Text & melodi: Tova Gerge, 2000
Jo, vi kan visst förstå |
att ni inte ens har rå' |
att ge bort en enda liten slant |
Vi tar inte illa ve |
om ni int' har lust att ge |
Vi har det inte heller så värst grant |
Men vi är åtminstone inte snåla |
det är ni, det är ni, det är ni |
Mycket det ska en stackare tåla |
men vi tål inte er något mer. |
Vi vet, det är inte lätt |
att vända slantarna rätt |
och kanske har just ni det särskilt svårt |
Säg, får ni ingen frid? |
Svälter ni bort er tid? |
Det finns andra här som lever ganska hårt |
Men vi är åtminstone inte snåla... |
Det lönar sig inte stort |
att sjunga för sådan lort |
ni begrepp väl en sådär vart tredje ord |
Nu går vi härifrån |
Men vi känner det som ett hån |
att vi till sist ska vila uti samma jord. |
Men vi är åtminstone inte snåla... |