret och skuggorna. Någonting är på färde...

Kort om det Furstliga Talvala

Södra och västra Talvala, land som i forna dagar ibland formellt räknats som lydande under Gedanien men som för det mest fått sköta sig själva, ligger sedan några år under Furstens välde. Hans styre här har dock inte varit på långa vägar lika hårt som på fastlandet i Thule, och på lokal nivå har inte livet förändrats så mycket. De Furstliga har lagt en del nya bördor på folket men också erbjudit beskydd och annat i gengäld - förhållandet mellan dem och de bofasta är i allmänhet ganska neutralt, även om det naturligtvis varierar mycket.

Talvala är ett ganska fattigt och outvecklat land som dominerats av ett stam- och ättesamhälle under lokala bygdehövdingar. Kulturellt påminner det en del om Finland under tidig medeltid.

Läs vidare: Roller på Tuonelas port