Yrkesdräkter i Thule

av Theo Axner

Dräktskicksartiklarna för respektive länder beskriver det allmänna, fredliga dräktskicket, medan artiklarna om Rustning och stridsdräkt beskriver hur soldater är klädda. De flesta yrkesgrupper i Thule har ingen särskild sorts dräkt utan klär sig efter hemland och samhällsklass. Några särskilda fall finns dock, och dessa yrkens särdrag är ofta gemensamma för flera länder. Alltså behandlas dessa för sig i en särskild artikel.

• Präster
• Sjömän
• Herretjänare och svenner

Präster

Beskrivningen av prästdräkt i Thule måste i sin tur delas in i mässdräkt, som bärs under förrättandet av kyrkliga ceremonier, och vardagsdräkt.

Mässdräkt

Mässdräkten har gamla anor och går till viss del tillbaka på arantisk dräkt. Den varierar en del i utformning, men följande grunddrag är ganska allmänna.

Det grundläggande plagget (som bärs över skjorta, brokor, hosor och eventuellt ytterligare en kjortel, om det är kallt) är mässkjortan, en fotsid vid särk av vitt linne, oftast dekorerad med broderade tygstycken på ärmar och vid nederkanten. Mässkjortan bärs med ett smalt bälte eller tygskärp.

Huvudlinet är en vit linneduk med band från två hörn, som binds över huvudet och sedan fälls ned som en krage.

Stolan är ett långt, smalt band som bärs runt nacken. Prästen bär stolan instucken i bältet, medan en patriark låter den hänga fritt.

Över mässkjortan bärs en kåpa, som kan vara utformad på olika sätt men oftast liknar en ärmlös övertunika, öppen i sidorna. Den är oftast utförd i dyrbara material och går i starka färger.

Någon särskild huvudbonad ingår inte i mässdräkten för vanliga präster. De kan gå barhuvade, men till skydd mot kyla bärs ofta en coif eller annan enkel mössa, ibland en s k "prästluva" med öronlappar. Huvudlinet, som tjänstgör som en krage, kan också vara fodrat för utomhusbruk. Patriarker och kaniker bär en särskild, lös pälskrage.

Vid gudstjänster utomhus bärs gärna röcklin, som är en lös vit linnesärk med vida ärmar, avsedd att bäras utanpå en varm dräkt. Röcklinet bärs utan bälte och kan vara helt osmyckat eller praktfullt dekorerat med bårder och liknande. I Gotmar är det ofta av fotsid längd, medan det i övriga Thule brukar nå ungefär till halva vaden (så att nederkanten av de fotsida underplaggen syns). Röcklinet bärs också ibland utanför mässan, särskilt vid högtidliga tillfällen (se nedan).

Prästernas vardagsdräkt

Det finns ingen strikt definierad "uniform" som präster bär till vardags, men väl vissa föreskrifter. En präst bär kläder enligt sitt hemlands mode, men har också vissa regler att följa:

• Kjorteln, eller motsvarande, ska vara fotsid.
• Dräkten ska inte vara knäppt eller snörd utan sitta löst.
• Spetsiga skor, långa struthättetampar, uddade kläder och liknande sprättigheter är i princip förbjudet, men det bryts det mot ibland.
• Dräkten bör inte vara färgglad. Detta efterlevs dock inte strikt, och särskilt högre uppsatta präster bär gärna kjortlar i rika, starka färger -dock ofta i mörka nyanser. Enkla präster går ofta i bruna, svarta eller grå kjortlar. Tvåfärgade kläder anses dock klart olämpligt.

En präst bär normalt en Ljuspil i form av en enkel halsmedaljong, i trä eller metall. Han kan som sagt också bära ett röcklin utanpå dräkten, åtminstone vid festliga eller högtidliga tillfällen.

Patriarken

Patriarkens främsta värdighetstecken, som bärs även "civilt", är en ring och en gyllene Ljuspil - den sistnämnda bärs i en kedja om halsen. Hans mässdräkt liknar prästens men han bär också en stav (rak, till skillnad från den verkliga kyrkans biskopsstavar) och mitra - en ceremoniell mössa. Den sistnämnda kan variera i utformning men är oftast ganska hög och toppig.

Sjömän

Sjömän - och pirater - klär sig till största delen efter modet i sitt respektive hemland, men följande inslag är typiska:

Pösiga skjortor. Sjömän från Thule bär visserligen nästan alltid en kjortel över, men den kan ibland vara kortärmad eller, om den har knäppning, öppen framtill.

Byxor. Sjömän arbetar ofta barfota och bär ogärna hosor med fot, utan föredrar löst sittande hel- eller vadlånga byxor.

Gördel. Breda tyggördlar är vanliga i stället för, eller i kombination med, läderbälten.

Örring. En sjöman bär en ring i ena eller båda öronen, av guld om han har råd. Tanken lär vara att om en sjöman drunknar och sedan spolas i land ska ringen användas för att bekosta hennes begravning. Överhuvudtaget bär sjöfolk gärna sina eventuella förmögenheter på sig, gärna i form av smycken.

Hals- och huvudduk. Färgglada eller enkelt vita snusnäsdukar bärs ofta knutna kring halsen, om huvudet eller bådadera.

Tatueringar är också vanliga, gärna med havsmotiv.

Herretjänare och svenner

En ganska stor del av befolkningen i de Norra Kungarikena arbetar i någon annans tjänst, från bonddrängar till kungliga munskänker. Det här avsnittet gäller folk som ingår i någon andlig eller värdslig stormans följe.

Följesfolk och tjänare, vilket innefattar trohetssvurna följessoldater (hirdmän), förses normalt med kläder och utrustning av sin herre. Dessa är ofta enkla till utformningen men av god kvalitet. Det är vanligt att statusmedvetna herrar utrustar sina följen med livréer, standardiserade kläder i en viss färg eller färgkombination. Dessa är oftast men inte nödvändigtvis herrens egna heraldiska färger, dvs färgerna i hans vapensköld, och ofta i en särskild kombination.

Väpnade tjänare – hirdmän och svenner – brukar bära livréerna i form av vapenskjortor eller tabarder, ärmlösa övertunikor som bärs utanpå kläder och eventuell rustning. I Sunnanslätt är dessa ofta korta och gärna stoppade, medan de norr om Almarsjön brukar vara längre och tunnare. De kan också bära livréfärgade kläder under, men det är mindre vanligt.

Livrétabarder kan också bäras av andra tjänare, särskilt vid speciella tillfällen. Då förekommer det också att man låter sy upp särskilda livréer just för det tillfället, och i dessa fall kan andra färger än vanligt användas t ex för att symbolisera det man firar på något sätt.

Tjänare och följesfolk som själva är frälse brukar sällan bära livréer, om de inte är unga och befinner sig i lära som småsvenner. I stället är det vanligt att man bär en mer diskret symbol för sin herre, gärna i form av en vimpel i dennes färger i bältet.