För invånarna i de Norra Kungarikena är det självklart att de lever i en magisk värld. Hela omvärlden utanför den egna hemsfären regeras av outgrundliga makter som måste blidkas, och i nära nog allt som sker ser man antingen Ljusets eller Mörkrets makters hand.
Med fantasy-mått mätt är emellertid den Kända Världen till allra största delen en ganska "jordnära" värld. Förvisso existerar såväl magi som andra övernaturliga fenomen, men vi har ansträngt oss att låta magin förbli något ovanligt och mystiskt.
För att belysa vad detta helt konkret innebär följer en kort förklaring av hur olika "magiska" övernaturliga element är kända i världen och vilka funktioner de fyller.
Nordbornas folkliga föreställningar är inspirerade av och påminner i mångt och mycket om traditionell skandinavisk folktro. Framför allt tror man på och fruktar många olika naturväsen, trollkunniga och de dödas andar. En genomgång av olika väsen finns i Bestiariet. I viss mån kvarlever också tron på somliga urgamla krafter:
Ödet. De hedniska fäderna trodde att vars och ens öde var förutbestämt. Detta är osant, lär prästerna, men tanken lever kvar. Särskilt är det många som tror att varje människas livstid redan är utmätt.
Gudakungarna. De gudar som tillbads av våra hedniska fäder var, enligt de lärde, bara människor från början och definitivt inte några gudar. Likväl lever minnet av de fruktade gudakungarna kvar och det händer att deras namn används i trollformler. Någon levande kult av dem finns emellertid inte kvar.
Man kan i allmänhet skydda sig mot det övernaturliga genom heliga symboler och böner.
Mirakel är manifestationer av den Förstes vilja på jorden. I de heliga böckerna omnämns många sådana händelser, men numera har mirakel blivit sällsynta och, av allt att döma, mer subtila och svårbestämbara. Det är knappast någon som förnekar att mirakel kan inträffa, men det är knappast heller någon som helt säkert kan säga sig ha bevittnat något. Den sorts mirakel som inträffade under det Stora Mörkret tycks tillhöra det förflutna (även om en del ting av liknande ordning till synes inträffade under det Lilla Mörkret). Mirakel är inget man räknar med i vardagen.
Magi är en svepande, samlande beteckning på en mängd olika ting, som dock har det gemensamt att de går ut på att försöka manipulera och kontrollera det övernaturliga. I alla länder och bland alla folk finns det individer som ägnar sig åt detta. De allra flesta utövare av "magi" är emellertid amatörer, taskspelare och ofta rena bedragare; det kan också röra sig om förvarande av läkedomstraditioner, uppblandade med en stor mängd pseudomystiskt nonsens. I snart sagt varje by finns en "klok gumma", och i städer och på marknader behöver man inte gå långt för att träffa på spåmän, hypnotisörer, örtläkare eller försäljare av "magiska" amuletter.
Utövare av verklig magi, sådana som hanterar genuina krafter, är betydligt sällsyntare. Dels är den medfödda begåvning som krävs ovanlig i sig, dels är trollkarlar och kvinnor fruktade och ofta isolerade från samhället. Utövande av magi är inte i sig ett brott på de flesta ställen, men svartkonst är överallt strängt förbjudet och för många är det inte stor skillnad. Om en magiker är tillräckligt mäktig på egen hand – och det är det mycket få som är – kan han sätta sig i respekt och skapa sig en egen position gentemot omvärlden. Annars måste han verka i det fördolda, skaffa sig en mäktig beskyddare eller övertyga sin omgivning om sin goda vilja. De flesta magiker utövar ett annat, mer "respektabelt" (och inkomstbringande) yrke vid sidan om.
Det existerar inga institutionaliserade magiskolor i den Kända Världen; undervisning i magi sker privat och inte sällan i lönndom. (Ivriga rykten lär dock att mer omfattande undervisning i trolldom sker i hemlighet på flera av kontinentens universitet.) Såvitt man vet finns heller inga större organiserade sammanslutningar av trollkarlar, och definitivt inga "magikergillen". Skulle världens utövare av magi någonsin bli en enad skara kunde de bli en mycket tung maktfaktor, men ännu har inget sådant varit i närheten av att komma till skott.
Det här innebär att magiker och liknande folk intar en mer undanskymd plats i den Kända Världen alldeles speciellt i de primitiva norra kungarikena än vad som kanske är vanligt i fantasyvärldar. Gemene man tror sig förvisso se magiska krafter i rörelse överallt, men verklig magi är definitivt inte vardagsmat någonstans. Detta gäller också magiska föremål: även om lyckoamuletter och dylika tingestar finns överallt är det extremt sällsynt med föremål som äger entydigt påtagliga övernaturliga krafter. Bland enklare folk i Norden är det fortfarande mer jordnära sorters "magi" som dominerar, och mestadels rör det sig om rent hokuspokus. Verklig magisk kraft är få förunnat.
Kriget mellan Furstendömet och de Norra Kungarikena, som till inte obetydlig del har förts med övernaturliga medel, har förändrat situationen något. I Furstendömet är bruket av magi avsevärt mer organiserat och systematiskt, och Alliansen har som svar bildat en löst organiserad grupp - Nyckelns väktare - för att utforska de magiska frågorna och finna medel att bekämpa Furstens trollkrafter.
En särställning inom magins område intas av svartkonst. Detta förbjuds nämligen uttryckligen i Ljusets läras heliga skrifter, vilka påbjuder dödsstraff. Exakt hur "svartkonst" ska definieras är dock oklart. Det brukar i slutändan definieras som all magi som används i ont uppsåt eller för att skada andra. Somliga typer av magi räknas dock alltid som svartkonst oavsett syftet. Dit hör till exempel alla former av mellanhavanden med demoner och dödas andar allt sådant är strängt förbjudet för varje Ljustrogen.
De människor som utövar svartkonst har, tror man, slutit förbund med de onda makterna för att få makt över världen. Sådana pakter slutar alltid i svartkonstnärens undergång, men innan dess kan han ha hunnit ställa till med stor skada. Svartkonstnärer och häxor bär, liksom demoner, alltid ondskans märke på sig någonstans.