|
|
 |
 |
 |
Det här är en översikt över mer eller mindre kända roller från olika delar av kungariket Arosia. I den mån de finns med på foton från tidigare Live har vi länkat till dessa. En *-markering betyder att rollen inte har spelats eller för närvarande saknar spelare.
|
|
|
|
|
|
Kung av Gedanien sedan 1110. Hävdar att han är ättling i rätt nedstigande led till Imrar den Gode. Krigets inledande katastrofer hotade att försänka honom i passivitet och grubblerier, men efter händelserna vid Vitehög tycks han ha återfått en del av sina krafter. Imrar deltog vid krigsrådet i Vitehög och har därefter återvänt till Geda för att samla och leda stadens och rikets försvar, vilket han koncentrerat sig på sedan dess - han har bara lämnat staden för mycket korta perioder.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Prinsessan, äldsta dotter till kung Imrar IX av Gedanien, var som bekant väl känd för visdom och duglighet bortom sina unga år redan innan kriget började. Sedan dess har hon varit engagerad i ledandet av Gedas försvar och försörjning, men hon har också genomfört en del diplomatiska resor för sin fars och rikets räkning - bl a vid rådsmötet i Sunnanslätt sensommaren 1140.
 |
 |
Prinsessan Ilda är kungens yngsta dotter, tvillingsyster till prins Imrar – förutom kronprinsessan de enda av kungabarnen som överlevt. Prinsessan har tillbringat större delen av sitt liv vid Imrarsborg och har nog suttit ganska fast där det senaste året.
 |
Prins Imrar är kungens ende son, tvillingbror till prinsessan Ilda – förutom kronprinsessan de enda av kungabarnen som överlevt. Prinsen har tillbringat större delen av sitt liv vid Imrarsborg och har nog suttit ganska fast där det senaste året.
 |
 |
 |
Prinsessan Elena har vistats vid hovet i omgångar sedan sin moders död 1134, och på heltid sedan fadern, kung Imrars yngre bror Arald, omkom i samband med inledande aggressioner från furstliga styrkor i norra Gedanien; 1138.
Större delen av sin uppväxt har prinsessan Elena tillbringat på Araldsvret, prinsens gods i nordvästra Gedanien. Det ligger nu för fäfot efter den Furstliga invasionen, om inte margholiska legohjon har satts att bruka marken, något som för stunden är okänt. Kung Imrar har emellertid tillerkänt Elena arvsrätten till ägorna, och nu återstår på den punkten bara att avvakta krigsutgången.
 |
 |
 |
 |
Gedaniens riksmarsk sedan strax före krigsutbrottet. Redan långt innan dess var han nära knuten till kungahuset och dess tjänst – han ärvde inte sin förläning, Tuna slott med omnejd (i sydöstra Gedanien inte långt från Draakhem) förrän förra året. Han är drygt 40 år och änkling; levande släktingar är dottern Lova, brorsönerna Sander och Tryggve Magnusson samt brodern Ubertus. Efter nederlaget vid Månhella har han tillsammans med kung Imrar omorganiserat det kvarvarande rikets försvar, uppbyggt kring det starkt befästa Geda och de omgivande befästningar som ännu återstår. Han har huvudsakligen hållit sig i kungens närhet i huvudstaden men också lett flera utfall och mindre expeditioner mot de Furstliga styrkorna. Under 1141 spelade han också en framträdande roll i den framgångsrika belägringen av Draakhem. Marsken har börjat visa sig som en begåvad strateg som inte står främmande för okonventionella metoder.
 |
 |
Herr Arald var kommendant på borgen Vidmarkshus med tillhörande förläning tills den erövrades av de Furstliga 1139. Aralds bröder Fredrik och Ivar stupade vid erövringen; hans hustru Elin och döttrarna Birgitta och Vendela tillfångatogs av de Furstliga och utnyttjades av dessa för att utpressa honom till spioneri mot kungen. Under krigsrådet vid Vitehög erkände Arald historien och hans Furstliga kontakt avslöjades. Herr Arald har förblivit vid kungens sida. Vårvintern 1141 utnämndes han till riksdrots, alltså rikets högste rättsvårdare.
 |
Son till den fattige hirdriddaren Albrekt Eriksson Gyllensol. Gjorde sin hirdtjänst 1137-38 och träffade därvid greve Vilhelm Draakwinge. De kom väl överens och delade samma visioner om att återupprätta Gedaniens forna storhet. Lupus deltog vid grevens sida i slaget vid Månhella och därefter i kungens följe vid krigsrådet i Vitehög 1139.
 |
Riddar Lupus Gyllenhöks väpnare. F.s far var lågfrälseman men förlorade sitt frälse då han pga skador och ekonomiska svårigheter inte kunde fullgöra rusttjänsten. Följde med riddar Lupus i kungens följe till krigsrådet i Vitehög 1139.
 |
 |
 |
En av kungens betrodda riddare och nu också en medlem av riksmarskens "stab". Brigitta är i trettioårsåldern och tillhör en ganska fattig lågfrälseätt i sydöstra Gedanien (sondotter till fru Vendela Korp); hon har fått riddarslaget efter lång och trogen hirdtjänst. Under kriget har hon deltagit i flera expeditioner, bl a återerövringen av kransfästet Granehus utanför Geda strax före Väktarnatten 1140, och är hövitsman för det Kungliga Rännebanéret (en spaningsstyrka av lätt rustade ryttare). Hon är mer av en yrkessoldat än ett hovlejon.
 |
 |
Jungfru Marianna tillhör en lågfrälseätt med ägor i både Gedanien och Sunnanslätt - de gedanska markerna har till största delen ockuperats. Efter att hennes äldre bror stupade vid Månhella började hon sin hirdtjänst vid Imrarsborg. Sedan hösten 1140 är hon riddar Brigitta Korps väpnare.
 |
Son till Alde Hrafn, en av hövdingarna för de nifelska vikingar som kom till Alliansens hjälp under 1141. Fadern ville att han skulle sättas i lära hos någon av alliansens riddare för att få lära sig de nyare sederna, och då han är avlägset släkt med ätten Korp kom Vikar att bli småsven under riddar Brigitta Korp, för att så småningom läras upp som väpnare.
 |
 |
 |
Tredje barn och andre son till friherre Ulrik Natteld. Han sändes strax före krigsutbrottet till Imrarsborg för att göra hirdtjänst och har förblivit i kungens följe sedan dess, bl a vid krigsrådet i Vitehög. Då hans far och äldre syskon tros vara döda (stamfästet Uriksborg har tagits av de Furstliga) är han egentligen arvtagare till friherretiteln, men då förläningen är ockuperad har han ännu inte tilldelats den. Alrik ingick i delegationen till rådsmötet i Sunnanslätt 1140, under vilket han fick riddarslaget.
 |
Tjänare till riddar Alrik. Han har följt med denne till Månhella och krigsrådet i Vitehög och förblivit vid hans sida.
 |
 |
Riddar Gabriel är något av en omvänd anhängare av frälsehirden. Han har tidigare tjänstgjort endast så mycket som har krävts av honom, och det motvilligt. Han har varit något av en rumlare, men har på senare tid skärpt till sig. Många lägger tacken för det helt på hans relativt nyblivna hustru, Agnes Eriksdotter Ek. Sedan krigsutbrottet har han dock tjänstgjort frivilligt en hel del, och han gör heller ingen direkt hemlighet av tanken bakom denna svängning: "Fursten måste gå genom Geda för att komma hem till mig, så jag stoppar honom här!" Herr Gabriel deltog i riddar Brigittas stormning av Granehus och klarade sig utan värre skador.
 |
 |
Riddare i hirdtjänst, huvudman för lågfrälseätten Kärve. Riddar Emund stred vid Månhella i kungens livvakt och i stormningen av Granehus strax före Väktarnatt 1140. I den sistnämnda striden sårades han svårt men återhämtade sig och anförde ett av de gedanska banéren i expeditionsstyrkan till Sunnanslätt sommaren 1141.
 |
 |
Väpnare i hirdtjänst, diplomat och underrättelsetjänare. Hon har utfört flera mer eller mindre hemliga uppdrag för kungens och marskens räkning. Mest intressant i sammanhanget är kanske att hon ledde den diplomatiska beskickningen till Drakfåglarna, den margholiska motståndsrörelsen, i vintras, och alltså har både viss geografisk kännedom och kontakter i det inre av Margholien. Hon lär också på senare tid ha samarbetat med Nyckelns Väktare.
 |
 |
Äldste son till friherren och riksrådet Eirik Bosson Grip. Fadern stupade vid Månhella, och V. tog hans plats i kungens följe till krigsrådet vid Vitehög. Då hans far och äldre syskon tros döda är han egentligen arvtagare till friherretiteln, men då förläningen är ockuperad har han ännu inte tilldelats den.
 |
|
Andre son till friherren och riksrådet Eirik Bosson Grip (stupad vid Månhella) och ägnad för en kyrklig karriär. Fadern stupade vid Månhella och förläningen är ockuperad. Vidar befann sig vid tillfället vid anselmitklostret i Skiöldenäs för att studera. Han mötte där upp med kungens följe och deltog i krigsrådet vid Vitehög.
 |
 |
Yngste och ende överlevande son till herr Torvald Pedersson Oxenstjärna. Tjänade i kung Imrar IX:s hird sedan 1136 och räknade med att bli kvar där då arvsutsikterna var små. Faderns gods intogs av de Furstliga och de två äldre bröderna Grim och Sverker stupade vid Månhella. Fastän Jarl nu i princip är ättens huvudman har han förblivit hirdsven då ägorna är ockuperade. Som sådan var han med till krigsrådet vid Vitehög.
 |
 |
Kung Imrars hovmästarinna på Imrarsborg. Hon tillhör en välbärgad lågfrälseätt vars medlemmar ofta varit i kunglig tjänst. Hon är gift med herr Valmund Kettilsson Björnram.
Prins Imrars guvernant.
Överrotmästare Kåra Sigynsdotter
 |
 |
En av överrotmästarna för gårdshirden på Imrarsborg sedan många år. Hon är född och uppvuxen i Geda; modern var bryggerska, fadern okänd. Civilstånd okänt för de flesta. Sedan krigsutbrottet har hon och de andra gårdshirdsveteranerna också sysselsatts en del med att träna de nyvärvade flyktingsoldaterna och stadens milis. För det mesta är hon rätt jovialisk och trevlig, men dricker periodvis för mycket och är då svår att ha att göra med. Trots dryckesproblemen är hon duglig och har aldrig misskött sitt arbete.
Överrotmästare Ulf Vargklo
 |
En mer nybliven överrotmästare, som befordrades i samband med segerfesten i Draakhem hösten 1141.
Rotmästare Rikissa Emmingsdotter
Fotsoldat i kung Imrar IX:s gårdshird. Befordrades till rotmästare i samband med segerfesten i Draakhem hösten 1141.
Fotsoldat i kung Imrar IX:s gårdshird. Han var med i kungens följe vid krigsrådet i Vitehög 1139.
 |
Bågskytt i kung Imrar IX:s gårdshird. Hon följde som hirdsoldat med kungen till krigsrådet i Vitehög.
 |
 |
 |
Son till en fattig smed i västra Gedanien; föräldrarna var landbor under herr Torvald Oxenstjärna till Oxengård, vars ägor ockuperats av de Furstliga. E. stred i den gedanska bondehären vid Månhella; under reträtten räddade han livet på riddar Emund Ansson Kärve och rekommenderades av denne till en plats i kung Imrars decimerade gårdshird. E. följde som hirdman med kungen till krigsrådet i Vitehög.
Från våren 1141 har han deltagit på flera spaningsuppdrag i det ockuperade Gedanien. I augusti spionerade han och Arald Magnusson på de Furstligas utpostbygge i Råbro socken, och samma vinter återvände han dit för att försöka engagera sockenborna för att hjälpa till med sabotage mot de nya Furstliga transportlederna. Väktarnatten 1141 greps han dock av Furstliga soldater och fördes till Svartstenstornet, där han ännu tros vara fånge.
Gere Törstig
 |
 |
Gere tjänade först i en av de hopar som sedan krigsutbrottet värvats bland de många hemlösa och krigsflyktingar som flockats till Geda – själv verkar han dock ha haft en flerårig "karriär" som äventyrare och lösdrivare bakom sig redan före kriget. Som tillnamnet antyder är han glad i starka drycker – så starka man nu kan få dem i det ölransonerade Geda – och han är rätt skrytsam och en aning stökig av sig. Efter fälttåget sommaren 1141 "befordrades" han till en tjänst i kung Imrars gårdshird.
 |
Erika Stigsdotter
Erika tjänade i många år i greve Hakon Stenbocks hird. När kriget bröt ut, Tornholm erövrades och Stenbockarna utplånade sig befann hon sig i Geda och anslöt sig till kung Imrars följe. När det blev klart att huset Stenbock inte fanns längre togs hon upp i kungens gårdshird. Hon började bli till åren, men när kungen ville ge henne pension år 1141 åtog hon sig i stället att bli spion i det ockuperade Gedanien och Furstendömet, under täckmantel som gårdfarihandlerska. Oturligt nog lyckades hon senare bli gripen för lösdriveri och hamnade så småningom som träl på fästet Grapahus i djupet av Furstendömet, där fiendens stora rådslag inför 1142 råkade hållas. Efter rådsmötet rymde Erika från Grapahus, men hennes vidare öden är okända.
 |
Kung Imrars handtjänare och munskänk.
Deltagit på: Segerbankett för Draakhem (Minilajvhelg 2002)
Kökspiga på Imrarsborg. Ingick sommaren 1139 i kung Imrar IX:s av Gedanien följe till krigsrådet i Vitehög.
 |
Kökspiga på Imrarsborg; syster till Saina Björnsdotter. Ingick sommaren 1139 i kung Imrar IX:s av Gedanien följe till krigsrådet i Vitehög (där hon f ö förhäxades av en Furstlig svartkonstnär och var en hårsmån från att på dennes befallning dräpa kungen).
 |
Kökspiga på Imrarsborg; syster till Lynda Björnsdotter. Ingick sommaren 1139 i kung Imrar IX:s av Gedanien följe till krigsrådet i Vitehög.
 |
Kökspiga på slottet Imrarsborg sedan barndomen; även modern Sigrid var piga på slottet. Tuva var med i kungens följe till krigsrådet i Vitehög 1139.
 |
Denna kökspiga har anställts bland de vandrande flyktingarna från kriget i norr. Hon har tjänat förr, och gör i allmänhet ett bra jobb, även om hon till en början var ovan vid de speciella krav som arbetet på det kungliga slottet ställer.
 |
 |
 |
Gedaniens kyrkliga överhuvud, föreståndare för Ljusets Tempel i Geda och riksrådets förste medlem. Olaus är en jämförelsevis världsligt sinnad prästman och engagerar sig livligt i rikets affärer. Hans administrativa geni har dock också stärkt kyrkans ställning betydligt. Dock har han mer än en gång kommit på kant med medlemmar av den militanta S:t Ahriksorden – själv är han ingen fanatiker, snarare en skicklig och fördomsfri politiker. Även om han och kung Imrar inte alltid stått på samma sida i alla frågor är de rätt goda vänner, och för närvarande är kyrkan i Gedanien helt allierad med kronan.
Olaus’ ärkepatriarkat omfattar Gedanien och Nordanlanden (i praktiken Norrhamn). Därtill är han överordnad patriarkerna i Arosia (Arosia och Högmark), Spegelhamn (Sunnanslätt), Tallvide (Gotmar och Vildlandet) och Rimsgårda (Gautrike). Olaus håller även borgen Almarsund vid Almarsjöns mynning nära Geda med kringliggande område som län. Han har band till flera av de främsta ätterna i riket; han tillhör på fädernet ätten Silfverspenne (han är f ö farbror till den framlidna grevinna Elin) och på mödernet ätten Örnkloo (kusin till friherre Akvin).
 |
Gedansk präst, yngre syster till herr Valmund Kettilsson Björnram. Placerades redan 12-årig i Månhella kloster, där hon så småningom prästvigdes. Sändes senare till Stora Templet i Geda och fick en kaplantjänst vid Imrarsborg. Hon ingick i herr Ubertus Silvertunas följe till mötet i Strand 1137.
 |
En tiggarbroder av anselmitorden med ganska blandat rykte. Bland fattigt folk är han känd och omtyckt, då han ofta hjälpt de som har det svårt och aldrig skyggar för att ge ett handtag när det behövs. På somliga håll anses han dock vara lite av en skojare - det går många historier om hur han lurat rikt folk på pengar eller annat för de fattigas räkning. På senare tid har han setts i sällskap med Nyckelns Väktare och bistått dem på olika sätt.
 |
 |
Den ene av Gedas två borgmästare sedan 1130, en av stadens rikaste köpmän.
 |
En av Gedas två borgmästare sedan 1136. Hon är ambitiös och anses betydligt mer radikal och nytänkande än den försiktige och konservative Albrekt Unge.
Mäster Vilhelm Bryggare
 |
Mäster Vilhelm är ålderman i S:t Ahriks gille sedan flera år, andre skråmästare i stadens bryggarskrå och, inte minst i sina egna ögon, en betydande samhällets stöttepelare. Han är en framgångsrik och ganska hårdhänt – men hederlig – affärsman; den enda framgång som egentligen undgått honom hittills är en plats i rådet. Väktarnatten 1140 förärades gillet äran att besökas av kung Imrar med följe, varvid mäster Vilhelm stod som värd - det blev en rätt dramatisk tillställning.
Alfrida Hansdotter
 |
Alfrida Hansdotter är mäster Vilhelms andra hustru; hans första fru dog för rätt många år sedan. Alfrida är känd som en strävsam och ordentlig kvinna, om än lite nervös och överspänd av sig. Vid sidan om arbetet med familjebryggeriet driver hon periodvis en liten krog. Hon kommer att agera husmor under Väktarnattskalaset.
Solvei och Liv Vilhelmsdotter
 |
 |
Solvei och Liv är mäster Vilhelms döttrar i ett tidigare gifte. De har ryckts in för att hjälpa fadern och styvmodern att ordna Väktarnattskalaset – de kommer att hjälpa till i köket och med serveringen under gillet. Bryggardöttrarna håller alltid ihop och är rätt framåt och sällskapliga – de är dock också en aning bortskämda, och de drar inte jämnt med styvmodern.
Ulrika Kartritare
 |
Ulrika är kartritargesäll och hoppas bli mästare inom inte alltför många år. Hon är dock ganska hårt pressad av allt ansvar som hopat sig - hennes far, mäster Nils kartritare, är för gammal och skröplig så hon och maken har fått ta över rörelsen. Hon har blivit rätt gnatig och snål ibland men kan konsten att koka soppa på en spik, så det har ordnat sig för det mesta - och familjen hade det rätt gott ställt till att börja med, även om det blivit magrare nu.
Förutom maken och äldste sonen (se nedan) består hennes familj av dottern, Imri, 8 år och jämt glad, sonen Björn, 5 år, och lilla ömtåliga Saga, 2 år. Hennes två äldre småsystrar har stupat i strid, den ena i sällskap med hennes bror vid Månhella och den andra i en misslyckad räd mot en av Furstens mattransporter i oktober. Hennes yngre syster Agnes är "lite bakom" men väldigt snäll. Hon har hand om de yngre barnen, och hon är väldigt ansvarskännande trots sitt klena förstånd.
Ulrikas morbror är skeppare och har varit en av dem som skeppat in förnödenheter från Sunnanslätt. Hon är själv en av dem som yttrat sig mer positivt om de Fria Skepparnas överenskommelse med Gedanien.
 |
Iriker Kartritare
Ulrikas make, även han kartritargesäll, är en skrivarson från Draakhem. Hans familj lever fortfarande kvar där, och inte mycket har hörts från dem sedan de Furstliga ockuperade staden.
 |
Olnar Irikersson
Parets äldste son Olnar var med vid Väktarnattskalaset. Han är tio år och en rätt välartad gosse, såvitt man kunnat se hittills.
Erland Linde*
Den av S:t Ahriks gilles medlemmar som nog har den mest betydande ställningen i staden i stort – till mäster Bryggares förtret – är dess nyaste medlem, den unge köpmannen och nyblivne rådmannen Erland Linde. Sedan han för några år sedan ärvde sin fars då måttligt betydelsefulla affärsrörelse har han gjort mycket goda affärer – särskilt under de goda åren mellan Strandsfördraget och krigsutbrottet – och blev till mångas förvåning, trots sin relativa ungdom, invald i stadens råd häromåret. I höstas köpte han ett hus vid Norrtorget och blev kort därpå medlem i S:t Ahriks gille. Mäster Erland gifte sig förra året med den några år äldre lågfrälsekvinnan Katarina Tyrsdotter Enhörning, och det ryktas att han utnyttjat hustruns kontakter vid hovet för att få till stånd fördelaktiga överenskommelser med detta.
Erland kom dock olyckligtvis att missa Väktarnattskalaset då Gillet besöktes av kungens följe. Hans plikter i vakthållningen – han är tillförordnad rotmästare för det lokala borgarvärnet – krävde att han tillbringade hela dagen på en längre patrull med den ordinarie statsvakten.
 |
Katarina Tyrsdotter
Erlands hustru är som sagt av frälsebörd (hon är syster till Vendela Tyrsdotter Enhörning) men ägde själv mycket lite – familjen är inte särskilt rik och hon har flera äldre syskon – och även om hon "gift ned" sig har hon funnit sig rätt väl tillrätta som borgarfru. Det enda problemet är hennes rätt svaga nerver – hon har en tendens att jaga upp sig våldsamt även över småsaker, och nu är hon mycket orolig över makens "försvinnande".
Mäster Edla Stallare
 |
Den unga änkan Edla har sedan sin makes frånfälle framgångsrikt förenat två besläktade affärsrörelser. För det första förestår hon sedan länge ett stall – säljer, hyr ut och sköter om hästar. För det andra har hon tagit över sin döde makes åkeri; alltså en sorts "transportfirma" som framför allt sköter tyngre transporter med kärra. Både stallet och åkeriet ligger nära norra stadsporten.
Mäster Edla är en begåvad affärskvinna och på väg att bli rätt välbärgad, vad det ser ut som; även om hon behållit rätt enkla vanor. På senaste tiden har hon sysslat en del med välgörenhet och bland annat hjälpt till att driva ett soppkök för de fattiga i kvarteren kring norrporten.
Mäster Andreas Bardskär
 |
Mäster Andreas är en medelålders, ensamstående bardskär; alltså den sorts läkare som sysslar med praktiska operationer och vård. I yngre år var han dessutom apotekare, vilket gett honom en mycket användbar kombinerad erfarenhat. Han har haft en praktik i närheten av Norrtorget i många år och sysslar mest med att behandla mindre sår och skador samt koka ihop dekokter och omslag till hjälp för läkning. Egentliga sjukdomar kan han däremot inte mycket om. Sedan kriget började har han, liksom andra användbara specialister, ibland tillfälligt ryckts in i kunglig tjänst. Han var t ex med som fältskär i kungens armé vid Månhella och kan ha fått hjälpa till vid senare strider också. Dessutom sägs han ha ett par "stamkunder" vid hovet.
Mäster Andreas anses allmänt som lite egensinnig och excentrisk, om än inte direkt tokig. Han är ganska lågmäld och lite blyg, intelligent och beläst men tankspridd och lever lite i sin egen värld. Han är inte så sällskaplig men brukar plikttroget medverka vid S:t Ahriks gilles sammankomster och arrangemang.
Fader Ericus*
S:t Ahriks kapell förestås och bekostas som sagt av gillet, som också avlönar den tjänstgörande kaplanen, fader Ericus. Denne är en före detta tiggarmunk med enkla vanor och små anspråk – vilket är lika så gott, för någon fet tjänst är det inte fråga om. Hans lärdom och beläsenhet är det dock inget fel på, och han är lite av en specialist på helgonlegender – inte minst just berättelserna om St Ahrik själv.
Arald Magnusson
 |
En värvad "flyktingsoldat", ursprungligen från byn Håva i den numera ockuperade Råbro socken. Hans familj dödades och byn förstördes under de Furstligas invasion av Gedanien, och i likhet med många andra i samma sits flydde han till Geda och tog tjänst i kungens här. Under sommaren 1141 skickades han på flera spaningsuppdrag i norra Gedanien, bl a till sina gamla hemtrakter tillsammans med hirdmannen Eirik Olafsson för att spionera på de Furstligas utpostbyggen i Råbro. Arald är numera en rätt cynisk och hänsynslös person som märkts svårt av sina upplevelser.
 |
En kringströvande bard med okänt ursprung - men tydligen gedanskfödd - som besökt Geda och Imrarsborg många gånger det senaste årtiondet. Han är alltid välkommen på slottet; tydligen är han bekant med kung Imrar sedan någon händelse för länge sedan. I övrigt vet man ganska lite om honom och hans bakgrund, mer än att han – som tillnamnet antyder – rest runt på många ställen i Terra Cognita och att han tydligen är ganska boklärd. Somliga tycker nog att han är rätt skum och misstänker honom för att vara någon slags skurk.
När Halfdan nu senast dök upp i Geda, hösten 1140, hade han dessförinnan inte hörts av på två år. Det visade sig att han bland annat vistats i Högmark under den stora oredan där, och under en bankett på slottet i december underhöll han gästerna med en ballad om kung Sigtryggs seger över usurpatorn Hammar och dennes Furstliga hantlangare. Han närvarade också på Väktarnattsfesten hos S:t Ahriks gille, men lär sedan dess ha lämnat Geda på nytt.
 |
Esmeralda
En något bedagad sångerska och dansledare, som Kung Imrar ärvt av sin far. Ursprungligen från Merovia, men det är så länge sen att hon nästan glömt det. I sin ungdom var hon mycket firad och lånades ut till hovet i Sunnanslätt, som en komplimang. Hon uppträdde bland annat vid banketten på Imrarsborg i december 1140 med sång och balladdans.
 |
 |
Gedansk skeppare; tidigare främst engagerad i handelstransporter till och från Draakhem. Efter krigsutbrottet och Draakhems ockupation har Mojna ställt sina skepp i kungens tjänst och utfört flera sjöuppdrag. Hon ingick i den gedanska delegationen till Sunnanslätt vid rådsmötet på Hällbro sensommaren 1140.
 |
Gedanskfödd magiker och drömtydare med föga känt förflutet. Midrik dök oväntat upp i Gedanien strax före slaget vid Månhella 1139 och uppgav sig ha vistats i Furstendömet och där snappat upp viktig information. Trots djup misstänksamhet fick besvärjaren följa med kungens följe till krigsrådet i Vitehög, där han spelade en viss roll i lösandet av de magiska problem man ställdes inför. Efter krigsrådets slut begav han sig västerut för att fortsätta sina efterforskningar på egen hand, och hans vidare förehavanden är för närvarande okända.
Deltagit på: Mardrömstimmen, Thule i brand
 |
Sigrid
Piga och legohjon från Geda. Hon är dotter till ett par fattiga torpare utanför staden och sliter på så gott det går för att hjälpa familjen att hanka sig fram. S:t Ahriks gille hyrde in henne som hjälp i köket till Väktarnattskalaset 1140.
 |
Piga och legohjon från Geda, god vän till Sigrid. S:t Ahriks gille hyrde in henne som hjälp i köket till Väktarnattskalaset 1140.
Mickel Speta
Legodräng från Geda, ökänd som en hopplös drummel. Mäster Vilhelm Bryggare har trots hans omvittnade oduglighet anlitat honom flera gånger, med hänvisning till att han åtminstone är billig i drift. Det ryktas dock också att bryggaren har någon gammal skuld till Mickels gamla mor.
 |
Erkki Benröte
Ett av Gedas original: en gammal sjöman från Örike eller Österlandet (ingen verkar veta riktigt, knappt ens han själv) som tack vare ett fördärvat ben inte kunnat fortsätta i sitt yrke. Han är lyckligtvis synsk och har kunnat klara sig hyfsat i många år som spåman - han anser själv att han absolut inte är någon tiggare, även om gränsen nog kan vara fin.
 |
Liv Persdotter
En flykting från Månhella, som sökte husrum hos S:t Ahriks gille på Väktarnatten 1140 och kunde berätta de mest hårresande historier om vad som skett kring hennes gamla hem sedan de Furstligas ankomst.
 |
 |
Tillträdde nyligen sitt län då han blev myndig; dessförinnan hade hans farbror Erik och tidigare modern Eufemia agerat förmyndare. Vilhelm har stora ambitioner att återupprätta ättens och Gedaniens forna storhet; vid krigsrådet i Vitehög talade han t o m för återupprättandet av det forna riket Nordanslätt. Genom Erik Draakwinges förräderi förlorade han kontrollen över slottet och förblev i kunglig hirdtjänst. Efter att Draakhem återerövrats sommaren 1141 har greve Vilhelm tills vidare insatts som kunglig ståthållare över staden.
 |
 |
Yngre syster till greve Vilhelm Aronsson Draakwinge. Var trolovad med riddar Simon Hiorth fram till dennes död vid Månhella. Jungfru Eleonora befann sig vid tillfället som gäst vid kung Sigtryggs av Högmark hov, dit hennes farbror Erik sänt henne vid krigsutbrottet. Hon följde med kungens följe till krigsrådet i Vitehög. Det var tal om att få henne trolovad med kung Sigtrygg, men därav blev intet.
 |
Sonson till den ännu levande lågfrälsemannen Nils Gyllenteg. Tillbringade åren 1134-38 i Arantis med fadern, där han enligt somliga rykten drogs in i Eroskätteriet. Vid faderns död tidigt 1139 återvände han till Thule, mötte på vägen greve Vilhelm Draakwinge (de var bekanta sedan barndomen) och trädde i dennes tjänst. Var med vid krigsrådet i Vitehög 1139 och har följt greven åter till Draakhem.
 |
 |
Farbror och tidigare förmyndare till greve Vilhelm Aronsson Draakwinge. Erik ingick i sin brorsons följe vid krigsrådet i Vitehög, men kort därefter - eller redan tidigare? - gick han över på Furstens sida. Sensommaren 1139 tog han med list och svek befälet över Draakhems slott och ställde det till Furstendömets förfogande. De Furstliga höll honom kvar på slottet till slutet och överlämnade honom till gedanierna då de kapitulerade. Herr Erik dömdes till döden för högförräderi och avrättades i Geda strax efter midsommar 1141.
 |
 |
En framstående borgare i Draakhem. Familjen Brinke har varit ett av de mer välbärgade köpmannahusen i staden; den är fortfarande betydande men har förlorat mycket av sin förmögenhet under ockupationen och belägringen. Hon är änka sedan maken dog under belägringen.
Deltagit på: Segerbankett för Draakhem (Minilajvhelg 2002)
Övertjänare hos mäster Anna Brinke.
 |
Köksa hos mäster Anna Brinke.
Tjänarinna hos mäster Anna Brinke.
 |
Stalldräng och alltiallo-tjänare hos mäster Anna Brinke.
 |
Tjänare hos mäster Anna Brinke.
En välbärgad guldsmed och rådkvinna i Draakhem, som utsågs till ny borgmästare under den Furstliga ockupationen av staden. Efter att Draakhem kapitulerat överlämnades mäster Rikhild till gedanierna. Vid rannsakningen framkom att hon sedan krigsutbrottet samarbetat med fienden, och hon avrättades för högförräderi i Geda strax efter midsommar 1141.
 |
Väpnare, enda dotter till friherre Peder Silvertuna. Följde på faderns uppmaning med kungens följe till krigsrådet i Vitehög 1139.
 |
Äldste son till riddar Magnus Silvertuna. Följde på farbroderns, friherre Peders, uppmaning med kungens följe till krigsrådet i Vitehög 1139.
 |
|
Son till riddar Magnus Silvertuna. Följde på farbroderns, friherre Peders, uppmaning med kungens följe till krigsrådet i Vitehög 1139.
Sven av vapen i friherre Peder Silvertunas hird. Sebastian tillhör en knapfrälsesläkt från nordvästra Gedanien och tjänade som ung (liksom sin far) hos greve Edvard Silfverspenne. Släktens gårdar och ägor förstördes till stor del 1135 under Friskyttarnas härjningar, och Sebastian fann sig ruinerad och utan släktingar i livet. Han tog därefter tjänst hos friherre Jakob Silvertuna och eskorterade bl a dennes son Ubertus till mötet i Strand sommaren 1137.
Sven av vapen i friherre Peder Silvertunas hird. Karl, en bondson från norra Gedanien, blev tidigt hemlös då hans by ödelades under svartfolkshärjningarna 1126. Han hade turen att träffa på en av friherre Jakob Silvertunas svenner som tog honom med sig; hos herr Jakob tjänade han sedan som stalldräng och senare som knekt, innan han för några år sedan blev sven av vapen. Som sådan följde han med herr Jakobs son Ubertus till förhandlingsmötet i Strand 1137. Efter herr Jakobs död har Karl fortsatt tjäna dennes son Peder.
 |
Herr Akvin är gift med fru Sunniva Törnesdotter Kärve. Hans borg, Örnnästet, ligger ganska nära Geda. Ätten har traditionellt ägnat sig åt hästuppfödning. Sedan flera årtionden befinner sig ätten Örnkloo i osämja med ätten Silvertuna. Orsakerna är dunkla men sägs ha sitt ursprung i någon affär mellan herr Akvin och framlidne friherre Jakob Silvertuna.
|
Friherre Akvins hustru tillhör lågfrälseätten Kärve och är faster till dess huvudman, riddar Emund Ansson.
 |
Friherre Akvins ende son (den yngre brodern Egil stupade vid Månhella) och arvinge. Sårades strax före Väktarnatten 1140 i en skärmytsling med de Furstliga då de föll in i det fria Gedanien och plundrade Gyllenhöksgods. Han repade sig dock väl och anförde våren 1141 ett av de gedanska banéren i expeditionsstyrkan till Sunnanslätt.
 |
Gedansk lärd man och magiker. Han for som ung till kontinenten för att utbilda sig, återkom 12 år senare och bor nu på en gård några mil sydväst om Geda. Där bedriver han studier i magi, och har tydligen gjort en hel del framsteg. För åtta år sedan reste han till kontinenten för att bevisa något, men brände nästan ner en hel stad. Han lever nu isolerat och träffar inte så många.
Han verkar ha höga tankar om sig själv och sin egen förmåga, men också en smula kort stubin och svårt att tåla kritik. Dessutom har han en petimätermässig noggrannhet med detaljer, samtidigt som han är lite disträ. Han uppträder rakt och utan polityr, men aningen osammanhängande och/eller uttråkat.
Våren 1142 mötte han bröderna Jante och Kåre Torsson, som till slut lyckades övertala honom att ansluta sig till Nyckelns Väktare och ställa sina kunskaper till deras förfogande.
Pilfink
 |
Sven av vapen i riddar Simon Hiorths hird. Anund överlevde sin herre i slaget vid Månhella och ingick i den styrka som sedan höll slottet under grevinna Elin Silfverspenne. När Månhella slott föll var han åter en av de, den här gången få, överlevande. Han lyckades ta sig till Arosia och levererade nyheterna om Månhellas fall till kungarna vid krigsrådet i Vitehög.
 |
Lågfrälsekvinna från sydöstra Gedanien. V. är änka; närmaste arvtagare är sondottern riddar Brigitta Persdotter Korp.
 |
Lågfrälseman av ursprungligen riefenthaalsk börd, nära förtrogen med kung Imrar. Herr Henrik har utfört flera diplomatiska uppdrag för kungens räkning och har t o m periodvis haft plats i riksrådet.
Äldsta dotter till herr Henrik Gyllenborg; har liksom fadern utfört flera diplomatiska uppdrag. Aurora var under en kort period 1134 trolovad med riksföreståndare Theoderik Skiöld av Sunnanslätt, men trolovningen avbröts.
|
|
En lågfrälseman som skapat sig en rätt betydande förmögenhet bl a på privat sjöfart och handel. De inkomsterna har till viss del stannat av i och med kriget, men herr Valmund är fortfarande mycket välbärgad och hans ägor ligger mitt i det fria Gedanien. Han tillbringar rätt stor del av sin tid i Geda, då han nyligen gift om sig med fru Vendela Enhörning, kungens hovmästarinna på Imrarsborg.
Råbro är den socken i Ortuna härad där Utposten utspelades. Ett stort antal roller finns namngivna – då de flesta av dessa är föga kända utanför socknen beskrivs de i ett eget dokument för att inte ta upp för mycket utrymme här.
 |
Ordens vapen: På blått en silverne Ljuspil, allt omgivet av en silverne bård
 |
Riddarbroder Lerker Grip
En gedanskättad riddare av S:t Ahriks Orden som i många år skyddat missioner, undervisat hedningar och bekämpat de rättrognas fiender i Österlandet. Han ingår också i den krets av ordensriddare och –präster som studerat de övernaturliga konsterna så som de brukas av hedningarna så att orden inte skulle stå försvarslös inför deras svartkonster. Tack vare sitt kunnade var han en av de Ahriksriddare som ingick i expeditionen till Månhella vintern 1141, och han följde också med till Världens Ände.
 |
Radij, till ursprunget en fattig riddare från Volska, gjorde sig först ett namn som legoknektsanförare i Österlandet under senare delen av 1120-talet. Denna karriär nådde dock sitt slut vid ett fälttåg han ledde för S:t Ahriks Ordens räkning mot Slagbjörnsorden år 1130, då han förgiftades och var mycket nära döden. Han fördes till Ordens kloster i Månhella för att vårdas, genomgick där en omvändelse och blev något av en religiös mystiker. Han inträdde i Orden och tillbringade flera år i klostret, men fortsatte att bedriva studier av krigskonsten (nu mer teoretiskt). Vid krigsutbrottet 1139 kallade kung Imrar ut honom ur klostret och tog honom i sin tjänst. Vid krigsrådet i Vitehög agerade han hövitsman för följenas samlade väpnade styrkor. Efter krigsrådet begav han sig söderut mot Arantis för att söka utverka den Högste Uttolkarens bifall och stöd till ett heligt krig mot Furstendömet.
 |
Inkeri kommer från en gedanskättad familj i Talvala. Som nyupptagen ordensriddare sändes hon hösten 1140 till Gedanien för att rapportera om läget i Österlandet och framföra hälsningar. Hon anslöt sig 1141 till den skvadron Ahriksriddare under prior Matteus Ormhane som Orden sänt till de allierades hjälp.
 |
Riddarbroder av S:t Ahriks Orden, tillhör en gedansk knapfrälsefamilj. Lämnades vid späd ålder bort till S:t Ahriks Orden för att fostras och tränas där. Riddar Petrus besökte 1137 Strand för Ordens räkning i sällskap med väpnaren Arald Mås.
Tjänande broder av S:t Ahriks Orden. Besökte 1137 Strand för S:t Ahriks Ordens räkning i sällskap med riddar Petrus av Oxe.
 |
 |
Hösten 1141 fick de allianstrogna Fria Skepparna definitivt makten över Örike och ön kunde etableras som en provins under Gedanien. Skepparna valde Sulmari Aarvasti till sin ledare; hon har nu svurit kung Imrar trohet och riddarslagits av honom.
 |
Tanja tillhör en släkt som i generationer utövat sjöröveri, smuggling och kaparverksamhet med Örike som bas. De utgör kärnan i en större, lös sammanslutning av piratband, kända som de Fria Skepparna. Dessa närmade sig alliansen med ett förslag vid rådsmötet i Sunnanslätt 1140.
Resultatet blev att Örike åter etableras som en (på sikt självständig) provins under Gedanien och att de Fria Skepparna träder i alliansens tjänst. Hurdana följderna av detta blir återstår att se.
 |
Ursprungligen handelsman från Thulm, ett av de områden i Österlandet som lyder under Slagbjörnsorden; hans familj utkonkurrerades och ruinerades, varpå han slog sig på sjöröveri. Tiivas kom att dras in i de Fria Skepparna (se Tanja Silvertunga), en piratsammanslutning som opererade från Örike.
Han närvarade vid rådsmötet i Sunnanslätt 1140, där de Fria Skepparna bytte sida till alliansen och ställde sig under Gedaniens beskydd. Tiivas kom därigenom att erbjudas amnesti för tidigare brott; han hade tidigare ett pris på sitt huvud i Spegelhamn.
 |
Almadianskfödd kaparskeppare. Hans föräldrar lär ha varit tyghandlare från någon av Nordenbundsstäderna men också ägnat sig åt sjöröveri vid tillfällen. Efter att ha anslutit sig och sitt skepp till de Fria Skepparna har han blivit en av riddar Sulmaris mer betrodda hövitsmän. Under hösten 1141 har han för Örikes räkning fört förhandlingar med staden Tingsvides på Stora Havsö borgare om överenskommelser för ömsesidig nytta.
|
|
Tredje son till framlidne friherre Jacob Silvertuna, yngre bror till Peder och Magnus Silvertuna.
Skickades 1137 som ledare för den gedanska delegationen till toppmötet i Strand. Placerades därefter som diplomatiskt sändebud i Sunnanslätt. Efter rådsmötet på Hällbro kungsgård hösten 1140 begärde han att få bli Gedaniens sändebud till Örike.
 |
 |
Kusin till friherre Akvin Örnkloo. Ett äldre syskon fick ärva fädernesgodset, så han for till Geda för att skaffa sig utbildning och kontakter vid hovet. Han uppskattade dock inte aktiviteterna vid hovet, utan reste några år senare till Lindbjærg för att studera. Där gjorde han sig bekant med barn till rika ofrälse, och tog anställning som bokhållare för att dryga ut sitt magra underhåll.
I Lindbjærg stannade Egil drygt 3 år. Hemma i Gedanien igen blev han fogde åt kungen, och som sådan snabbt ökänd för sina hårdföra metoder. Trots det redovisade han inte större indrivna skatter än någon annan fogde, och man misstänkte bedrägeri. Men upprepade revisoner visade ingeting. Tills sommaren 1135, då en by i västra Gedanien själva förde räkning på vad som drevs in och jämförde detta med vad Egil noterat i sina böcker. Det visade sig att Egil undanhållit betydande delar av indrivna medel för egen del, och hans dömdes till döden. Han lyckades dock fly ur riket och försvann ur sikte. Men på senare tid har hans namn börjat höras på nytt - han har tydligen gått i Furstens tjänst och nått mycket högt i dennes gunst...
 |
 |
Dragoma är dotter till riddar Ulvar Hakonsson Stenbock, äldste son till greve Hakon Stenbock. Hon var en typisk Stenbock: förtjust i jakt (särskilt på vildsvin), munter och sällskaplig. Dragoma troddes ha dödats tillsammans med resten av ätten Stenbock när Tornholm intogs av de Furstliga i början av kriget, men på sistone har det hörts rykten om att hon överlevt och är fånge i Furstendömet.
 |
 |
Junker Valdemar Edvardsson Skymning
Äldste son till riddar Edvard Skymning av Storås, en lågfrälseman från mellersta Gedanien. Riddar Edvard anklagades 1126 för delaktighet i en sammansvärjning mot kungens liv och hela familjen gick i landsflykt. Junker Valdemar lär sedermera ha gjort karriär i vitt skilda länder som legoknekt och prisjägare. Under 1141 kom han och hans följeslagare, "Hundarna", t o m att återvända till Thule och sälja sina tjänster till Fursten - de tillfångatog den första Drakfågel. Hundarna beslöt kort därpå att byta sida och försökte fly från Furstendömet, men Valdemar har inte synts vidare till - det ryktas att han fallit i de margholiska motståndskämparnas händer. Hans vidare öden är okända.
 |
Grim Hårdnacke (D?)
En av Valdemar Skymnings följeslagare (se ovan), en hårdhudad kämpe född och uppvuxen i Geda. Han lär ha fångats in av de Furstliga under flykten från Margholien och med all sannolikhet avrättats.
 |
Ulf "Vemod" Lomme
En annan av Valdemar Skymnings följeslagare (se ovan), även han född i Gedanien, och den ende av Hundarna som lyckats fly ur Furstendömet. Han dök under vintern 1142 upp i Geda och levererade en lång räcka anmärkningsvärda underrättelser från Furstendömet till kung Imrars folk.
"Missan"
 |
Ett tjänstehjon som mäster Bryggare på S:t Ahriks gille i Geda mer eller mindre bokstavligen räddade ur rännstenen. Hon hade i själva verket flytt från Månhella efter upplevelser som fick henne att tappa minnet - och för den delen ett stycke av förståndet också, åtminstone ibland. Hon lystrar bara till det märkliga smeknamnet, som verkar ha något att göra med att hon stundtals får för sig att hon är en katt. I samband med händelserna under S:t Ahriks gille återfick hon en del av minnet - men inte hela förståndet - och kort efter Väktarnatten försvann hon från Geda.
