En melodram i sex scener
av Alfhild av Örnevall
Alfhilds teatersällskap, Tälje lekare, spelade upp den här lättsamma men populära pjäsen bl a på värdshuset Jakthornet samma kväll i början av hösten 1142 då det besöktes av Nyckelns Väktare.
Blanka, drottning Irmas dotter
Adolfus, hennes trolovade
Irma, drottning, Blankas mor
Nestor, ond trollkarl
Nattskatta, Nestors tjänarinna
Irrbloss, Nestors tjänarinna
(Irma, Adolfus och Blanka in)
| Irma | Snart kommer, käraste dotter, | |
| Din bröllopstimma; fyra glada dagar | ||
| Adolfus friade till dig | ||
| Med svärd i hand och vann med våld din kärlek. | ||
| Nu gör vi bröllop i en annan ton, | ||
| Med prakt och ståt, triumf och gästabud. | ||
| Blanka | Kära mor, min lycka han inte beskrivas i ord! | |
| Adolfus | Ärade drottning, sköna Blanka! Nu, farväl! Jag lämnar er till glatt utförande av era plikter. | |
| (Vänder sig för att gå) | ||
| Blanka | Tillåt mig, käraste, att följa dig ett stycke fram på vägen. | |
| Adolfus | Min brådska säger nej till er begäran. | |
| Men i den skog, där ofta du och jag | ||
| Uppå violers bädd med ljuvt behag | ||
| Uttömde våra hjärtan för varandra, | ||
| Där skall jag dig till mötes vandra. | ||
| (Adolfus ut) | ||
| Blanka | Vi ses där då solen nuddar jorden, farväl tills dess! | |
| Irma | Min dotter, jag ger er av hela mitt hjärta min välsignelse, ett lyckligare förbund har aldrig setts i detta land. Jag tackar gudarna för att du avvisade Nestor, trollkarlen. Han är visserligen både mäktig och rik men jag har sett en ond glimt i hans öga som du klarar dig bättre utan. | |
| Gå nu och gör dig i ordning nu att möta Adolfus i solnedgången, det blir den sista respiten innan festligheterna tar vid. Seså! Schas! | ||
| Blanka | (Skrattar) Jag går frivilligt mor, jag behöver inte drivas, men tiden går, jag måste skynda! (Ut) | |
| Irma | Följ ditt hjärtas sanna stig | |
| Och gör vad dig synes rätt. | ||
| Lyckans fe skall alltid följa dig | ||
| och skydda dig på bästa sätt. | ||
| (Ut) |
(Adolfus in)
| Adolfus | Å, jag är tidig, min älskade har ännu inte kommit, vad ska jag fördriva tiden med tills hon kommer? Jag vet! Jag skall skriva en vers till hennes ära. Få se, hjärta rimmar på smärta… | |
| Tusan också att jag inte kan visa min kärlek på rim! Jag har försökt men jag kan inte hitta nåt annat rim på "Blanka" än "planka"-ett bra menlöst rim, inget annat på "torn" än "horn"- ett fräckt rim, inget annat på "måne än "fåne" - ett idiotiskt rim! Nej jag föddes sannerligen inte under en rimmande planet.. (muttrar rimförslag) |
(Nestor, Nattskatta och Irrbloss in)
| Nestor | (Till Adolfus) Du narr, du kärlekskranka tok, med dina ljumma verser. Blanka är min! Min kärlek är en allt uppslukande eld, inte som din en fuktig trasa lika patetisk som din vers. | |
| Adolfus | Din kärlek är ingen eld, den är som ockrarens till pengar, kall och hård. Hon valde mig! Håll du dig till att älska dina rikedomar, där får du i alla fall inte korgen. Seså, försvinn, jag har viktigare saker att göra än munhuggas med dig. Jag ska träffa min älskade. | |
| Nestor | Du dåre! Nå, kommer hon inte till mig frivilligt ska du locka henne till mig. | |
| (Förtrollar Adolfus) | ||
| Så du skulle träffa henne här, då kan jag lämna brevet här på marken hon kommer att finna det. Nu skall jag äntligen få det som rätteligen är mitt! (Vansinnigt skratt) | ||
| (Alla ut) | ||
| (Blanka in) | ||
| Blanka | Adolfus, förlåt att jag är sen… Men han är ju inte här! Underligt, det är ju efter solnedgången och han brukar hålla tiden. Men vad är det här…? (Hittar brevet) | |
| (Läser brevet) | ||
| I kärleks namn! Ack, jag av fasa dör. Han har fångats av Nestor. O, jag övergivna kvinna! Dig eller döden skall jag genast finna. | ||
| (Beslutsamt) Min Adolfus! | ||
| Jag svär dig nu vid Eros' bästa båge, | ||
| Och vid hans bästa pil med gyllenudden, | ||
| Vid kärleksduvors oskuldsfulla tro; | ||
| Vid allt som knyter själ vid själ i ro; | ||
| Vid alla band, som nånsin män ha kränkt, | ||
| Till antal fler, än kvinna nånsin tänkt: - | ||
| Den onda plats du blivit fjättrad vid | ||
| Den skall jag finna utan att förspilla tid! | ||
| (Ut) |
(Blanka in)
| Blanka | Jag tröttnat på att gå i denna skog; Jag tillstår fritt, att jag inte hittar här; jag måste vila, jag har vandrat nog. (Letar efter någonstans att vila sig) | |
| (Nattskatta in, leker med en spindel) | ||
| Nattskatta | Spindel, du med långa ben, | |
| Spinn ditt garn i annan vrå; | ||
| Bort, tordyvel, var ej sen! | ||
| Mask och snigel likaså. | ||
| (Får syn på Blanka) | ||
| Men vad har vi här? | ||
| Blanka | Hallå där, kan ni visa mig vägen till trollkarlens slott? | |
| Nattskatta | (Avsides) Nu ska vi ha det lite nöjsamt! | |
| (Till Blanka) Nog kan jag visa er alltid! Hellre en vis dåre än en dåraktig vis. Jag skulle vilja svära på att jag inte är någon räv, men vill visst inte våga en slant på att ni inte är en narr... | ||
| Blanka | Ni driver med mig! Jag sökte minsann inte efter en narr då jag fann er. | |
| Nattskatta | Narren har gått och dränkt sig därborta; se ner i bäcken, så får ni se henne. | |
| Blanka | Där får jag ju se mig själv! | |
| Nattskatta | Som tycks mig vara antingen en narr eller en nolla. | |
| Blanka | Ni pratar bara gallimatias, jag vill inte uppehålla mig med er längre. Farväl, madame! (Rusar ut) | |
| Nattskatta | Se nu har jag förvirrat henne så hon löper åt fel håll! | |
| (Skrattar) | ||
| Av ilska nu hon löper kring, | ||
| Anfäktad av allsköns onda ting. | ||
| Hon var underhållande att reta. | ||
| Jag går till min herre trollkarlen för att berätta nyheten. | ||
| (Ut) |
(Nestor står och rör i en kittel, Irrbloss står bakom honom och Adolfus förstenad i ett hörn. Nattskatta in.)
| Nestor | Kring om kitteln gå med flit, | |
| Innanmätet kasta dit. | ||
| - Padda, du, som under sten | ||
| Dar och nätter trettioen | ||
| Sov och sög av gift dig stinn, | ||
| Gå du först i kitteln in! | ||
| Dubbla varv, rör om och dubbla | ||
| Heta kittel, sjud och bubbla! | ||
| Orm, som smög i kärrets gräs, | ||
| Uti kitteln stek och fräs; | ||
| Sjökräksöga, grodehand, | ||
| Läderlappsöga och hundetand, | ||
| Huggormstunga, gadd av slå, | ||
| Ugglevingar, ödletå. | ||
| Sen, att ge rätt kraft och färg, | ||
| Krydda det med tigermärg! | ||
| Dubbla varv, rör om och dubbla | ||
| Heta kittel, sjud och bubbla! (Vansinnigt skratt) | ||
| Nattskatta | Min herre, jag bringar nyheter. | |
| Nestor | Låt höra! | |
| Nattskatta | Jag träffade Blanka i skogen. Jag har retat henne så att hon knappast hittar varken hit eller hem! Hon var nöjsam att reta. | |
| Nestor | Vafalls? Dåre! Usling! Du skarn, du huggormars avföda, du vämjeliga kreatur! Min plan var ju att locka henne i fällan så snart som möjligt! Och nu har du gjort allt om intet. Jag ska ta vad jag vill ha. Bege dig genast tillbaka och led henne på rätt spår. Irrbloss, ta över här! (Räcker sleven till Irrbloss) | |
| Irrbloss | Ja, herre. | |
| Nestor | Gå genom skogen snabbare än vinden, | |
| Sök Blanka, som vandrar blek om kinden, | ||
| För henne hit med dina syners villa. | ||
| Jag skall med trolldom hålla gossen stilla. (Gestikulerar mot den fjättrade Adolfus) | ||
| Nattskatta | Ja, herre, jag går, jag går! | |
| Nestor | (Till Adolfus) Du blodhund! Ofärd av min vrede stundar. Mitt tålamod är slut, snart skall du dö! Och Blanka skall bli min! | |
| Nattskatta | (Avsides) Inte ville jag väl vålla ond bråd död, | |
| Men min herres ord är min sanna lag. | ||
| Mitt samvete kämpar mot mitt levebröd… | ||
| Hur skall det gå, denna olycksdag? | ||
| (Ut) |
(Blanka in.)
| Blanka | Vid Ljuset, nu orkar jag snart inte mer, jag är vilse. Kanske kommer jag för sent. Kanske är han död... | |
| (Nattskatta in) | ||
| Nattskatta | Nå, där är hon ju! | |
| Blanka | Nej, inte du nu igen! Har du kommit hit enkom för att reta mig? | |
| Nattskatta | Nej, jag har kommit för att hjälpa dig, trots att du är en narr, eller åtminstone ser en narr i spegeln. | |
| Blanka | Börja inte nu med dina narraktigheter igen... jag har inte ork för din vassa tunga. Frid! | |
| Nattskatta | Nå, då ska jag göra som jag sagt och hjälpa dig. Följ mig så skall du finna den du söker! | |
| Blanka | Mitt förnuft säger mig att jag inte skall lita på dig, men jag är kanske en narr i alla fall... Ska inte narrar använda sin klokskap till att berätta om de klokas narraktighet? Jag följer dig, jag har inget annat val. | |
| Nattskatta | Sen narrarnas lilla vett blev tystat har de klokas narraktighet gjort sig bred på allvar. Följ mig! | |
| (Båda ut) |
(Blanka och Nattskatta in. Nestor och Adolfus står i motsatta hörnet.)
| Nattskatta | Sa jag inte att jag skulle leda dig rätt? Här är vi nu! | |
| Blanka | Så sant, jag måste lära mig att lita på min narraktighet. | |
| (Får syn på Nestor) | ||
| Nestor, din niding! | ||
| Dräpte du min vän, så skall du aldrig räknas mer bland män! | ||
| Nestor | Du har kommit, min älskade! Käraste, låt mig... | |
| Blanka | Jag är inte din käraste! Jag älskar Adolfus och ingen annan. Din kärleksförklaring är ett hån! | |
| Nestor | Varför tror du, att min kärlek är ett hån? | |
| Förakt och hån ej brista ut i tårar; | ||
| Den ed ej hycklar, som är tårars son, | ||
| Sanning man vid dess födsel spårar. | ||
| Hur kan du säga, att ett hån det är, | ||
| Som tro och ära på sitt anlet bär? | ||
| Blanka | Du röjer mer och mer ditt falska sinne. Orm! Ditt hjärta är inte i stånd till kärlek. | |
| Nestor | Om goda ord och deras milda anda | |
| Ej kunna alls ditt sinne mjuka upp, | ||
| Så friar jag som en soldat med handkraft | ||
| Och tar till kärleks trots med våld min kärlek. | ||
| Hur hårt, att kärlek alltid ställer till, | ||
| Att älskad kvinna icke älska vill. | ||
| Blanka | O himmel! | |
| Nestor | Du skall göra mig till viljes! | |
| Nattskatta | Förstånd, om är det din vilja, så hjälp mig nu att göra något riktigt narraktigt! De kvickhuvuden, som tro sig äga dig, bli därigenom ofta narrar, och jag, som vet att jag saknar dig, kan passera för en vis kvinna! Mitt samvete har slutligen satt sig på min girighet. | |
| (Lossar Adolfus' band) | ||
| Adolfus | Du fräcka skurk, släpp henne lös på stund! Du vän av onda seder! | |
| Nestor | Se, här står Blanka och Blanka är min! | |
| Adolfus | Håll, Nestor, ty annars är du dödens! | |
| Träd ej min vredes rågång allt för när. | ||
| Om än en gång du kallar Blanka din, | ||
| Skall ej denna värld se dig mer. Här står hon, | ||
| Och vågar du bara peka hit det minsta - | ||
| Ja, bara andas på min älskade... | ||
| (Nestor anfaller Adolfus. De fäktas och Nestor sårar Adolfus.) | ||
| Adolfus | Du svärd! Se där din skida! (Stöter svärdet i Nestors bröst). | |
| Rosta där och låt honom dö. | ||
| (Efter att ha genomborrat trollkarlen faller Adolfus ihop som död) | ||
| Blanka | (Vrider sina händer) Vilken ömklig syn! Här ligger trollkarlen dräpt, och Adolfus blöder, han min älskade så gott som död! Så låt mig kyssa dina läppar; in i döden är jag din! | |
| (Adolfus vaknar av Blankas kyss.) | ||
| Adolfus | (Drömmande, blickande mot Blanka) Vart bär det av? Vart för mig denna ström? | |
| Har jag mist förståndet? Är allt en dröm? | ||
| Är det en dröm, så låt mig drömma än. | ||
| Drömmens brunn, låt mig då saligt få dricka den... | ||
| Blanka | Han vaknar! (Hjälper honom på fötter) Älskade... | |
| Adolfus | Låt det för evigt bli vi två. | |
| Blanka | Kom, följ med mig, låt det alltid vara så! | |
| (Alla ut utom Nattskatta) | ||
| Nattskatta | Om vi skuggor er misshaga, | |
| Låt då ändå bli att klaga; | ||
| Tro, att i en slummer blott | ||
| För ert öga syner gått, | ||
| Och att detta skuggspel här | ||
| Blott en dröm, en villa är. | ||
| Klandra ej vårt spel, vår sång, | ||
| Bättre blir det nästa gång. | ||
| (Ut) |
Inlajv-pjäs från Jakthornet, skriven av Monica Nilsson med ett och annat (hm) lån från William Shakespeare.