Red anm: Innehållet i den här artikeln är naturligtvis inte allmän kännedom bland andra än Stamfolket själva. Läs med andra ord på egen risk... ;-)
är något som alla har med sig hela tiden och som
man absolut inte vill bli av med. Det är ofta en skinnpåse med något eller några
föremål i. Föremålen är högst personliga och individuella och de symboliserar
olika saker, exempelvis viktiga händelser i personens liv. Jämför med Aylas påse
i Grottbjörnens folk böckerna. Själssmycket kan komma att användas i ritualer.
På nära håll används en hälsning där man fattar om sina egna underarmar. På avstånd höjs högra handen i vinkel ut från kroppen; handflatan utåt.
Så fort något ”otäckt” inträffar klappar man sig själv på axeln; betyder: ”Jag är aldrig ensam”. Rörelsen påminner om att förfäderna alltid står bakom var och en, och tros skydda mot allt möjligt ont eller läskigt.
Utförs vid soluppgång eller vid uppvaknande var dag. Den andliga meningen med solhälsningen är att välkomna moder Sol från sin bortavaro under natten samt att utröna hur dagen kommer att ta sig ut och vad man bör göra. Det är också en form av rening från de krafter som kan tänkas ha verkat på en under natten.
Utförande: Ritualen utförs i ensamhet eller åtminstone under tystnad. Den kan med fördel göras samtidigt som man tvättar sig på morgonen. Den går ut på att man med vattnets hjälp renar sig och samtidigt välkomnar Moder Sol. Man ska alltså se till att minst ta vatten i ansiktet och på händerna, men kan få göra hela tvättningsproceduren i form av ett bad om man vill – huvudsaken är att man gör det under tystnad så att man får tid att tänka och känna. Man kan t ex fundera på om någon tanke på vad man gör göra har kommit till en under natten eller så kan man titta efter symboler i naturen som talar om för en vad man ska göra.
Alla i Älgstammen har sedan barnsben fått lära sig att utföra nattvakan. Den syftar till att varje person går igenom dagens händelser för att göra sig av med starka negativa känslor förknippade med negativa händelser samt att förstärka positiva känslor kopplade till positiva händelser. Dessa händelser behöver inte ha skett under dagen utan det kan vara större händelser som man inte lyckats skaka av sig eller som man gärna vill återuppleva. Detta rensande av händelser och känslor ska göra att man ska kunna slappna av och gå och lägga sig utan att behöva ligga och oroa sig. Det andra syftet med ritualen är att tacka Moder Sol för att hon gett oss ljus under dagen och önska att man ska beskyddas av hennes kraft under natten. Denna del ska skänka trygghet och göra att man kommer till ro. Ritualen görs även i två steg där det första syftet är något som alla deltar i och det andra syftet framförallt är något som shamanen gör. Användes på URV som start på möten - provades även på senaste mötet i Stockholm.
Utförande: Hövdingen, shamanen eller den som är högst i rang kallar till nattvakan när solen gått ned och alla stammedlemmarna samlas vid den centrala eldstaden.
Trumma, grundmelodi och slutligen en överstämma. Alla börjar med en enkel grundmelodi: a, ja-i-je, ja-i-ja, ja-i-je, osv. När den känns bra läggs en annan, i delar lika melodi på: a, ja-i-je, ja-i-ja, ja-i-ja-i-ja-i-ja, ja-i-ja,- ja-i-je, ja-i-ja, ja-i-je-i-ja-i-ja...
Shamanen börjar prata, varvid sången tystas ner, men ligger kvar. Shamanen säger något i stil med: ”Idag har Modern skänkt oss ljus. Vi har upplevt mycket. Låt oss återuppleva det för att göra oss av med det som var ondskefullt och förstärka det som var gott. Shamanen kan även relatera till någon speciell händelse som den vill framhäva som har betydelse för alla.
Sång och trumma ökar i tonläge. Nu kan användas diverse rytminstrument, skallror, brummare, mm. Ytterligare slingor och improvisationer kan också läggas på bara det finns tillräckligt många kvar som behåller grundmelodin. Improvisationerna ska ge uttryck för de känslor man har – man kan använda alla de medel man har för att uttrycka detta – sång, djurläten, instrument, tal (antagligen ganska lågmält), dans, rörelser, etc. Kan öka i tempo och intensitet. När alla uttryckt sig så mycket de vill/behöver kan det dämpas tills bara trumman, grundmelodin och överstämman ligger kvar.
Därefter uttalar hövdingen den traditionella frasen: ”Låt inget störa Moderns vila och må hennes kraft vaka över oss inatt”. Härefter ökar musiken i ljudstyrka igen för att sedan dämpas musiken ner ytterligare tills den dör ut – man kan lyssna på trumman om man är osäker när man ska dämpas.
En ritual som ger kraft och visdom åt deltagarna, shamanen ska få kontakt med andevärlden. Kan göras i olika syften, oftast för att shamanen söker något svar och behöver vägledning. Kan även göras för att öka sammanhållningen inför något större prov, ex inför bojritualen…
Utförande:
Trumma håller takten. Killarna börjar med en enkel basmelodi: Hej-jaå, hej-jaå, ja-ja-ja, jej-jaå som de upprepar. Fler kan haka på den melodin, även tjejer. Shamanen kan göra något för att försöka få kontakt...
Sedan hakar en hög tjejstämma på antagligen bara sjungen av ett fåtal (de som klarar av den) som har ett mycket högt tempo och en helt annan takt än grundmelodin som givetvis ligger kvar, liksom trumman. Här kommer shamanen igång ordentligt. Sången blir väldigt drivande. Fler instrument kan komma in och öka intensiteten, bara de inte stör takterna som redan finns alltför mycket.
Shamanen dansar i extas tills den faller omkull i medsvetslöshet. Då övergår alla som sjunger till att övergå i ett jojkliknande mungigeliknande läte ex ej-jaj-jå-ej-jaj-jå....Från början tar man olika toner, men alla ska syfta att hitta ungefär samma ton (ganska långsamt).
Shamanen är i någon sorts trance. När den gemensamma tonen är funnen ligger alla kvar på den, med vissa små krusiduller upp och ner. Efter ett tag bryter sig en kvinnoröst (förslagsvis) ut ur tonen och sjunger en kraftfull något hes men vacker förslagsvis improviserad melodi. Hennes uppgift är att locka tillbaka shamanen från varifrån den är. De andra ligger kvar på grundtonen.
Shamanen vaknar till liv och tar sig upp i sittande. Sången och trumman tonar bort.
Ett skådespel med inslag av det man vill stoppa in. Det vi har funderat på är att ta med en bofast, en jägare, en älg, en ond ande och två goda andar. Spelet ska visa att den bofaste är klumpig och inta kan jaga älgen och att jägaren är skicklig och att älgen ger sig åt honom för att sedan återbördas till naturen i ett kretslopp. Någonstans i skådespelet (under eller efter) kommer en ond ande att komma in i spelet. Han vinner över jägaren och kan bara besegras av de goda andarna tillsammans. De goda andarna återuppväcker sedan jägaren. Behöver inte göras som ritual, dvs. shamaner måste inte vara med. Man bestämmer i förväg vem som ska spela vad. Alla som spelar en roll står hela tiden med i cirkeln och sjunger med de andra då den inte spelar. Den som spelar ond ande är dock inte med utan håller sig i skymundan utanför ringen och försöker göra en så oväntad och skrämmande entré som möjligt. Görs gärna då det är lite mörkt.
Utförande:
Alla står i ring runt en eld där det står en gryta bredvid och sjunger Ouumm, ouumm, osv. Trumman finns med, mm. Man kan eventuellt ta enkla steg.
Intensiteten ökar, man kan låta som ett djur om man vill, eller köra på med något instrument. Man kan även hoppa in i mitten av ringen och dans något improviserat, göra hoppande armhävningar, sparka högt i luften, hoppa högt i luften, dansa armkrok med någon eller så – man försöker dock att hålla ringen.
Älgen kommer in i mitten, alla andra håller sig i cirkelns kant och fortsätter låta. Älgen går omkring. Älgen har en älgskalle som han håller framför huvudet.
Den bofaste klampar in på scenen. Han går med en något bonnig, klumpig och bullrig gång samt har något attribut som symboliserar de bofasta, ex en yxa (med skydd runt om). Han försöker ta älgen, men det slutar med att älgen stångar honom eller sparkar honom eller bara fnyser åt honom. Det är upp till de som spelar rollerna. Den bofaste lämnar skamset ringens mitt och sällar sig till de andra.
Jägaren kommer in i ringen (har hittills hört till ringen som de andra). Han smyger runt, ex med en pilbåge (men ingen pil) och tar tillslut älgen. Älgen ger över skallen och jägaren tackar, tar skallen och lagar till den i grytan vid elden, sedan äter han upp ”älgen”. Slutligen tar han älghuvudet igen och går medsols inne i ringen. Älgen har under tiden rört sig motsols i ringen. När de möts (cirkeln sluts) ger jägaren tillbaka huvudet till älgen, som tar emot det, tackar och ger sig av. Jägaren återgår också till ringen.
När som helst under detta skådespel kan den onde anden komma in i cirkeln. Han ska ha en mörk huva på huvudet (om någon har så säg till). Alla är rädda för den onde, men jägaren försöker jag bort honom, vilket misslyckas. Den onde vinner över jägaren och far runt i cirkeln ett tag. Till slut slår sig två goda andar ihop och de kan tillsammans besegra den onde. Sedan återuppväcker de jägaren (och eventuella andra offer)…
Görs vid behov, ex om någon blivit sårad och ska helas eller om någon/några behöver störkas inför ett farofyllt uppdrag. En shaman bör vara med om ringen inte bara har betydelse att ge kraft åt den i mitten.
Utförande: Man står/sitter i ring. En eller flera personer är placerade i mitten. De ska ta emot kraft i form av ljud. Trumma, en låg ton läggs + en kvintton ovanför. Dessa toner hålls och riktas mot den som är i mitten. Efter ett tag kan man börja improvisera en melodi i syfte att skänka mer åt den i mitten. Alla behöver inte improvisera och man får se till att några stannar kvar på grundtonen, så kan de improvisera sedan. Håller på ca 5 min. Ebbar sedan ut med varma känslor riktade mot mittenpersonen.
Trumma kan ge takt - dock olika takter beroende på vilken melodislinga som sjungs. Det finns tre slingor. Dessa slingor är ganska komplicerade, men det vore bra om några hinner lära sig dem. Övriga sjunger en eller flera grundtoner som kan vara samma ton genom alla tre slingorna. den första slingan är ganska glad. den andra slingan är lite mer dämpad och bygger upp något. den tredje slingan är hög och smått vansinnig. Det är en ganska glad sång som kan höja stämningen och ge lite livsglädje och energi. Eventuellt kommer ni att få se denna uppföras vid någon av festerna…
Text på sångerna:
2 * Hej nan noma nemu nå, hej jemu nåma nänä
2* No na na någa niga no, jej na no meme jana
2* Hej nan nåmanå, jama nima nå, hej nåma nono meme nana
En ganska enkel melodi som är glad och positiv. Denna kan tas upp när som helst av vem som helst, ex då man arbetar i lägret, på morgonen för att vakna till liv, på vandring. Den är till lite för att ge samhörighetskänsla. Kan med fördel sjungas i kanon om man vill eller så kan man sjunga den på samma ton som den börjar på, och hålla den tonen genom hela låten.
Baserad på den melodi som användes vid fruktbarhetsritualen. Först en ganska långsam vers, med omkväde - så man kan om man inte kan sången bara haka på i denna. Sedan en refräng i lite högre takt. sedan en ganska vild smått vansinnig melodi: jelä, jelä, i-jelä, jelä, jelä, i-jäle...Sedan kommer melodin tillbaka igen med en ny vers. Den används gärna för att återberätta eller kommentera lustiga händelser som nyligen inträffat.
I samband med större finare måltider är det
lämpligt att offra till råandarna. Detta görs genom att man bär en del av
festmåltiden till en plats mot skogen till. Där förklarar man att det är en gåva
till råandarna och man tackar dem för all den mat man fått. Man förklarar att
man för att hedra dem har lagat till det godaste man kan göra. Sedan avslutar
man med att ta tillbaka maten för att den inte ska gå till spillo, man vet ju
att de inte äter sådan mat. Efter det går det sedan alldeles utmärkt att äta av
all festmaten.