Isil var ett av de två sändebud som alverna skickade till rådsmötet i Hällbro sommaren 1140; det här är en redigerad version av den rapport hon förde med sig därifrån. Det kan tilläggas att den cyniska och något förbittrade syn på människorna och alliansen som Isil ger uttryck för inte nödvändigtvis är representativ för alverna i övrigt.
Bröder och systrar!
Då vi kom till mötet, blev vi mottagna av skepsis och sneda blickar, som var lika uppenbara som om orden hade uttalas högt…
För att ta det hela från början: en hel del saker vi inte räknat med hände redan på vägen till mötet.
För det första träffade jag på två av Vildfolket: shamanen Stjärnsång och hennes lärling Varg. Då jag tyckte att vi kanske kunde ha nytta av dem, övertalade jag dem att följa med och Stjärnsång visade mig stort förtroende när hon berättade om den masslakt hennes folk idkat mot vårt folk. Jag fick bland annat veta att numera är det bara shamanerna som minns den, det vanliga folket har glömt för många generationer sedan.
Vi samtalade mycket och jag började lägga grund för det som komma skulle under själva mötet, hur viktigt det är för dem att samarbeta med människan. De ville se vad som hände och vad som sades först, men lovade i alla fall att lyssna noga på allt som sades.
Nästa förvåning kom när jag sprang in i min kära syster. Hon har varit borta så pass länge att jag trodde hon inte skulle komma tillbaka från sitt spionuppdrag i Margholien.
Hon betedde sig minst sagt underligt, gömde sig bakom träd och först var hon livrädd för de två harmlösa vildarna! Jag fick inte ur henne mycket, utom det faktum att det hon sett där borta var vidrigheter som övergår allas förstånd. Gholan har fortfarande en del vildar i sitt grepp, de är hans slavar i själ och hjärta. De fångar in spioner, slaktar dem, samlar upp deras blod på flaska, ger det till Fursten och festar sedan på resterna. Alvkött är en delikatess i Margholien! Detta är någonting som det måste göras något åt, måste!
Väl på mötet stirrade alla snett på oss… Vi hade lämnat vildarna en bit på vägen, då vi tyckte att den uppståndelse vi skulle orsaka fick räcka för stunden. Lite senare smet jag iväg för att hämta in vildfolket, och mycket riktigt, blev det nästan lite för mycket för människorna!
Det talades bara om människornas problem och hur synd det var om det folk, som förökar sig fortare än kaniner! Av vårt folk var de inte intresserade alls.
Det talades till och med om att försöka sluta en fredlig lösning med "Fursten." Jag kunde vid detta tillfälle inte hålla tillbaka min ilska utan förklarade för de oförstående varelserna att det inte bara handlade om dem, att de inte skulle klara sig utan oss, och därför var tvungna att se till de andra folkslagen också!
Vildfolket kanske inte bör användas som spioner… Om man ser till hur de vildar som redan finns i Margholerskogen beter sig, skulle det vara en direkt fara för oss, men de skulle kunna skydda de källor som Gholan drar fram mot och tar kraft ur. De är mycket villiga att hjälpa till, men först och främst alvfolket, eftersom de har en skuld till oss att betala igen.
Vi kom fram till att källorna måste skäras av, om det är därifrån Hans krafter kommer. Vi vet ju att det finns andra, icke geografiska källor, men efter mycket resonerande bestämde jag och Quinge oss för att inte avslöja vårt blods krafter, då det kan användas mot oss, i den form att människan inte förstår vad den gör och beordrar masslakt på oss, för att skära av ytterligare en källa. Vildfolket tror att Gholan använder vårt blod för att få evigt liv, eftersom vi lever länge och det förmodligen kan ligga i blodet.
Det har även kommit fram att Gholan först och främst inriktar sin slakt av människor, på de som kan göra något, de som bestämmer, kungligheter och liknande. Kanske kan det vara så att alverna har någon kunskap, som skulle kunna användas till hans förgörelse, och att det är därför han hyser detta agg mot oss?
Nyckeln fick vi inte veta så mycket om, men mellan några av förhandlingarna, pratade jag med dvärgen som också var på mötet och fick reda på lite mer om den. Men inte mycket mer än att ingen riktigt vet hur den ska hanteras.
Lite senare på kvällen kom en man fram till mig och sa att han kanske hade någonting vi skulle vara intresserade av, så jag och min syster följde honom en bit bort för att lyssna. Han berättade att han hade varit med bland de som försökt rena en källa med hjälp av nyckeln, men att de misslyckats. De blev utsatta för ett bakhåll och en utav människorna höll upp Nyckeln och beordrade den att få fienden att brinna. Det resulterade i att Nyckelns friska vita sken, övergick i ett sjukligt rött och det började bubbla blod ur den. Den stackars människan blev galen och började skrika HELL GHOLAN och liknande! Vi fick även reda på, av den här människan, att Nyckeln ser ut som en kalk.
Vi fick ett tysthetslöfte av människan, då vi misstänker att det kan ha någonting med vårt folks blod att göra, är det så, måste detta hållas tyst om! Frågan är om vi kan lita på människan…
Nyckeln kan tydligen bara användas defensivt, aldrig offensivt, alla försök som har gjorts i det syftet hittills, har resulterat i att användaren har gått över till Gholan. Dessutom kan Nyckeln bara användas av någon med rent hjärta! Ett barn, diskuterades det, har rent hjärta, men frågan är hur rent det är då det har sett folk uppspikade på träd och liknande, innan det har hunnit fram till källorna.
Jag vill mena på att det säkert är ett barns uppgift, vem har ett renare hjärta? Men att barnet måste växa upp först och sedan, när det är vuxet och fortfararande har ett rent hjärta, så kan man börja handla, för ett barn som färdas mellan länderna för att rena källor och ser människor uppspikade på träd, kommer inte att ha ett rent hjärta efteråt. Detta tar tyvärr för mycket tid! Även om det skulle röra sig om ett människobarn, vilka naturligtvis kan användas fortare. Samtidigt kanske det är enda sättet att få bort Gholan! Kanske rör det sig om ett barn av vårt folk, ett som har ett rent hjärta? Är det så, kan det vara en av förklaringarna till att "Fursten" är så mån om att utrota oss.
Rent allmänt bad folk oss väldigt mycket om förlåtelse, för att de bara sett oss som brickor i Diz spel - människan har en syn på oss som inte är särskilt smickrande, som att vi inte skulle ha kraft nog att bestämma själva! Men de som var där lovade att fara hem med berättelserna om det starka alvfolket, om hur vi egentligen är ädla och så vidare. Nåja, det kan man väl hoppas, men tro så mycket man vill! Alverna har hittills bara nyttjas för människans egna syften, när det har passat dem, vi har aldrig fått hjälp, då det inte har passat.
Nu har vi i alla fall fått till en allians, som för vår del bara innebär att vi kan ta mindre risker. Vi kan hjälpa till med magi och vara där det behövs i skogarna, samtidigt som vi kan få människorna att förstå att fler spioner behövs i skogarna, än de vi kan sända ut! Låt då människorna sända ut sina egna! De kommer att gå åt fortare, men förökar sig snabbt nog att täcka upp det hela. Dessutom blir människan tvungna att hjälpa till med beskyddande av oss, då vi behöver det.
De flesta av de människor som var där, ältade bara deras egna sorger och lidanden, men verkar i stort oföragliga! Dock, bör vi nog passa oss för Slagbjörnsordern. De verkar kunna ta sig till vad som helst, förmodligen skulle de utan tvivel, till och med, ingå en pakt med Gholan!
Men de verkade för tillfället komma bra överens med Nordenbund, vilka för övrigt var mycket enträgna om att få bedriva handel med alvriket. De var nämligen mycket intresserade av den klänning jag bar, särskilt ärmarna, som helt klart skulle kunna bli högt uppskattade hos dem. Det var min syster de talade med, jag fick veta om det senare, och hon påpekade att det, för tillfället, var viktigare att komma fram till en lösning på det lite större problem vi har framför oss!
Mina tankar dras åt att vi kanske kan övertyga Nordenbund att hjälpa oss,
om vi först lyckas bedriva någon form av handel mellan oss, även om de inte
vill alliera sig med resten av människorna. Och sedan, via dem, få
Slagbjörnsorden att inte ta upp vapen mot oss. Kanske kommer Slagbjörnsorden
fortfarande stå ensamma och inte ingå någon allians med någon, eftersom, vad
jag har förstått, de är mycket fanatiska i sin syn på Ljuset och Gholan,
för de flesta troende länder, representerar Mörkret.
Isil, dotter av moder Ravenna och Fader Lindir
Syster till Lómëlinde och Quinge
In-Live-dokument från Stormfåglar, skrivet av Belinda Ekström.