Alkemin som mäster Galatos lär ut den är en lära vars syfte är att ge utövaren insikt i magins och skapelsens underliggande principer. Alkemistens magiska färdigheter stiger allt eftersom hans insikt ökar. Målet är att överbrygga individens begränsningar och att stiga till ett högre stadium av kunskap och medvetande. De äldsta texterna antyder att läran har ett religiöst ursprung. Den underliggande teorierna är oförändrade idag, men alkemin har genom gått en inte helt dokumenterad förändring från tro till vetenskap.
De två huvudtraditionerna delas in i yttre och inre alkemi. Den yttre, äldre, baseras på tillverkningen av magiska och mundana elixir genom manipulering av substanser. De bevarade texterna handlar om recept, beskrivning av ingredienser, beskrivningar av ritualer och stycken som beskriver ingrediensernas kosmologiska betydelse. Den inre alkemin har utvecklats till en egen lära som närmast kan beskrivas som filosofi.
För att försöka överbrygga tid och rum, två huvuddrag i kosmos, är alkemisten mycket noggrann med innebörden i arbetet han utför. ”Rum” kontrolleras av magiska föremål, laboratoriets konstruktion och placering samt av det sätt instrument används på. Uppvärmningen måste följa noggrant styrda tidscykler. Detta gör att alkemisten på relativt kort tid kan utföra samma processer som naturen gör under mycket lång tid.
Legendernas alkemister hade som mål att kontrollera tid, få den att stanna och därigenom uppnå odödlighet. Idag är detta betraktat som ett orealistiskt mål. Läran ger insikt i hur magi och materia påverkar varandra, och under studiernas gång samlas kunskap som har både mundana och magiska användningar.
Kortast kan målet för Galatos' variant av alkemin sammanfattas som: att inom en mänsklig tidsram simulera och styra de processer som naturen utför över lång tid.