Etikett och status

Theo Axner

Det här är en något förenklad och strömlinjeformad version av våra tidigare texter om etikett och status i de Norra Kungarikena. De här riktlinjerna gäller i stort sett för alla kungariken i Thule, om inget annat sägs.

Tilltal

• Ofrälse tilltalas med förnamn, om namnet är känt. Man kan använda antingen "du" eller "ni", alternativt "han" eller "hon". Äldre personer kan också hälsas med "far" eller "mor".
• Borgare, särskilt hantverksmästare, kan tituleras med "mäster".
• Frälsemän och –kvinnor tituleras med "Herr / Fru (förnamn)", alternativt bara "Herre" eller "min Fru". Om vederbörande har en titel kan man använda den om man vill vara något mer formell, men det är inte ett etikettbrott att inte göra det. (Exempel: friherre Peder Silvertuna kan tilltalas med "friherre Peder" eller "herr Peder".) Unga och ogifta frälsepersoner benämns "junker / jungfru (förnamn)". Det är alltid förnamnet och inte eventuellt släktnamn som används vid tilltal.
• Vanliga präster tilltalas med "Fader" eller "Moder", inbördes med "broder" respektive "syster". Munkar och nunnor inom någon av ordnarna tilltalas "broder" / "syster".
• En patriark tituleras "Ers högvördighet".
• Regerande kung eller drottning tilltalas "Ers Majestät". Kungens barn tilltalas "Ers Kungliga Höghet", övriga medlemmar av kungaätten "Ers Höghet".

Gester och rörelser

• Bugningen är den vanliga hälsningsrörelsen mot en jämbördig eller överordnad. Den kan variera från en kort nick till en djup bugning eller nigning. En särskilt högtidlig bugning går till så att man går ned på vänster knä, med högra knät böjt och vänstra nästan ned i golvet, hela tiden med rak rygg. En överordnad kan artigt buga för en underordnad, då är bugningen oftast kort och avmätt.
• Handslag kan ske antingen med bara höger hand eller med fattning av båda varandras händer. Det kan vara en något familjär hälsning mellan ungefär jämbördiga personer (men är mindre vanligt än bugningen) eller en bekräftelse på en affär.
• Familj och nära vänner kan hälsas med en omfamning.

Stå och sitta

• Om en kunglighet eller annan mycket högt uppsatt person kommer in reser man sig och står tills denne satt sig eller gett tecken att det går bra att sitta.
• När ett sällskap samlas står man och sätter sig först när värden ger tecken till detta.
• Om man rör på sig medan sällskapet i stort sitter – vilket är helt i sin ordning – hälsar man värden och den högst uppsatte (om dessa inte är en och samma) när man reser sig. Normalt räcker det med en enkel bugning.

Skålar

• När man utbringar en allmän skål begär man ordet och förklarar kort vad man ämnar dricka för, varpå man utropar t ex "För S:t Ahrik!" eller "Konungens skål!" Alla instämmer genom att höja sina bägare och svara "S:t Ahrik!" respektive "Konungen!" Om man skålar för en närvarande person vänder man sig mot denne.
• Vid en mer privat skål möter man vederbörandes blick, höjer bägaren och gör en tyst hälsning. Sedan dricker man och ser varandra i ögonen.

Statustabell

För att ge en snabb överblick över vilken social status olika roller har i förhållande till varandra bifogar vi följande tabell. Folk på samma rad i tabellen kan betraktas som ungefär jämbördiga.

Högfrälsesläkt betyder att man tillhör en greve- eller friherreätt utan att själv ha titeln.

Gruppen väpnare och lågfrälse omfattar alla vuxna frälsemän och –kvinnor som varken är dubbade till riddare eller tillhör en titulerad ätt.

Småsven i adel-kolumnen betecknar en ung tjänare som dock själv är av frälsesläkt. En sven i Egendomslösa-kolumnen är en ofrälse herretjänare (ofta uppsyningsman eller ryttarsoldat); en sven kan förstås också vara av frälsebörd, men räknas då som väpnare/lågfrälse i status.

En smådräng/-piga är en omyndig tjänare, dräng eller piga.

Flyktingsoldater är något unikt för Arosia och Gedanien; det är en beteckning på de soldater som värvats bland de hemlösa krigsflyktingarna i respektive land.