Heraldik i Thule
Vapensköldar, märken och livréer
Theo Axner, 2016
Heraldiska vapen
Ett heraldiskt vapen är ett igenkänningstecken i form av en vapensköld. De används i första hand för att symbolisera adliga släkter och personer, men även t ex städer kan ha vapensköldar.
Heraldiska regler
Heraldiska vapen följer regler som är baserade på medeltida europeisk heraldik. Detta går det att hitta mycket om på nätet eller närmaste bibliotek, så här nöjer vi oss med att länka till några grundläggande sidor.
Svenska Wikipedia har en del om heraldik med svensk terminologi (vilket är den som används i Thule):
OBS: i modern verklig heraldik är hjälm, hjälmprydnad, sköldhållare etc en del av vapnet. Detta är inte utvecklat eller konsekvent satt i system i Thule. Ett heraldiskt vapen i Thule består bara av en vapensköld.
Vem får ha ett vapen
Alla frälsepersoner har rätt att ha ett heraldiskt vapen; normalt samma som resten av ens familj men i fall av nyadlade kan man ta sig ett nytt.
Även städer, kyrkoprovinser och stater kan ha heraldiska vapen.
Arv
- Ett släktvapen går i arv till bärarens barn.
- Om båda föräldrarna har släktvapen kan man tekniskt sett ärva båda vapnen, men det normala är att man tar namn och vapen efter den ena föräldern, vanligtvis den med högst status. Att bära båda vapnen är bara vanligt om båda föräldrarna är överhuvuden för sin linje (dvs saknar äldre syskon) och arvtagaren alltså blir överhuvud för båda. I så fall kan man föra dem i en kvadrerad sköld.
- När två frälsepersoner gifter sig väljer de ibland att kombinera sitt vapen till ett så kallat alliansvapen. Det sker vanligtvis genom att klyva skölden och lägga makens vapen i högra halvan och hustruns i vänstra. Ett sådant alliansvapen kan föras på sköldar och banér parallellt med personernas egna vapen, men det ersätter dem inte.
- När flera personer bär samma vapen, t ex i en familj/släkt, förekommer det ibland att man modifierar sitt vapen genom att ändra en tinktur eller lägga till fler vapenbilder i det. Dessa modifikationer kan gå i arv när sidogrenar av en släkt bildas.
- I somliga länder på kontinenten finns ett utvecklat system för att modifiera vapen, där man lägger till olika symboler för att beteckna arvsordning. Det här systemet har anammats på vissa håll i de Norra Kungarikena, t ex av kungafamiljerna i Gedanien och Arosia, men det är inte i allmänt bruk och i många familjer bär alla samma vapen. Det vanligaste arvsordningstecknet är tornerkragen, en vågrät smal bjälke med tre nedhängande flikar, som läggs över sköldens övre del och betecknar att bäraren är första arvinge till överhuvudet.
- Erkända frälsebastarder får bära en modifierad form av förälderns vapen. Bårder runt skölden, ofta i alternerande tinkturer, är ett typiskt sådant märke.
Kyrkovapen
- Varje stift har ett vapen.
- Traditionellt för patriarken över ett stift stiftsvapnet kvadrerat med sitt eget släktvapen, om hen har ett.
| Exempel på stiftsvapen |
 |
 |
 |
 |
Ärkematriark |
| Cordelia av Geda |
|
Patriark Ericus |
| av Arosia |
|
Patriark Jacobus |
| av Spegelhamn |
|
Patriark Matteus |
| av Tallvide |
|
 |
Exempel: Gedas stadsvapen |
| är en spikklubba, som |
| är S:t Ahriks attribut. |
|
Stadsvapen
- Städer har ofta vapen. När en ny stad får stadsprivilegier får den också ofta en vapensköld tilldelad.
- Stadsvapen anspelar ofta på stadens näringar men också ibland till t ex dess skyddshelgon.
|
 |
Gedaniens riksvapen är |
| den heliga eken kvadrerad |
| med huset Falks vapen. |
|
Riksvapen
- I äldre tid användes helt enkelt den regerande monarkens släktvapen som riksvapen. Så är det fortfarande i t ex Gotmar och Gautrike, och även i praktiken i Margholien.
- Det har dock börjat bli vanligare att riken har ett vapen som förs oberoende av vem som är kung eller drottning. Ofta nog är ett sådant riksvapen ett gammalt kungavapen, som förts vidare för att skänka legitimitet, eller anspelar på tidigare härskare.
- Om riksvapnet inte är samma som monarkens eget kan denne kombinera vapnen på ett eller annat sätt. Hen kan föra båda på olika fanor etc (se nedan) eller t ex kvadrera dem.
|
Hur vapen används
Om man har ett vapen använder man det gärna i personliga sigill och liknande, och banér eller fanor med vapnet kan symbolisera bärarens ägandeskap eller närvaro. Ibland bärs också vapen som dekoration på ägarens kläder.
Det ursprungliga syftet för heraldiska vapen är militärt, och i de flesta riken i Thule har de fortfarande en viktig sådan betydelse. Se Militär heraldik nedan.
Heraldiska märken
En annan och nyare form av heraldik är det vi kallar märken (det som på engelska kallas badge), som används för att beteckna bokstavlig och bildlig tillhörighet. Ett heraldiskt märke skiljer sig från ett heraldiskt vapen på följande punkter:
- Ett märke består av ett enda föremål, eller en grupp av föremål som sitter ihop, så att det är i "ett stycke". Det gör att det t ex kan tillverkas som tygapplikation eller gjutas i metall i ett stycke. Märket kan appliceras på olika bakgrunder men bakgrunden är inte en del av märket. (Detta i motsats till ett vapen som alltid har en definierad bakgrundsfärg och vars motiv ofta består av flera föremål som inte rör vid varandra.)
- Ett märke kan återanvända motiv från ägarens heraldiska vapen men behöver inte nödvändigtvis göra det.
- Ett märke kan vara vanligast i en viss färg men färgen är strikt sett inte en del av märket.
- Ett märke kan bäras av alla som hör ihop med ägaren.
- Samma ägare kan ha flera olika märken.
Ett märke kan vara personligt och beteckna en viss individs följe, men det kan också representera en instution eller organisation. Märken kan användas på banér och fanor (se Militär heraldik).
Livréer
Det är vanligt i många riken att högt uppsatt folk klär sina följen helt eller delvis i vissa färger som förknippas med herren. Dessa s k livréfärger är ofta färgerna i hens heraldiska vapen men behöver inte alltid vara det. I somliga fall kan det rentav vara en statussymbol att ofta klä sitt följe i nya färger för tt visa att man har råd. Typiska exempel på livréer:
- En herres följessoldater kan bära vapenskjortor i ena eller båda livréfärgerna och måla sköldarna i samma färger.
- Tjänare, obeväpnade såväl som väpnade, kan bära civila klädesplagg i någon eller flera av livréfärgerna. Oftast rör det sig inte om en regelrätt uniform utan snarare om att t ex en del av lönen betalas ut i tyg att sy upp kläder av, så det blir snarare fråga om att vissa färger går igen än att kläderna som sådana blir enhetliga.
- Ett enklare alternativ till livréplagg är enkla armbindlar, tygvimplar eller andra märken med livréfärgerna. Detta är särskilt vanligt när många måste förses med livréer snabbt, men det kan också användas om bäraren t ex själv är frälse och har egna vapenfärger att bära.
Militär heraldik
Det ursprungliga användningsområdet för heraldiska vapensköldar är som ordet antyder militärt: bilden som målats på skölden visar vem bäraren är. Det är fortfarande det kanske mest betydande området. Överhuvudtaget är det i fält viktigt att snabbt kunna se skillnad på vän och fiende.
Fälttecken
Det mest grundläggande i militär heraldik är fälttecknet, en symbol som visar ens tillhörighet i stort - vilken sida eller vilket land man strider för. Fälttecken kan vara heraldiska symboler eller bara föremål som alla kan bära. De är det närmaste man kommer en allmän uniformering för hela hären. Fälttecknet återkommer ofta i förbandsheraldiken.
De mänskliga kungarikena i Alliansen mot Fursten har gemensamt anammat Ljuspilen som fälttecken; alla soldater i fälttjänst ska i princip bära en Ljuspil synlig någonstans - t ex på en armbindel, sytt på kläderna eller liknande. Varje land har en viss färg som pilen helst ska vara i:
- Gedanien: blå
- Arosia: röd
- Högmark: grön
- Sunnanslätt: svart
- Det fria Margholien (Drakfåglarna): vit
Furstens arméer använder Furstens märke, det sexarmade korset, som fälttecken. Furstekorset är vanligen vitt mot svart eller mörk botten.
Personlig heraldik
I de flesta rikena i Thule (Furstendömet Margholien är delvis ett undantag) har alla frälsekrigare rätt att föra sitt eget (sin egen familjs, om flera använder samma) vapen i fält, dvs man har rätt att måla sitt eget vapen på sin sköld och klä sig i sina egna vapenfärger. Detta kan kombineras med någon form av livré om frälsekrigaren i sin tur tjänar i någon annans följe. De flesta arméer som till stor del utgörs av frälsetrupper får ett mycket brokigt och färgglatt utseende.
Om en frälsekrigare har ofrälse soldater i sitt följe brukar dessa bära hens livré (se ovan). Följessoldaternas sköldar målas vanligtvis i herren livréfärger, ofta i ett visst häroldsmotiv, men däremot använder de inte hens vapenbild om de inte själva har rätt att föra den (dvs hör till samma familj).
 |
Gedansk riddare med en del av sitt följe. |
| Riddaren bär sitt vapen på sköld och vapenskjorta medan hans ofrälse följessoldater |
| bär hans livréfärger. T v en sven av vapen som är frälse och därför bär sitt eget vapen, |
| men bär en armbindel i riddarens livréfärger som beteckning för tjänsten. |
|
Förbandsheraldik
De mer eller mindre reguljära förband som finns i olika riken har oftast någon mer eller mindre fast heraldik. Se kommande artiklar om respektive rike för exempel.
Värvade förband har ofta enkla livréer, t ex vapenrockar i en viss färg och sköldar i vissa färger med fälttecknet (se nedan).
Städernas kontingenter kan t ex bära stadsvapnet på sköldar och fanor.
Furstendömet Margholien skiljer ut sig från grannrikena både genom sin stora stående armé och sin mer (relativt) enhetliga militära heraldik.
Fanor och banér
Fanor, banér och andra stridsflaggor har mycket stor betydelse i fält, inte minst som symboler för motstånd - om ett förbands fana faller betyder det med all sannolikhet att det lidit nederlag. Bruket av fanor skiftar en del från land till land.
Fanor är ofta prydda med befälhavarens vapen, särskilt när det rör sig om frälsetrupper, men det förekommer också att förband har särskilda fanor som inte är personliga.
