Brevväxling

mellan friherrinna Lucia Sparre, riksråd av Sunnanslätt, och riddar Theoderik Skiöld, riksföreståndare av Sunnanslätt  (samt riddar Dag Röde av Arosia)


Efter mötet i Hällbro utväxlades några brev mellan medlemmar i Sunnanslätts riksråd; de återges här. (Texterna är hämtade från kampanjens forum och lätt redigerade.)


Friherrinna Lucias första brev:

Ers Excellens!

Jag börjar bli orolig för att åldern håller på att ta ut sin rätt. Jag orkar inte längre hålla tankarna klara när det blir för sent på natten. Måste nog skicka, eller ta med mig, den käre Gabriel i fortsättningen.

Jag blev så chockad att jag inte visste vad jag skulle säga, när jag fick höra att arosierna hade slutit avtal med piraterna bakom vår rygg. Men egentligen borde jag ju ha varit förberedd på hurdana de är. Och när sedan kronprinsessan av Gedanien lovat att göra dem till medborgare! Sedan gjorde jag ett grovt felslut, förmodligen påverkad av kronprinsessans erkänt stora charm och övertalningsförmåga - jag tänkte: bra, då blir det Gedaniens problem och inte vårt. Men som Ers Excellens påpekade: Varför skulle gedanierna klara det problemet nu, när de inte gjort det förut? Så det blir ändå vårt problem. Det var verkligen tur att Ers Excellens reagerade och kunde rädda oss ur knipan någotsånär.

Om Ers Excellens skulle finna att min plats hellre borde fyllas av någon yngre, finns ju min son Gabriel, som redan deltagit med gott resultat. Eller någon av hans äldre syskon. I annat fall lovar jag att i fortsättningen sätta alla andra affärer åt sidan så att jag kan komma bättre utvilad till rådet. De har tydligen en tendens att bli långdragna.

Jag önskar Ers Excellens hälsa och framgång!

Lucia Simonsdotter Sparre


Riksföreståndarens svar:

Högvälborna Friherrinna Lucia!

Jag tackar Er för Edra lyckönskningar och erkännsamma ord, men jag ser inget skäl till att neka Er plats i riksrådet så länge den Förste unnar Er liv och hälsa. Ni tjänar oss väl och klokt, och i denna stormiga stund för vårt rike är det gott att jag har Ert förtroende och stöd.

Jag är även smickrad över att Ni tillerkänner mig en sådan motståndskraft mot Hennes Kungliga Höghets silverne tunga och violblå ögon - Ert misstag, om ni vill kalla det så, kunde drabba den bäste och har så gjort vid mer än ett tillfälle.

Med anledning av inkomna protester från Arosia (det tycks förekomma läckor i rikets hemliga korrespondens) vill jag dock för vårt nordvästliga brödrarikes räkning framhålla att de inte gjort upp några egna överenskommelser med piraterna - däremot med Halbeck och Nordenbund.

Jag hoppas åter snart få se er vid slottet, och till dess ber jag Ljuset bevara Eder för sot och ofärd och skänka er allt gott.

Riddar Theoderik Skiöld
Riksföreståndare av Sunnanslätt


Friherrinna Lucias andra brev:

Ers Excellens!

Jag tackar för Ert vänliga brev och för Ert förtroende. Jag ska försöka motsvara det efter bästa förmåga.

Dock måste jag komma med invändningar beträffande de arosiska förklaringarna. Även om jag inte var i bästa form för att svara, så är jag säker på vad jag hör. Det arosiska sändebudet sade klart och tydligt, innan den gedanska kronprinsessan fått ordet, att Arosien beviljat piraterna amnesti. Om inte detta är en överenskommelse måste jag be att få en ny förklaring på vad ordet betyder.

Det allvarligaste är naturligtvis att de tydligtvis känner till vad jag skrivit till Er i förtroende. Det måste finnas en allvarlig läcka vid hovet. Och det säger väl också en del om arosiernas metoder.

Jag önskar Ers Excellens hälsa, framgång i de svåra uppgifter som förestår, och så småningom ett lyckligt privatliv!

Vördsamt
Lucia Simonsdotter Sparre


Det sista brevet tillställdes riddar Dag Röde, Kungliga Arosiska Skeppsfänikans hövitsman, som också framfört de tidigare omnämnda protesterna.


Riddar Dags brev:

Eders Nåde!

Det beklämmer mig att ni anser att Jag såsom Hennes Majt:s Sändebud har handlat i lönndom och fördolt saker som berört Alliansens medlemmar.

Sanning kvarstår nämligen, att något sådan överenskommelse ej slutits med Pirater då det helt och hållet anses av Hennes Majt. att detta var ett Gedanskt spörsmål i främsta hand.

Dessutom så är ytterligt svårt att sluta en sådan överenskommelse när Jag icke talade med sagda "Fria Kaptener" en edaste gång under Rådslaget. De andra delegaterna ifrån Arosia talade endats med dem då de välkomnades in i vår allians.

Däremot hade jag såsom Hennes Majt:s Sändebud ingått en överenskommelse med Hennes Kungl. Höghet om att Arosias krona stödde och följde det beslut som fattades av Gedaniens Krona. Jag förband oss därvidlag att utfärda en Amnesti och bidra med delar av solden till de Fria Kaptenerna.

Jag utgick ifrån att liknade underhandligar skedde likaledes i enrum med Hans Excellens Riksföreståndaren enär små möten var nödtvungna av platsens belägenhet och beskaffning.

Jag hoppas härmed att alla oklarheter är utklarade och att vi kunna fortsätta med kampen mot Fursten i endräkt.

Jag vill dock inskärpa att fortsatta påstenden om att en hemlig förbindelse slutis är att kalla mig för lögnare och ärelös! Något som jag icke stillatigande ämnar finna mig i utan jag kommer att utkräva min upprättelse i dust så som hedern och lagen föreskriver.

Högaktningsfullt
Eder ödmjuke tjänare
Dag Aronsson Röde


Friherrinna Lucias svar:

Högt ärade riddar Röde!

Jag tackar för Edert brev och förklaringen, och ber om ursäkt för att jag tydligen misstolkat Eder. Visserligen är jag fortfarande förvånad över att ni inte förstod hur Edert uttalande kunde tolkas, men självfallet godtar jag förklaringen som den sanna framställningen. Jag hoppas att min missuppfattning inte lett till att förhållandet mellan våra riken försämras.

Eder högst förbundna
Lucia Simonsdotter Sparre


Mellan de övriga växlingarna inkom också ett anonymt brev från den arosiska underrättelsetjänsten, apropå läckan i hovets korrespondens:


Eders Nåde Friherrina Sparre.

Vi önskar härmed klargöra att våra metoder är framtvingade av nöden och det hot som finns i det fördolda ifrån Furstens lakejer och hejdukar.
Därför tvingas vi att föra kampen mot Furstens spioner och agenter även på våra allierades mark och även ibland fördolt för våra vapenbröder och systrar.

Som ett led i detta så söker vi efter tecken på Gholanitiska inflytelseagenter som önskar underminera och försvaga kampvilja hos oss
och ifråga sätta det rättfärdiga och nödvändiga i vår kamp.

Därför så råkade vi uppsnappa innehållet i Edert brev till hans Excellens Riksföreståndaren, en akt som utfördes av en övernitsk kunskapare men med gott syfte. Sagda kunskapare rapporterade sedemera det hela direkt till Herr Dag Röde som något överilat avslöjade det skedda genom en rask protets.

Vi ber härmed om ursäkt för det inträffade och vi ämnar i fortsättningen samordna våra aktioner med Hans Excellens kunskapare.

XXXXXXXX XXXXX XXXXXXXX
Chef för Hennes Majestäts Hemliga tjänst.


In-Live-inlägg från kampanjens forum, skrivna av Ingrid Fahlgren, Theo Axner och Daniel Staberg.